Miljöproblemen i Hanöbukten bör ses som en varningsklocka

Magra torskar, sjuka skrubbskäddor och överdödlighet hos ejderungar är tydliga tecken på att ekosystemet i Hanöbukten inte är i balans. Liknande miljöstörningar har dessutom observerats i andra delar av Egentliga Östersjön. I varierande grad kan störningarna i ekosystemens näringskedjor kopplas till mänskliga aktiviteter och mycket tyder på att markanvändning och fiske betyder mer än utsläpp av miljögifter.

Trots att det var åtta år sedan som miljöproblemen i Hanöbukten, som ligger mellan Blekinge och Skåne, först uppmärksammades saknas fortfarande svar på många frågor. Hanöbukten och omkringliggande vatten är drabbade av betydande och oroväckande miljöstörningar som i varierande grad kan kopplas till mänskliga aktiviteter, såväl på land som till havs. De störda ekologiska processerna är inte unika, utan präglar stora delar av Egentliga Östersjön, men det gör inte att de kan avfärdas som oväsentliga. Tvärtom borde varningsklockorna ringa än högre om miljöstörningen berör ett större område. Den slutsatsen drar forskare från Havsmiljöinstitutet i en studie som har gjorts på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.

Analyserna av de observerade miljöstörningarna i Hanöbukten har bland annat visat att:

• Många sjöar och vattendrag har blivit allt brunare under de senare decennierna. Denna så kallade brunifiering beror på att mer organiskt material och järn läcker från mark till vatten och färgar det brunt. I Sverige är den ökande brunifieringen som allra tydligast i Helge å och Lyckebyån, vilka båda mynnar i Hanöbukten. Studien visar övertygande belägg för att såväl intensifierat skogsbruk som minskad svaveldeposition är bidragande orsaker. Det organiska materialet kommer så småningom ut i havet där ekosystemens näringskedjor riskerar att förändras.
• Torskarna i södra Östersjön är många, men magra och småväxta och tycks lida av undernäring. Det går inte att bortse från att selektivt fiske bidrar till att torskbeståndet i södra Östersjön ser ut som det gör. I Hanöbukten har undersökningar också visat att skrubbskäddans hälsotillstånd är nedsatt vissa år.
• Nyligen fann forskare att ejderungar dör av brist på B-vitaminet tiamin i Hanöbukten. I samma område har man samtidigt sett att halten av tiamin hos blåmussla, som är ejderns viktigaste föda, tidvis är mycket låg. Orsaken till detta måste sökas på lägre nivåer i de marina ekosystemen och kan eventuellt bero på förändrade förhållanden för produktion av näringsämnen.

– När diffusa förändringar i miljön uppmärksammas och de inte beror på traditionella miljögifter, behövs mer kunskap. För det krävs övervakning av grundläggande funktioner i de marina ekosystemen. Det handlar om primärproduktion, flöden av näringsämnen och tillväxt och hälsotillstånd hos djur. Vi behöver bättre förstå vad som sker när naturliga ekosystem utsätts för snabba förändringar som ger ökad stress, säger marinekolog Henrik Svedäng, som lett arbetet med studien.

Havsmiljöinstitutet har på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten med utgångspunkt i dokumenterade observationer i Hanöbukten gjort en omfattande genomgång av den vetenskapliga litteraturen. I rapporten Hanöbukten – en varningsklocka har de observerade miljöstörningarna i Hanöbukten kopplats till bakomliggande faktorer på land och till havs. I rapporten finns också förslag på hur en framtida ekosystembaserad förvaltning skulle kunna hantera problemen i Hanöbukten.

Läs mer om och ladda ner rapporten här: http://www.havsmiljoinstitutet.se/publikationer/rapporter/2018/2018-2-hanobukten---en-varningsklocka

För mer information

• Henrik Svedäng, vetenskaplig samordnare och projektledare, e-post: henrik.svedang@havsmiljoinstitutet.se, telefon: 076–618 55 88
• Anders Grimvall, vetenskaplig samordnare, e-post: anders.grimvall@havsmiljoinstitutet.se, telefon: 070–918 88 75

Tina Johansen Lilja
Kommunikationssamordnare
073-346 75 13
tina.johansen@havsmiljoinstitutet.se

Havsmiljöinstitutet arbetar för att ge en samlad och forskningsbaserad bild av hur havet mår runt Sveriges kuster. Vi analyserar och sammanställer vetenskaplig kunskap för att öka förståelsen om havsmiljöproblemen och vad vi kan göra åt dem. Inom institutet samverkar Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Linnéuniversitetet och Sveriges lantbruksuniversitet för att bistå myndigheter och andra aktörer inom havsmiljöområdet med vetenskaplig kompetens.

Taggar: