Med USA på rätt spår riktas fokus åt andra håll
Återhämtningen efter finanskrisen har varit plågsamt långsam i USA och än trögare i euroområdet och Storbritannien. USA har dock varit mer framgångsrikt på att lösa problemen och har också en mer konkurrenskraftig affärsmodell. Resultatet är att ekonomin har klarat sig trots stora utmaningar. Fed har signalerat att det är lämpligt med en återgång till en mer normal politik. Läget är inte lika bra i Europa. Problemen, som är både kort- och långsiktiga, är knappast lösta. Flera stora tillväxtekonomier står också inför betydande utmaningar. I och med den fortsatta återhämtningen i USA så har vi sett stora utflöden av kapital från tillväxtmarknaderna. Mer fundamentalt så riktas nu uppmärksamheten mot dessa länders strukturella problem som håller tillbaka tillväxten.
Återhämtningen i USA fortsätter. Den fortsatt mycket expansiva penningpolitiken ger naturligtvis ett betydelsefullt stöd. Finanspolitiken har visserligen skärpts en del men inte tillräckligt för att få ekonomin på fall. Inkommande data pekar tvärtom på att återhämtningen blir alltmer självgående. Det är mot denna bakgrund man ska se signalerna från Fed om att det är dags att börja justera ned omfattningen av tillgångsköpen. Även om vi tror på en snabbare omläggning av penningpolitiken än många andra så är det viktigt att framhålla att detta kommer bli en utdragen process. Penningpolitiken kommer att vara fortsatt expansiv i flera år och några tvära kast på obligationsmarknaden tror vi inte på. Ekonomin i stort borde kunna hantera det hela.
I eurozonen är lågkonjunkturen över. Tillväxten kommer främst att drivas av ett starkt Tyskland. I södra Europa däremot kommer man fortsatt behöva kämpa med såväl svag inhemsk efterfrågan som dåliga finanser. Krisekonomierna behöver åstadkomma en massiv helomvändning vad gäller sysselsättningen, men hur ska det gå till? ECB har inget annat alternativ än att hålla räntorna extremt låga under lång tid. Förr eller senare bör det leda till en försvagning av euron, något som skulle vara välkommet i krisländerna men inte lika lyckat i Tyskland och resten av norra Europa.
Vi är något mera hoppfulla om Japan. Myndigheternas trestegsraket bestående av finanspolitiska, penningpolitiska och strukturpolitiska åtgärder har enligt vår mening potential att lyfta ekonomin efter flera årtionden av deflation och stagnation. Hittills har dock nya strukturpolitiska grepp lyst med sin frånvaro. Så det återstår att se om ”abenomics” i slutändan kan leverera vad som krävs.
Det finns även viss anledning till optimism vad gäller Storbritannien. Precis som på andra håll har förväntningarna vänt upp. Exporten stöttas naturligtvis av det något bättre stämningsläget i den europeiska ekonomin. Det i sig talar dock inte för någon snabbare vändning i Storbritannien. Såväl hushåll och företag har fortfarande problem med sina balansräkningar. På sikt krävs en ombalansering av den brittiska ekonomin. Samtidigt som inhemska sektorer krymper måste exportsektorn växa. Precis som i Japans fall återstår det att se hur snabbt man lyckas med detta.
Avmattningen i den kinesiska tillväxten fortsätter men håller på att stabiliseras. Den något lägre tillväxten i Kina nu än tidigare beror främst på faktorer på utbudssidan. Landet har vuxit ikapp sin produktionspotential. Därmed har intresset skiftat från generell efterfrågestimulans till strukturella reformer. Vi bedömer det som att Kina kommer att kunna hantera denna omställning på ett framgångsrikt sätt och räknar därmed med stabil om än något lägre tillväxt under de närmaste åren.
I andra stora tillväxtekonomier finns det också betydande strukturproblem. Världen har vant sig vid hög tillväxt i dessa ekonomier men nu ser vi tecken på att trenden, åtminstone på kort sikt, håller på att brytas. Detta är ett globalt fenomen som vi ser exempel på i alla världsdelar. Brasilien, Ryssland och Indien har alla upplevt en markant inbromsning i ekonomin under de senaste åren. Till viss del kan detta förklaras av cykliska faktorer. Brist på kapacitet efter många år av kraftig tillväxt är en del av förklaringen. För att fortsätta växa behöver dessa länder ny kapacitet men också komma till rätta med olika strukturella problem som lägger hinder i vägen för fortsatt modernisering. I vilken utsträckning de politiska systemen kan generera adekvata lösningar återstår att se. I vilket fall som helst räknar vi med en tillväxtpaus även om det finns stor fortsatt potential.
Under några år då merparten av den europeiska ekonomin backat så har Sverige hållit sig flytande. Ekonomin har till och med kunnat fortsätt växa, om än i maklig takt. Detta får främst tillskrivas den inhemska efterfrågan. Exporten har däremot utvecklats sämre än i viktiga konkurrentländer som Tyskland. Vi förutser nu att hjulen i såväl industri som i ekonomin i stort börjar rulla lite snabbare igen. Denna acceleration bör kunna ses i data innan årets slut. Inför nästa år räknar vi med betydligt högre tillväxt. Ökad efterfrågan utomlands, en mer expansiv finanspolitik och optimism bland hushåll och företag är de huvudsakliga drivkrafterna.
För ytterligare information kontakta:
Jan Häggström, chefsekonom, +46 8 701 10 97, +46 70 761 43 66
För mer information om Handelsbanken hänvisas till: www.handelsbanken.se
http://research.handelsbanken.se/Macro-Research/Sweden/Svensk-Konjunkturprognos/