Asymmetriska utmaningar

På global nivå ser vi fortsatt en splittrad utveckling. Vissa länder och regioner uppvisar stabil expansion, andra släpar efter. Det här är ett mönster som är särskilt tydligt när man jämför USA och euroområdet. Men det är inte det enda exemplet. Kina växer fortsatt starkt medan länder som Brasilien och Ryssland har stagnerat. Och Tyskland framstår som robust medan Frankrike, Italien och Spanien inte på allvar lyckats häva en nedåtgående trend. De globala ekonomiska utsikterna liksom utvecklingen på finansmarknaderna kommer fortsatt att präglas av denna splittring.

Det cykliska uppsvinget i USA går nu in i en mognare fas. Uppgången efter den globala finanskrisen har varit svagare än många skulle ha önskat. Ekonomin har inte levererat samma tillväxttal som vi varit vana vid under tidigare återhämtningsfaser. Inte desto mindre står det klart att konjunkturen ändå gradvis har stärkts. Arbetslösheten har successivt fallit och det finns inte längre mycket ledig kapacitet kvar i ekonomin. Hushållens finanser har samtidigt stärkts avsevärt och de bättre tiderna har också gett klirr i statskassan. Budgetunderskottet har krympt radikalt och hotar inte ekonomisk och finansiell stabilitet framöver.

BNP växer i en takt som innebär fortsatt nedgång i arbetslösheten. Centralbanken Federal Reserve tycks hittills ta uppgångarna på tillgångsmarknaderna med ro. Men man kommer sannolikt att agera när arbetslöshetstalen närmar sig ”den naturliga arbetslösheten”, vilket avser ett jämviktsläge i ekonomin med fullt. Att ange någon exakt tidtabell är svårt men vi tror att arbetslösheten är nere på en sådan nivå ganska snart. Redan vid årsskiftet börjar det bli dags för Fed att lägga om sin politik. Vi noterar att många på marknaderna räknar med en första räntehöjning under andra kvartalet nästa år. Vi tror att man kommer behöva revidera dessa prognoser.

Bilden av euroområdet är mycket olik den för USA. Detta är förstås inget nytt, så har det varit sedan finanskrisen. Att skillnaderna verkar ha blivit än mer uttalade under den senaste tiden har däremot kanske kommit som något av en överraskning. Den negativa utvecklingen får tillskrivas såväl externa som inhemska faktorer. För det första har vi den geopolitiska situationen. De försämrade relationerna mellan västvärlden och Ryssland har och kommer att ha negativa effekter på euroområdet. Europa drabbas mycket mer än andra regioner. Även inom euroområdet så ser vi betydande skillnader mellan enskilda länder. Samma gäller konsekvenserna av de många konflikterna i Mellanöstern. De geopolitiska chockerna är så att säga asymmetriska till sin natur.

Dessa chocker kommer vid en väldigt olämplig tidpunkt. Den mycket långsamma återhämtning vi har sett i krisländerna är bräcklig. Många länder är beroende av exporten medan den inhemska efterfrågan har stagnerat på låga nivåer. I andra ekonomier, som USA, Storbritannien och Sverige, ser vi inte samma exportberoende. Euroområdet drabbas hårdare både för att ekonomin är mer exponerad mot problemen i närområdet och för att den är mindre självgående än på andra håll. Även inom euroområdet kan man tala om asymmetrier. Givet rollen som världsledande exportland och den robusta inhemska ekonomin bör Tyskland klara sig bättre än grannländerna. Mer problematiskt är det för de andra stora ekonomierna i euroområdet.

Den långsamma krishanteringen bidrar till problemen. Samtidigt som ECB har lyckats med att ingjuta ökat förtroende på marknaden för statsobligationer så är banker och företag i krisländerna fortsatt pressade. Finansieringskostnaderna i den privata sektorn har gradvis skruvats upp. Denna situation förvärras av att ECB hittills inte lyckats hålla tillräckligt avstånd till ett deflationsscenario. Under våren hoppades vi liksom andra bedömare att ECB skull ta itu med dessa problem och lansera program för tillgångsköp. Dessa förhoppningar har hittills inte infriats. Vi tror dock att centralbanken kommer att vara tvungen att agera och ytterligare pressa ned euron.

I Storbritannien har tillväxten har överraskat positivt. Arbetsmarknaden har stadigt förbättrats samtidigt som löneutvecklingen varit överraskande svag. Bank of England har fokuserat på det senare och vi förväntar oss att centralbanken håller fast vid sin expansiva penningpolitik året ut. I Japan bromsade ekonomin under andra kvartalet som en följd av svagare konsumtion i kölvattnet på momshöjningen i våras. Exporten har också utvecklats svagt. Vi tror att man måste bli tydligare vad gäller den strukturpolitiska agendan och förutspår fortsatta stimulanser från Bank of Japan.

Bland tillväxtekonomierna ser vi också asymmetrier. I Kina tycks man ha lyckats med att stabilisera tillväxten med olika selektiva ekonomisk-politiska åtgärder. Givet hur långsamt det går med strukturreformer tror vi dock att tillväxten gradvis faller under åren som kommer. Övriga Asien inklusive Indien utvecklas också positivt. Vi är däremot mycket negativa till Ryssland där vi ser en svag utveckling under ganska lång tid framöver. Brasilien kommer sannolikt också att underprestera. Bortsett från att de globala råvarumarknaderna planat ut så ser vi stora strukturella brister i båda dessa länder.

I de nordiska länderna ser vi också en divergerande utveckling. Signalerna från Danmark under våren var ganska positiva men verkar nu mera avslagna. Vi förväntar oss fortsatt svag tillväxt och ser risker på nedsidan. Finland påverkas redan nu av problemen i Ryssland. En stramare finanspolitik kommer att utgöra en ytterligare bromskloss framöver. Norge ser ut att klara sig bättre. Det hindrar dock inte att enskilda sektorer, som fiskodling, påverkas hårt av det geopolitiska maktspelet. Sverige, slutligen, ser ut att kunna leverera solid tillväxt under de närmaste åren. De externa förutsättningarna har försämrats även i Sveriges fall. Men vi tror att ekonomin är mindre sårbar då starka fundamenta pekar mot fortsatt hög tillväxt i inhemsk efterfrågan.

Bortsett från fallet i inflationen under det officiella målet finner vi inte några särskilt övertygande argument för den vanliga uppfattningen att den extremt lätta penningpolitiken kommer att bli ganska långvarig. Givet inflationsutsikterna samt det faktum att Federal Reserve lägger om sin penningpolitik tror vi att Riksbanken kommer att ha anledning att ändra spår snabbare än både banken själv och marknaden tror. I kombination med vår syn på ECB innebär det att vi räknar med en förstärkning av kronan mot euron.

För ytterligare information kontakta:
Jan Häggström, Chefsekonom, +46-8 701 10 97, +46 70 761 43 66

För mer information om Handelsbanken hänvisas till: www.handelsbanken.se

Taggar: