Oljepriset lyfter global tillväxt
Den globala ekonomin utvecklas i stort sett som väntat. Det som tillkommit på senare tid är förstås fallet i oljepriserna, något som nu lyfter tillväxten globalt. I USA expanderar ekonomin stadigt samtidigt som arbetsmarknaden gradvis stärks. Detta kommer att leda till en mer restriktiv penningpolitik. I euroområdet är situationen helt annorlunda, vilket motiverar kraftfulla åtgärder i motsatt riktning. I Kina ser vi nu en något mer dämpad utveckling under de närmaste åren. Det är dock framför allt de långsiktiga utsikterna som bekymrar oss.
I USA fortsätter ekonomin att leverera. Aktiviteten ökar stadigt samtidigt som arbetsmarknaden gradvis stärks. De globalt aktiva företagen är fortsatt konkurrenskraftiga och exporten har lämnat betydande bidrag till BNP under senare år. Givet att vi närmar oss en omläggning av penningpolitiken, vilket kommer att innebära en fortsatt dollarförstärkning, förväntas inhemsk efterfrågan spela en större roll. Återhämtningen i USA är dock tillräckligt bred för att resultera i en starkare dollar utan alltför negativa effekter på företagen.
Exporten har varit en viktig faktor i den amerikanska återhämtningen. Men vi ser också goda förutsättningar för en positiv utveckling på hemmaplan. Nedgången i arbetslösheten, vilken för eller senare kommer att bidra till högre löner, spelar här en central roll. Tillsammans med förbättrade balansräkningar i hushållssektorn så utgör detta en god jordmån för ökad privat konsumtion. Även företagen har anledning att se framtiden an med mer tillförsikt och vi räknar därför också med ökade investeringar.
De stadigt stigande börskurserna är ett kvitto på de amerikanska framgångarna men kan också ses som en risk utifrån centralbanken Federal Reserve:s perspektiv. Enligt vår mening dröjer det nu bara några månader innan vi får se den första styrräntehöjningen på många år. Temperaturen i ekonomin stiger och även om inflationen för närvarande är låg, delvis på grund av fallet i oljepriserna, så torde Fed vilja agera för att mota Olle i grind. En stramare penningpolitik torde också stävja eventuella bubbelrisker.
I Japan har centralbankens kraftfulla stimulanspolitik lyckats häva deflationstendenserna. Såväl företagens vinster som lönerna har stigit samtidigt som investeringsaktiviteten stärkts. En viktig komponent här är den betydligt svagare yenen.
I euroområdet är situationen fortsatt mycket bekymmersam. Lönsamheten i företagen är på många håll otillräcklig, vilket reflekterar det svaga inhemska efterfrågeläget och otillräcklig konkurrenskraft globalt. Investeringarna är därför fortsatt avsevärt lägre än de nivåer som uppnåddes innan finanskrisen. Beslutsfattarna i euroområdet står inför stora strukturella och systemiska utmaningar för att ro europrojektet i land på allvar. På kort sikt faller det dock på ECB:s lott att hålla ekonomin flytande.
För att få igång en återhämtningsprocess som kan mäta sig med den i USA och Japan krävs det kraftfulla åtgärder för att expandera ECB:s balansräkning och försvaga euron. Ekonomin i euroområdet stärks förvisso av oljeprisfallet. Man bör dock inte överskatta de positiva effekterna. För det första blir prisfallet inte lika stort i euro om valutan försvagas. För det andra uppstår negativa effekter på viktiga exportmarknader, inte minst Ryssland, vilka slår tillbaka på exporten från euroområdet. Mot denna bakgrund är det viktigt att ECB till slut kommer till skott med sina aviserade tillgångsköp.
I Storbritannien har ekonomin utvecklats positivt. Precis som i USA och Japan, har penningpolitiken spelat en viktig roll i detta avseende. Vi förväntar oss även i fortsättningen betydligt starkare utveckling av den ekonomiska aktiviteten och sysselsättningen än på den europeiska kontinenten.
Kina står också inför viktiga utmaningar. I det korta perspektivet ser den avmattning som varit på gång ett tag ut att bli mer markerad än många tidigare förväntat sig. Myndigheterna har också att hantera finansiella risker. Detta innebär en delikat balansakt mellan å ena sidan behovet av stimulanser till å andra sidan risken för finansiell instabilitet med ovissa följdeffekter. Givet att vi ändå tror att myndigheterna har möjligheter att avpassa politiken på ett lämpligt sätt ser vi ingen anledning till några större justeringar av tillväxtprognoserna på kort sikt.
De långsiktiga utsikterna är mer tveksamma. De ambitiösa reformplanerna som aviserades med mycket pompa och ståt för ett år sedan verkar ha gått i stå. Motståndet mot President Xi:s reformer är uppenbarligen stort. Detta aktualiserar frågan om Kina förmår att ta nästa steg i sin ekonomiska utveckling, från ”imitation” till ”innovation”, en utmaning man delar med många andra tillväxtländer. Ett definitivt svar lär dröja men under tiden är detta en fråga som gradvis ses som alltmer central för förståelsen av kinesisk ekonomi.
Andra tillväxtländer står inför mer omedelbara problem. Prognoserna för Ryssland, som redan tidigare var ganska dystra, har reviderats ned ytterligare i takt med att oljepriset fallit. Valutan har, som väntat, tillåtits försvagas kraftigt som ett resultat. Från ett europeiskt perspektiv bidrar den svaga ekonomin i Ryssland till att dämpa exporten. Även Brasilien är en förlorare när oljepriset faller. Vi är däremot fortsatt positiva till Asien inklusive Indien.
Den oklara utgången av riksdagsvalet i september har inneburit ovanligt mycket fokus på Sverige och dess komplicerade politiska läge. Sveriges rykte som ett land med förkärlek för breda samförståndslösningar framstår nu som mindre välförtjänt. Det är mycket oklart
i vilken utsträckning extravalet i mars kommer bidra till att lösa upp de låsta politiska positionerna. En stor del av den ekonomiska politiken går därför på tomgång.
Allt detta innebär att Riksbanken får en extra framskjuten position. Den svenska ekonomin är ganska stark, både jämfört med Norden och euroområdet, trots den spretande synen bland ledande svenska politiker. Detta, i kombination med högre importpriser i kölvattnet efter den starkare dollarn, innebär risk för högre inflation på sikt. Vi håller därför fast vid vår uppfattning att Riksbanken kommer att höja sin styrränta tidigare än vad många bedömare har i korten i nuläget.
För ytterligare information kontakta:
Jan Häggström, Chefsekonom, +46-8 701 10 97, +46 70 761 43 66