Vikten av att tala om självmord - Döden ingen talar om

Ulrika Jannert Kallenberg är 4 år när hennes pappa dör. Men ingen berättar hur han dog. Ingen talar om det. Ingen talar om honom. Familjen vill hålla det hemligt att Ulrikas pappa tagit sitt eget liv. Det är först i tonåren som Ulrika börjar få ihop pusselbitarna.

- Min pappa tog livet av sig 1967. Fyra människor dör i självmord varje dag. En del av dem är föräldrar. Jag tror att många barn fortfarande svävar i ovisshet när det gäller en förälders självmord. Jag tror att många barn även i dag möts av en tigande mur när de vill prata om en död förälder. Och jag tror att barn behöver ha båda sina föräldrar närvarande i livet, oavsett om de är levande eller döda, säger Ulrika.

Därför debuterar hon nu med den självbiografiska berättelsen Döden ingen talar om, om hur det är att växa upp som barn till en pappa som tagit sitt liv och att ständigt leva i skuggan av döden, i skuggan av ett självmord.

- Med min bok vill jag öka förståelsen för den utsatthet och sårbarhet som finns hos barn vars förälder tagit sitt liv och jag vill kommunicera med andra människor, andra barn till självmördare – barn som övergivits. Mitt skrivna ord kan kommunicera med dem och kanske ge en gnutta tröst, det hoppas jag. Jag vill i min bok också visa att vuxna måste berätta för barnen. Det är de vuxnas uppgift att hjälpa barnen. Och den döde föräldern måste få lov att ta plats i barnets liv, för alltid, säger Ulrika.

Ulrika Jannert Kallenberg har hållit på med språk och skrivande i olika former i mer än trettio år. Efter några års språkstudier utbildade hon sig till journalist och arbetade på olika tidningar i ungefär tio år. För ett antal år sedan började hon översätta böcker från engelska och tyska till svenska. Ulrika bor på Västkusten och arbetar på sitt eget företag Orda om. Hon är gift och har en dotter.

Kontakt

För mer information och kontakt med författaren, intervju och recensionsexemplar kontaktamedia@hoi.se .