Analfabetismen är 50 procent på Haiti men det går att hjälpa på ett effektivt sätt

En stor del av Hoppets Stjärnas satsningar de senaste 30 åren på Haiti har varit uppbyggnad av utbildningsinsatser. De 10 skolor som drivs har fungerat som plantskolor för människor att komma vidare och få en god utbildning. Ett exempel är Carolas fadderbarn Celucienne som utbildat sig till förskollärare och nu gör en insats för andra som befinner sig i fattiga förhållanden.

Se inslag från SVT nu idag där Carola berättar om sitt möte med den Haitiska katastrofen… http://svtplay.se/v/1899682/gomorron_sverige/carola_om_resan_till_haiti Ett långsiktigt engagemang för ett fadderbarn kan innebära död eller liv för en människa i ett land som Haiti där ett barn av åtta dör innan sin femte födelsedag. Men framför allt innebär det en multiplikationseffekt där hjälpen till en person i sin tur ofta skapar engagemang för den egna kulturen och sammanhanget. För biståndsorganisationer är det en självklarhet att ständigt utvärdera hur man på bästa sätt ska nå effektivitet i hjälpinsatserna. Dit hör hur befintliga fadderbarnskontakter ska vara. Där finns det olika svar. TV4 gästades i Nyhetsmorgon för någon tid sedan av Hilde Back, vars personliga fadderskap för Chris Mburu från Kenya just blivit dokumentärfilm. Hilde Backs fadderskap innebar att Chris Mburu kunde avsluta det vi kallar grundskolan och gå vidare till Harvard. Idag har han arbetat inom en mängd olika internationella organisationer, däribland FN. Liknande möjligheter till skolgång har tusentals och åter tusentals fadderbarn fått genom personligt fadderskap och svenska fadderorganisationer. Hoppets Stjärna arbetar med satsningar där stödet går till hela skolprojekt och målsättningen är att i alla situationer låta kopplingen mellan faddrar och fadderbarn vara på ett sådant sätt att fadderbarnen inte drabbas om fadderskapet skulle upphöra. Några fler exempel där Hoppets Stjärnas fadderbarn fått utbildning och en möjlighet att positivt påverka sin familj och hela sitt kulturella sammanhang. Miguel, 31 – Egen företagare Ett liv som säsongsarbetande bomullsplockare var inget som lockade Miguel, hans stora intresse var bilar. Som tonåring funderade han på hur han skulle kunna kombinera det intresset med en mer stadig inkomst. Miguel växte upp på ett av indianreservaten strax utanför Saenz Peña i norra Argentina. Familjen försörjde sig på att plocka bomull när det var säsong för det och hade även ett litet jordbruk. – Vi har alltid haft det torftigt, som jordbruksarbetare har man bara jobb några månader per år, mellan säsongerna känns det som att man får försöka leva på luft. När Miguel var tonåring fick han arbete som traktorförare på ett större jordbruk. Det gav mersmak, bilar och motorer var vad han vill ägna sig åt. Tack vare ett studiebidrag från Hoppets Stjärna kunde han utbilda sig till bilmekaniker. – Under utbildningen fick jag praktisera på den verkstad där jag nu arbetar. Där har jag också fått lära mig att använda datateknik för att testa och söka fel i bilarna. Jag har nu en stadig inkomst och det känns jättebra. Nu går jag och drömmer om att få starta en egen verkstad, jag tror jag är mogen för det. Daniel Escalante – Advokat Daniel Escalante är 24 år och studerar till advokat. När han tar sin examen är han en av de första Toba-indianerna någonsin som studerat till advokat. Han har nu klarat av fem av sex år på Nationaluniversitet i provinshuvudstaden Resistencia. Som äldst av tio syskon är kraven på att han ska hjälpa till med hushållet höga. Det var långt ifrån självklart att Daniel skulle kunna läsa vidare efter gymnasiet, med tolv munnar att mätta är det knappast utbildning det första familjen lägger pengar på. Tack vare ett utbildningsstipendium från Hoppets Stjärna fick Daniel ändå chansen. Han är extremt tacksam till utbildningsbidragen han har fått, utan dem skulle han aldrig kunnat fortsätta studierna. Daniel vill bli brottsmålsadvokat och inriktar sig gärna mot miljöbrott. Miljöfrågor intresserar honom mycket även om han inte är aktiv i dessa nu. Utbildningen är mycket krävande med många timmar i klassrummet men även i hemmet för att kunna följa med. Han valde denna tunga utbildning för att han insåg att många indianer har problem. Han hittade en broschyr som beskrev problemen när han gick på gymnasiet. Indianerna är utstötta i samhället trots att deras rättigheter är skyddade enligt lag sedan länge. Han vill på bästa sätt hjälpa sitt eget folk. Han tror det bästa är att hitta arbete med den inriktningen i huvudstaden Buenos Aires, där beslutsvägarna är snabbare. Ruth Ubaldu – Psykolog Ruth Ubaldo är 22 år och har varit fadderbarn hos Hoppets Stjärna sedan hon var 3 år. - Jag hade aldrig kommit så här långt utan fadderns hjälp. Även om den kommunala gymnasieskolan är gratis så är det allt runt omkring som kostar. Den hjälp vi fick var viktig och det förstår jag bättre idag. Jag är mycket tacksam för det. Ruth är en skärpt och levnadsglad tjej med hopp inför framtiden. Trots familjens enkla bohag och begränsade ekonomiska möjligheter så har hon lyckats bra. Hon arbetar idag på restaurangkedjan California Pizza Kitchen. Där tillhör hon personalavdelningen och sköter bland annat psykologiska