Taktil beröring på intensivvårdsavdelning

Det kan vara möjligt att njuta och uppleva välbehag trots att man är svårt sjuk. Det visar en ny avhandling från Högskolan i Borås och Karlstads universitet om taktil beröring som vårdhandling på intensivvårdsavdelning.

Beröring som behandling är en gammal metod som använts under århundraden inom den österländska läkekonsten. Begrepp som taktil beröring, massage och stimulering är betydligt mer sentida och används sedan 1980-talet i Sverige som en komplementär metod bland annat vid vård i livets slutskede, så kallad palliativ vård, och till personer med demenssjukdomar eller olika former av funktionsnedsättningar.

Lätta strykningar
Taktil beröring betyder att beröring av huden på ett mjukt sätt med lätta strykningar med hela handflatan.
Det var när Maria Henricson läste till onkologisjuksköterska hon stötte på begreppet för första gången.
- Jag blev intresserad och utbildade mig till beröringsterapeut, berättar Maria Henricson som sedermera slogs av idén att det kanske skulle kunna gå att applicera metoden inom intensivvården.
Därmed hade det första fröet till avhandlingen såtts.

Att hamna på intensiven är en traumatisk upplevelse för de flesta av oss. Patienter som är akut svårt sjuka och i behov av intensivvård utsätts för stress och diverse obehag från sjukdom, skada, miljö, behandlingar och det faktum att de är i behov av andningshjälp med respirator. Att vårdas i en högteknologisk miljö och dessutom konstant vara övervakad av apparatur kan i sin tur leda till oro, ångest, rädsla och känsla av utsatthet.

Det är inte svårt att tänka sig att det skulle vara skönt att mitt i all uppståndelse få behandling som dämpar oro och istället ger välbehag, stimulerar det kroppsegna lugn-och-ro-hormonet oxytocin.

Första av sitt slag
Maria Henricson berättar att – vad som är känt – är det inte någon som studerat taktil beröring på vuxna i behov av intensivvård tidigare. Enligt Maria Henricson är hennes avhandling den första av sitt slag som skrivs i Sverige.
I sin forskning har Maria Henricson arbetat med två sjukhus som bas för en av delstudien; ett länssjukhus och ett universitetssjukhus. På respektive sjukhus intensivvårdsavdelningar har ett antal slumpvis utvalda patienter indelats i en beröringsgrupp och i en kontrollgrupp. Patienterna i kontrollgruppen har, under de fem dagar studien har pågått, fått den omvårdnad som normalt ges till intensivvårdspatienter.
- Vi vet att intensivvårdspatienter behöver lugn och ro. Vid de flesta intensivvårdsavdelningar avsätts en timma eller två då patienterna får vara i fred, vila och kanske lyssna till rogivande musik, beskriver Maria Henricson.

En timme om dagen
Patienterna i beröringsgruppen gavs, utöver vilan och musiken, taktil beröring varje dag under en timmes tid.
- Första dagen började vi med att bara beröra händerna och fötterna för att patienterna skulle få känna efter vad detta innebar att få taktil beröring. Om patienten inte tyckte om att vi rörde vid dem kunde detta observeras på patienternas mimik och kroppsspråk eller övervakningsutrustningen i form av förhöjt blodtryck eller puls, förklarar Maria Henricson. Andra dagen berördes händerna, fötterna och magen och dag tre till fem behandlades hela framsidan av kroppen. Behandlingen utfördes av undersköterskor och sjuksköterskor på de berörda avdelningarna som utbildats till beröringsterapeuter.

I samband med beröringen genomfördes observationer och mätningar av patienternas puls, blodtryck, blodsocker, ångest, läkemedelsförbrukning och vakenhetsgrad samt nivåerna av oxytocin i blodet.

Vad är det som händer när en patient ges taktil beröring?
- Jag antar att det sker en kedjereaktion. Vid beröringen utsöndras oxytocinet som gör att patienten blir lugn, observeras för lägre ångestnivåer och kräver då inte lika mycket lugnande läkemedel.

Måste utforskar ytterligare
- Tyvärr visar min studie få signifikanta skillnader. Därför är det viktigt att detta område utforskas ytterligare i framtiden. Det behövs fler och större studier för att kunna få vetenskapliga belägg för att taktil beröring kan användas som ett komplement i omvårdnaden av intensivvårdspatienter, menar Maria Henricson.
- Men det är också viktigt att säga att resultaten i min studie kan vara relevanta för den kliniska verksamheten. Patienterna berättar i intervjuer, efter att de kommit hem från sjukhuset, att de kunde njuta av den taktila beröringen även om de var svårt sjuka och beskrev att kroppen vaknade till liv, tiden stod stilla och omgivningen försvann för ett ögonblick.