Ny konjunkturprognos: För varmt och för kallt

Sedan återhämtningen efter finanskrisen inleddes har olika delar av världen utvecklats ganska olika. I en del Europeiska länder har läget successivt försämrats i takt med att finansiella svagheter exponerats och tvingat fram finanspolitiska åtgärder i snabb takt för att hålla budgetarna flytande. Sådana ekonomier riskerar en ganska kylslagen ekonomisk väderlek. Andra länder, däribland många tillväxtekonomier, riskerar överhettning. Både inom Europa och på en global nivå, ser vi denna växande polarisering.

Oron för att återhämtningen i den amerikanska ekonomin skulle komma av sig och att den skulle stå inför en andra recession verkar nu ha kommit av sig. Istället har skuldproblemen i de sk PIGS-länderna, Portugal, Irland, Grekland och Spanien, hamnat överst på agendan. Dessa länders fiskala ansträngningar har hittills inte räckt till för att skapa trovärdighet på marknaden. För att möta dennas krav tvingas de nu accelerera sina konsolideringsåtgärder. Problemen i de offentliga finanserna accentueras av skakiga balansräkningar i bankerna. Brist på tillit innebär också ett behov av mer kapital. Allt detta talar för att EU-länderna som kollektiv måste öka stödinsatserna, kanske tillsammans med IMF. ECB också bli mer aktiv. I ett sådant scenario är det naturligt med en svagare euro. Det hjälper länder som kan dra nytta av den starka tillväxten i mer dynamiska ekonomier.

I många tillväxtekonomier ser vi tendenser till överhettning. I dessa ekonomier tenderar efterfrågan växa snabbare än den underliggande produktionskapaciteten. Det finns ett latent inflationstryck men i många fall avstår man från att strama åt penningpolitiken tillräckligt mycket för att undvika en förstärkning av den nominella växelkursen. Det finns ingen enkel lösning på detta policy-dilemma. Vi tror dock att en gradvis förstärkning av den kinesiska renminbin kommer att bereda vägen för ökad flexibilitet bland andra tillväxtekonomier. Över tiden kommer det att stimulera exporten från USA, Europa och Japan. Även i dessa länder finns det betydande risker med lågräntepolitiken som tenderar att skapa nya bubblor.

I vissa länder, som Tyskland, bedrivs en mycket expansiv ekonomisk politik, trots att de inte lider av sviterna av några uttalade bubbel-problem. Penningpolitiken bestäms av andra överväganden, av finansiella problem på andra håll i EMU. I synnerhet Tyskland riskerar att röra sig mot en alltmer överhettad situation om ECB håller fast vid en alltför låg styrrän-ta för tyska förhållanden för att stävja tendenser till deflation och lågt resursutnyttjande i PIGS-länderna. Överhettning kan innebära arbetskraftsbrist och stigande inflation men den kan också, åtminstone initialt, komma till uttryck i en het fastighetsmarknad.

Sverige står inför liknande problem. Riksbanken kommer förmodligen inte höja styrräntan lika mycket som utvecklingen av huspriser och bankutlåning normalt skulle motivera. Det finns skäl att strama åt penningpolitiken men Riksbanken har också anledning att snegla på andra centralbanker. Federal Reserve, ECB och Bank of England fortsätter att hålla nere räntorna med hänvisning till de ekonomiska svårigheterna i vissa sektorer och länder. Om Riksbanken i en sådan situation väljer att strama åt för mycket riskerar man en ytterligare förstärkning av kronan. Om man å andra sidan dröjer alltför länge riskerar man att såväl arbetsmarknaden som fastighetsmarknaden stimuleras för mycket. Riksbanken måste väga dessa två riskbilder mot varandra.

Sverige och Tyskland har också något annat gemensamt. Exportföretagen har ett uttalat fokus på kapitalvaror. I och med att den globala återhämtningen främst är investerings-ledd så är marknadsutsikterna mycket bättre än för företag som producerar konsumtionsvaror. Denna fördelaktiga inriktning sammanfaller med bättre finansiella fundamenta. Sydeuropa måste på samma gång hantera såväl hög skuldsättning som relativt dåliga förutsättningar för exporten. I Nordeuropa är situationen spegelvänd. I bägge fallen står den ekonomiska politiken för stora utmaningar som ett resultat av denna polariserade situation.

Jan Häggström, chefsekonom

För mer information: telefon 08-701 1097, mobil 070-761 4366