tester för blivande chefer inom restauranggruppen. - Det är ok men jag vill vidare. Jag vill ta masters och hoppas på stipendium till det annars blir det svårt. Jag vill studera kriminologi för att sedan jobba inom polisen. Timoteo – Lärare Med stöd från Hoppets Stjärnas stipendieprogram har Timoteo nu utbildat sig till tvåspråkig lärare - spanska och toba, det lokala indianspråket. Så fort han var klar med utbildningen, 2006, fick han arbete på skolan Luz y Fuerza. Han trivs mycket bra med sitt nya arbete och har vuxit med uppgifterna. Allt fler barn från indianstammarna går idag i skolan, men deras kunskaper i spanska är ofta begränsade i början. Det är något som Timoteo hjälper dem med, med sin indianbakgrund hjälper han också till att göra integrationen så smidig som möjligt. Han ger barn med indianbakgrund hopp om framtiden, eleverna ser honom som en stödperson och förebild som de kan vända sig till när som helst. Rosemarie 28 - Född på soptipp – i dag lärare – Idag har Rosemarie gått fyra år på college, är utbildad high-schoollärare (jmf vårt högstadium och gymnasium) och arbetar på den skola där hon själv fick undervisning som barn. Rosemarie växte upp i Tay Tay, ett område precis bredvid den stora soptippen ”Smokey Mountain”. Soptippen används inte längre och området har blivit mycket bättre sedan hon var liten. Rosemarie kommer från en sopletarfamilj, eller ”scavanger” som de kallas på Filippinerna. Både mamma och pappa arbetade på soptippen från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Eftersom Rosemarie är äldst av sex syskon, fick hon ta största ansvaret för sina syskon och hemmet. Rosemarie började på Hoppets Stjärnas skola redan när hon var sex år, något som hon är otroligt tacksam för idag. – Utan er hjälp hade jag inte varit lärare idag. Mina föräldrar hade inte råd att betala för min skolgång, vi hade knappt mat på bordet. Jag vill speciellt tacka mina fadderföräldrar Kristina i Vejbystrand och Tina i Sundbyberg, utan er vet jag inte var jag hade varit idag. Det märks snabbt att hon tycker om sitt yrke och att eleverna tycker om henne. Så fort hon kommer in i klassrummet förvandlas den blyga, tysta unga kvinnan till en respekterad och självklar lärare. Maria 24 - Sjuksköterska tack vare fadderstöd Maria Ortega är 24 år gammal och arbetar som sjuksköterska på sjukhuset i Pasig, Manila. Sjukhuset ligger inte långt från den förskola som Hoppets Stjärna tidigare drev i området. – Det var där min skolgång började, på Hoppets Stjärnas förskola fick jag de grundkunskaper som behövs för vanliga skolan. Jag lärde mig räkna och alfabetet, förskolan gav mig hopp för framtiden. Att Maria är oerhört tacksam till sin fadder och det stöd hon fått genom sin uppväxt är inte svårt att förstå. Maria växte upp som ett av nio syskon i ett av Manilas många slumområden. Hennes pappa arbetar både som chaufför och mekaniker och mamma säljer frukt på marknaden, ändå är det svårt att få pengarna att räcka till. När Maria växte upp fick hon ofta gå hungrig. Utan fadderstöd hade skolgång varit omöjlig. – När jag var liten förstod jag väl inte egentligen hur det fungerade, men varje år fick vi julklappar från faddern långt borta i Sverige. Det var jätteroligt, vi hade inte råd med julklappar, så det förgyllde julen. När jag blev äldre förstod jag att det var tack vare fadderns pengar som jag kunde gå i skolan, att min skoluniform betaldes av faddern och även mina skolböcker. Maria berättar gärna om sin fadder som har stöttat henne genom hela skolgången. – Hela familjen är oerhört tacksam för det fina stöd som jag fått. Jag har dessutom fått träffa min fadder ett par gånger. Det har varit jättekul, speciellt när han varit hemma hos oss, trots att vi lever så trångt och enkelt. Idag arbetar Maria som sjuksköterska. De flesta passen tillbringar hon på akuten. Hon stortrivs med arbetet och fungerar även som utbildare och klinikinstruktör. Det ger lite högre lön även om lönen är väldigt låg jämfört med Sverige. Maria arbetar på det kommunala sjukhuset och det är hård konkurrens om jobben, vilket pressar ner lönerna. Idag tjänar hon ca 1 500 kronor i månaden för 15 tolvtimmarspass per månad. Precis som många andra på Filippinerna drömmer Maria om att få arbeta utomlands. Filippinerna har idag tio miljoner utlandsarbetare, den drivande faktorn är de högre lönerna. Försörjning av familjer och ibland hela släkter sköts av att en eller två familjemedlemmar arbetar utomlands. Som sjuksköterska i till exempel England kan Maria tjäna ca 8 000 kronor per månad, utöver det får hon mat och husrum gratis. – Det är mer än en årslön för min pappa och eftersom boendet i England i princip är gratis kan jag skicka hem stora delar av lönen. Den situationen är attraktiv och enda vägen ut ur fattigdom för många familjer men den innebär också att familjer splittras under långa perioder, ett högt pris som många ändå är beredda att betala. Maria tänker dock inte göra som många andra, skaffa en familj som hon sedan måste lämna medan hon arbetar utomlands. Hon vill först och främst hjälpa sina föräldrar. För mer information kontakta Lennart Eriksson, Verksamhetschef lennart.eriksson@starofhope.org 070-635 95 62 http://www.cisionwire.se/hoppets-stjarna

Taggar: