Ny konjunkturprognos: Sverige rustat för höststormarna

Den globala ekonomin står och väger. I de mogna marknadsekonomierna riskerar återhämtningen nu att komma av sig bara några år efter det att finanskrisen bröt ut. Den exceptionellt expansiva ekonomiska politiken under senare år har visserligen stabiliserat den ekonomiska aktiviteten i ett kortsiktigt perspektiv. Samtidigt har man betalat ett mycket högt pris för denna vågade strategi i termer av en ohållbart hög skuldsättning i den offentliga sektorn. Mot denna bakgrund är det rimligt att räkna med en historiskt sett låg tillväxt under många år framöver. Den globala konjunkturen hänger därför mer än någonsin på tillväxtmarknaderna med Kina i spetsen. Det är denna del av världen som står för dynamiken.

Tillväxten i USA bromsade in rejält under första halvan av detta år. Till viss del kan detta tillskrivas olika tillfälliga faktorer som exempelvis höga energi- och livsmedelspriser. Mer fundamentalt tyngs ekonomin också av en rad strukturella problem. Hushållen håller fortfarande på att reparera sina balansräkningar. Exportorienterade sektorer måste växa på bekostnad av verksamheter fokuserade på inhemsk efterfrågan. Dessa processer tar tid. Det hjälper definitivt inte att Federal Reserve har blivit svårare att tolka och att finanspolitiken har blivit mindre förutsägbar. Trots detta tror vi inte på en ny recession i USA.

I ett globalt perspektiv är det nu EMU som är det största bekymret. Skuldkrisen har spritt sig till flera av de stora ekonomierna i euroområdet. Italien, Spanien och även Frankrike tvingas nu till ytterligare budgetnedskärningar som slår hårt på den ekonomiska aktiviteten. Den svaga ekonomin slår i sin tur på bankerna som i ett internationellt perspektiv är underkapitaliserade. Den akuta förtroendekrisen för bankerna tvingar bankerna att minska sin kreditgivning vilket spär på problemen i realekonomin. Drastiska åtgärder från ECB:s sida är förmodligen det enda sättet att stoppa denna negativa spiral och det finns knappast marginaler för misstag.

Krisen i euroområdet har fördjupats och tillväxtprognoserna skrivs ner. ECB måste svänga om och göra sitt yttersta för att hålla banksystem och svaga regeringar under armarna. I praktiken kommer ECB att behöva göra ungefär vad Fed gjort de senaste åren. Det kommer att pressa ner euron mot dollarn. Utan euroförsvagning riskerar problemen att bita sig fast. Ett japanskt skräckscenario väntar om euron förblir stark.

I Japan har ekonomin utvecklats något starkare än många förväntade sig efter jordbävningen i vintras. De fundamentala problemen kvarstår dock och den expansiva inriktning som kännetecknat penningpolitiken i många år fortsätter. Framför allt är den starka yenen i kölvattnet på den europeiska skuldkrisen ett stort problem. Vi noterar att interventionerna på valutamarknaden bara haft marginella effekter.

Tillväxtmarknaderna har svarat för merparten av tillväxten i världen under senare år. Framför allt har de starka ekonomierna i Asien imponerat givet en mycket avslagen utveckling i USA, stora delar av Västeuropa samt Japan. Vi ser ingen anledning att tro att denna trend skall komma av sig även om en global kris säkert inte lämnar någon oberörd. Tillväxtmarknaderna blir alltmer självgående och har kraftigt positiva effekter på de länder bland de utvecklade ekonomierna som är rätt positionerade på den globala marknaden. Och till skillnad från USA, Europa och Japan kan de också lägga om politiken i expansiv riktning om det skulle bli nödvändigt.

Sverige står väl rustat men är och förblir en liten skuta på ett stormigt hav. Global svaghet i det kortare perspektivet samt effekter av Europas skuldkris kommer att bromsa traditionella exportmarknader. Den mer problematiska internationella riskbilden får vägas mot solida inhemska förutsättningar. De urstarka offentliga finanserna är en betydande krockkudde. Till skillnad från många andra länder kan Sverige också lätta på penningpolitiken.

Jan Häggström, Chefsekonom
För mer information: telefon 08-701 1097, mobil 070-761 4366