Centralbankerna på skilda spår
Den globala ekonomiska återhämtningen fortsätter. Framför allt har det kommit positiva signaler från USA och Kina. I eurozonen har läget stabiliserats. Även om problemen är långt ifrån lösta så räknar vi även där med viss tillväxt under åren som kommer. Samtidigt går det trögt för många stora tillväxtekonomier som brottas med kapacitetsbrist och ett latent inflationstryck. De divergerande ekonomiska utsikterna innebär att penningpolitiken står inför helt olika utmaningar runt om i världen. Centralbankerna befinner sig på skilda spår. Inte minst gäller det Fed och ECB.
I USA verkar ekonomin vara på rätt spår igen efter det svaga sista kvartalet i fjol. Trots skattehöjningar, utgiftsnedskärningar och bristen på samförståndsanda i Washington har tillväxten fortsatt. Arbetslösheten kommer sannolikt att fortsätta falla snabbare än väntat och gradvis hamna på nivåer som motiverar en mer neutral penningpolitik. Mot denna bakgrund tror vi Fed kommer att börja dra ned på sina obligationsköp under de närmaste månaderna. Inte minst vill centralbanken stämma i bäcken och undvika att nya obalanser byggs upp i ekonomin som en följd av att det finansiella systemet vänjer sig vid konstanta likviditetsinjektioner. Feds agerande kommer att stärka dollarn på bekostnad av sårbara valutor och kan också pressa andra tillgångspriser på olika håll.
Euroområdets ekonomi planade ut före sommaren men tillväxten ökade inte i någon särskild utsträckning under tredje kvartalet. Hittills har den blygsamma återhämtningen inte motsvarat förväntningarna. Den höga arbetslösheten utgör samtidigt en stark press nedåt på prisnivån. Fallet i inflationen under hösten har tvingat ECB att agera. Riskerna för deflation måste tas på allvar när styrräntan ligger nära noll. Euroområdet har nu hamnat i en sits som liknar den Japan befann sig i under många år. För en stor dela av euroområdet framstår prisnivån som för hög jämfört med de huvudsakliga konkurrenterna. Om den nödvändiga anpassningen inte kommer till stånd genom en svagare växelkurs måste den ske internt. Vi tror att denna problematik kommer motivera ECB att ytterligare lätta på penningpolitiken.
Som en av de snabbast växande ekonomierna inom G7 har Japans BNP äntligen lyckats nå samma nivå som under första kvartalet 2008. Tillväxten har drivits av privat konsumtion, som en konsekvens av den expansiva finanspolitiken. Penningpolitiken kommer att fortsätta vara expansiv tills dess att inflationen når det officiella målet. Förhoppningsvis kommer dessa åtgärder följas upp av radikala strukturreformer. Nya grepp på det området är avgörande för uthållig tillväxt i Japan.
I Storbritannien ser vi nu en återhämtning inom de flesta sektorer av ekonomin. Tillväxten drivs framför allt av privat konsumtion men även investeringarna börjar också vakna till liv. Både i tillverkningsindustrin och i tjänstesektorn ser vi också hur produktiviteten, tidigare något av en akilleshäl i den brittiska ekonomin, förbättras. Även om arbetslöshetsmålet skulle uppnås tidigare än väntat tror vi dock räntehöjningar kan dröja.
I Kina tycks tillväxten nu ha stabiliserats efter en del fluktuationer tidigare i år. Jämfört med förra sommarens uppgång, som främst leddes av statliga företag inom tung industri, är den också bättre balanserad. Avmattningen i byggbranschen, i synnerhet vad gäller bostäder, förstärker det intrycket. På kort sikt innebär det något högre tillväxt. Stora utmaningar kvarstår dock. Stigande inflation, högre bostadspriser och hög kredittillväxt har fått centralbanken att agera. Den långa listan av reformer som meddelades efter centralkommitténs tredje plenum har mottagits positivt. Beroende på hur de implementeras så kan dessa reformer möjligen avhjälpa en del av de strukturella problem som också har bäring på den makroekonomiska stabiliteten.
Flera andra stora tillväxtekonomier kämpar i motvind. I Brasilien, Indien och Ryssland kännetecknas det ekonomiska läget av svag tillväxt, kapacitetsbrist, dämpad investeringsaktivitet och ett underliggande inflationstryck. Speciellt i Brasilien har centralbanken varit tvungen att strama åt penningpolitiken kraftigt. Trots stram penningpolitik har valutorna, i synnerhet i Brasilien och Indien, fallit rejält, något som förvärrat inflationstendenserna. Vi tror att den senaste tidens utveckling avspeglar såväl konjunkturmässiga som strukturella faktorer. Utan nya grepp så kommer inte tillväxten tillbaka till de nivåer som rådde innan finanskrisen.
För Sveriges del, slutligen, så ser vi nu tecken på att hjulen börjar rulla lite snabbare. Äntligen tycks en uppgång för tillverkningsindustrin och exporten vara på gång. Bortsett från den kortsiktiga osäkerheten om konjunkturen ser vi dock betydande strukturella utmaningar, såväl för tillverkningsindustrin som på arbetsmarknaden. Nästa år räknar vi med en mindre återhämtning på arbetsmarknaden. Samtidigt tror vi på fortsatt låg inflation. Nya regler inom makrotillsynen kan på sikt komma ändra förutsättningarna för penningpolitiken. Utvecklingen vad gäller bostadspriser och skuldsättning i såväl Sverige som Norge visar på faran med inflationsmål utan kompletterande ambitioner för att förhindra bostadsbubblor. Vi tror inte på någon priskollaps. Riskerna för en negativ utveckling är mindre i Sveriges fall men tror det är viktigt att agera proaktivt för att undvika problem längre fram. Sammanfattningsvis behåller vi i stort sett vår syn på Riksbankens penningpolitik. Förutom de inhemska förutsättningarna får räntepolitiken också ses utifrån de externa omständigheterna med fortsatt låga omvärldsräntor.
För ytterligare information kontakta:
Jan Häggström, chefsekonom, +46-8 701 10 97, +46 70 761 43 66
För mer information om Handelsbanken hänvisas till: www.handelsbanken.se
http://research.handelsbanken.se/Macro-Research/Sweden/Svensk-Konjunkturprognos/
Taggar: