Annes nyhetsbrev juli/augusti 09
Hej alla vänner i sommarviken!
Jag vet att många av er fortfarande är på den välförtjänta semestern, men vill ändå skicka några hälsningar. Har nämligen just varit på Grönland och det var så fantastiskt att jag måste få dela med mig av entusiasmen! Visst, jag har varit där förut och pratat Grönland med både er och andra. Men den här gången var det annorlunda. Nu handlade det nämligen om en kryssning med Hurtigrutens egen "Fram", ni vet, det nya fartyget som byggts just för att kryssa längs den grönländska kusten. Vilket äventyr Grönland är! Vilken natur! Vilket ljus! Vilka samhällen och vilka människor! Jag skulle kunna fortsätta med utropstecken på en hel sida, men det är bättre att berätta lite kort om kryssningen som alla måste sätta på sin "att göra-lista".
Alla som reser med Hurtigruten för att kryssa på Grönlands västkust (utom de som följer med första resan från Reykjavik) flyger till Kangerlussuaq via Köpenhamn, så också min lilla grupp, bland andra maken Ulf. Flygplatsen, som är Grönlands enda internationella, var en gång bas för amerikanska flygtransporter till Europa. Den ligger längst inne i den 170 km långa Söndre Strömfjord, mellan höga berg och med inlandsisen på några mils avstånd. Här landade vi i svensk sommarvärme under tidig eftermiddag för att åka buss en dryg mil till en kaj och en brygga som anspråksfullt heter "Sondre Port". Den inre delen av fjorden är helt igensandad av glaciärfloderna så "Fram" ligger för ankar en bit ut och vi fick alla åka i expeditionsbåtar för upp till 10 passagerare ut till Frams praktiska, nedfällda "landgångskaj". Den proceduren används vid de flesta landstigningar i städer och byar där kajer och bryggor antingen inte kan ta emot så stora fartyg som "Fram" eller behövs för fiske- och transportfartygen.
Att maten ombord på "Fram" är av bästa Hurtigrutenmärke, med färskvaror som levereras varje vecka när hon ligger i Söndre Strömfjord eller som köps av lokala fiskare, behöver jag ju inte gå in på. Inte på de goda dryckerna heller. Koncentration på upplevelserna, alltså. Det räcker och blir över!
Bara utseglingen genom den smala fjorden är en enorm naturupplevelse. Höga bergsidor, öppna, ljusa vikar, bäckar som kastar sig nedför branterna, glaciärtungor, grönskande strandsluttningar. Och så ljuset från kvälls- och midnattsolen som färgar bergen i guld och som skapar ridåer i diset vid nästa fjordkrök. Och vattnet. Ömsom blått, ömsom ogenomskinligt grönt eller gröngrått från närmsta glaciärälv. Många var på däck långt in på småtimmarna för att njuta.
På morgonen gled vi in i Sisimiut, Grönlands näst största stad med hela 5000 invånare. En kakofoni av färgglada byggnader, fiskefartyg, nöjesbåtar, fiskeindustrier och butiker av alla slag. Och så backe upp och backe ned, precis som alla grönländska samhällen. Fullt av saker att se, både historiska och vardagliga. Men förstås, annorlunda och spännande. Här blev de långa promenader och guidade turer till den första bosättningen på Teleön.
Från Sisimuit hade vi ett fantastiskt väder med oss under hela resan. Kring 20 grader på dagarna och 15 på nätterna, sol och molnfritt utom en dag när vi till och med fick en regnskur, vilket inte är så vanligt på Grönland under sommaren. Att se "Frams" utsikts- och promenaddäck fulla av soldyrkare i shorts och kortärmat var en upplevelse bara det!
På morgonen dag tre kom isbergen! Vi var på väg in till Queqertarssuaq på Diskoön, med enorm natur, men utan diskotek. Här började kamerorna rassla för fullt och det gjorde de resten av resan. En i min grupp tog över 2000 bilder. Säkert hälften på isberg. De finns ju i alla storlekar och former och i färgnyanser från kritvitt till blått och turkos, ibland med dekorränder av vulkanisk aska eller morän. Man kan stå i timmar och bara titta och njuta! Isbergen följde med oss under hela resan utom den sista dagen, då vi åter var i Kangerlussuaq, inte minst upp genom Vaigatsundet innanför Diskoön och ännu mer i den inre delen av Umanakfjorden, där vi besökte staden Uummannaq med sitt över tusen meter höga, hjärtformade berg, bara det var värt hela resan! Under uppehållet i Uummannaq gjorde jag förresten en helt fantastisk utflykt med en liten turbåt. Den danska skepparen tog oss genom en flotta av isberg från Qarajaqs Isfjord längs kusten på Storön till Den röda öknen. Att stryka tätt längs upp till tusen meter höga fjällbranter, med vattenfall som störtar upp till 600 meter rakt mot havet, är enormt i sig, men ännu bättre blev det när vi kom till öns östligaste punkt och rundade udden. Framför oss låg en lutande öken i gult och rött, med klippor och sand som hämtade från Sahara. När vi gick i land för ett par timmars vandringar i denna unika natur upptäckte vi dessutom att temperaturen också var hämtad från Sahara. Det var säkert 25 grader varmt, trots den isbergstäckta fjorden i fonden. Absolut fantastiskt!
Efter besök i en liten fiskeby norr om Uummannaq, med underhållning och kaffe i samlingshuset, gled "Fram" söderut mellan höga öar, isberg och blåsande valar som graciöst visade sina stjärtfenor, jag såg säkert ett tjugotal under veckan ombord och andra såg det dubbla. Målet var den kanske mest fascinerande isupplevelsen under resan, staden Ilulissat med dess isfjord. I stan bor över 4000 människor, som lever av fiske och turism, för Ilulissat är Grönlands främsta turiststad och det är fjorden som drar. Längs inne i den finns nämligen Jakobshavns isbrae, som kalvar mer is än någon annan istunga på hela Grönland. Och eftersom fjordmynningen är grundare än fjorden så fastnar isbergen där på sin väg mot havet. Här åkte vi med en turbåt modell mindre Waxholmsbåt mellan hundratals isberg under förmiddagen och bara gapade. Att vara nära isberg som är upp till 80 meter på höjden och att uppleva att ett isberg kalvar kanske 50 m från båtsidan har den effekten. Höjdpunkten på resan tyckte de allra flesta. Jämt spel med öknen tyckte jag.
Efter en kväll på väg över den spegelblanka Diskobukten och en natt och en förmiddag till havs längs kusten, med många val-, tumlar- och sälskådningar, besökte vi den lilla byn Intilleq för att gå på kafferep och spela fotboll. Ännu en fantastisk dag, liksom avslutningsdagen i Kangerlussuaq med busstur längs Grönlands längsta väg (hela 30 km!), promenad på inlandsisen, närkontakt med myskoxar och avlutande grillparty vid den vackra Fergusonsjön.
Den här resan går ända fram till i september. Den är värd massor av uppmärksamhet, för mer fantastisk tur är svårt att tänka sig. Det tycker jag och det tycker alla andra som varit med om en Framkryssning på Grönland! Priset är inte heller så pjåkigt med tanke på allt som ingår, från 24100 SEK.
Följ "Fram" i västerled! Efter säsongens sista veckokryssning kring Diskobukten gör "Fram" en helt unik, 16 dagar lång resa i vikingarnas kölvatten. Resan utgår från Kangerlussuaq och går sedan söder- och västerut mot Labrador, Newfoundland, Nova Scotia, New England och New York. Det blir en färd till många historiska platser och med många fantastiska naturupplevelser. Under resan besöks Grönlands huvudstad och största stad, Nuuk samt orterna Ivituut och Quassiarsuq på södra Grönland, med lämningar och minnen från vikingarnas bosättningar. Sedan korsar "Fram" Davissundet och Labradorhavet mellan Grönland och Kanada och gör stopp Red Bay i Labrador, St Anthony och Bonne Bay på Newfoundland samt Baddeck och Halifax i Nova Scotia. Under uppehållet i Newfoundland kommer deltagarna att besöka den enda utgrävda och helt bekräftade vikingabosättningen i Nordamerika, Lanse Aux Meadows. Bosättningen kartlades och grävdes ut av den norska författaren Helge Ingstad och hans hustru, arkeologen Anne Stine Ingstad under 1960-talet och bevisade att nordborna var de första européer som bosatte sig i Nordamerika. Paret Ingstads dotter Benedicte var med under utgrävningarna och hon deltar i "Frams" resa för att föreläsa och dela med sig av sina personliga erfarenheter från utgrävningen. Resan, som avslutas med besök i Glouchester och New York, blir därmed unik på mer än ett sätt. Vad den kostar? Från 42340 SEK plus anslutningen till Köpenhamn och hemresan från New York. Vill man resa riktigt storstilat så kostar en ospecificerad svit 66360 pix plus ovan.
Som en avlutning på det här långa brevet måste jag ju också understryka att det går som tåget för Hurtigruten här i Sverige – och i Finland och Baltikum, som jag ju numera också ansvarar för. Jämfört med fjolåret, som ju slog alla tidigare rekord, så fortsätter vi att öka. Inte med mer än någon procent, men det är en ökning och det är jag både glad och stolt över.
En annan sak till er information. Hurtigruten har nu fått en globalt ansvarig informationsavdelning, stationerad i Tromsö. De kommer då och då att komplettera vårt informationsmaterial med nyhetsutskick av allmänt intresse. Petra Sestak, som är från Tyskland men som pratar utmärkt engelska, står som presskontakt på de utskicken. Men det är fortfarande med mig ni ska prata om det som händer på den här sidan Kölen.
Många hälsningar från Anne på Hurtigruten