Delårsrapport 1 januari – 30 juni 2007

- Substansvärdet ökade med 10.385 mkr (27 kr/aktie) eller 18 procent och uppgick till 68.876 mkr (178 kr/aktie) den 31 juli 2007. Den 30 juni 2007 var substansvärdet 69.947 (49.390) mkr motsvarande 181 (128) kr/aktie.

- Koncernens resultat för första halvåret uppgick till 13.194 mkr (34,16 kr/aktie) jämfört med 2.500 mkr motsvarande period 2006 (6,47 kr/aktie).

- Totalavkastningen under årets sju första månader uppgick till 12% för A-aktien och 13% för C-aktien, jämfört med 12% för Avkastningsindex.

- Under de sju första månaderna köptes aktier för 5.530 mkr, varav Volvo A för 3.868 mkr. Aktier såldes för 2.059 mkr.

- Industrivärden har garanterat sin andel i SSABs nyemission.

VDs KOMMENTAR
Den goda utvecklingen för Industrivärden och dess innehavsbolag har fortsatt under det andra kvartalet. Vid utgången av juli var totalavkastningen 12 procent för A-aktien och 13 procent för C-aktien, jämfört med 12 procent för avkastningsindex.

Under de senaste åren har konjunkturutvecklingen varit mycket god. Jag delar många bedömares uppfattning att denna utveckling inte bara drivs av traditionella cykliska variationer utan även av mer fundamentala strukturella förändringar. Det som framförallt driver välståndstillväxten i Asien och det forna kommunistblocket är en allt mer globaliserad ekonomi med stora IT-baserade effektiviseringsvinster. Idag är det inte bara ekonomierna i Europa och USA som är viktiga för hur varu- och finansmarknaderna skall utvecklas då utvecklingen i länder som Kina och Indien blir allt mer viktig.

Industrivärdens innehavsbolag har alla verksamheter som på ett eller flera sätt gagnas av denna nya världsordning. Detta återspeglas i att bolagen rapporterat om fortsatt goda vinst- och lönsamhetsökningar. Sandviks snabba försäljnings- och vinsttillväxt är ett utmärkt exempel på hur man kan ta tillvara på de möjligheter som den nya situationen för med sig. Det är särskilt glädjande att Sandvik lyckas kombinera en tillväxtstrategi baserad på organisk och förvärvsbaserad tillväxt med överföringar till aktieägarna i form av inlösen och utdelningar.

SSAB är ett bra exempel på Industrivärdens prioritering av långsiktigt värdeskapande - i första hand lönsamma investeringar och därefter överföringar till aktieägarna om utrymme finns. I och med förvärvet av IPSCO, en affär på cirka 51 miljarder kronor, skapas ett nytt bolag med goda förutsättningar att ytterligare stärka SSABs ledande globala position inom hållfasta och kylda stålprodukter. I och med förvärvet har SSABs aktieägare beslutat om en nyemission om 10 miljarder kronor. Som SSABs huvudaktieägare med 17 procent av kapitalet och 22 procent av rösterna har vi stöttat emissionen genom att garantera teckning av vår andel. Det var ett naturligt beslut eftersom vi bedömer affären som mycket positiv för SSAB och dess aktieägare. Handelsbankens vinst- och lönsamhetsutveckling under första halvåret, och särskilt den sekventiella utvecklingen, ger oss stark tilltro till bankens affärsmodell med kunden i centrum.

Under årets första sju månader har vi köpt aktier för 5,5 miljarder kronor och sålt aktier för 2,0 miljarder kronor Vi har bland annat köpt ytterligare aktier i Volvo för 3,9 miljarder kronor. Vårt innehav motsvarar idag nära 5 procent av röstetalet och är ett uttryck för vår tro på Volvos ledande position i den intressanta lastbilsbranschen.

Den korta handeln uppvisade ett halvårsresultat om 120 mkr vilket var 54 mkr bättre än motsvarande period föregående år och täckte väl våra förvaltningskostnader om 43 mkr.

Min VD-kollega på Investor initierade i samband med delårsrapporten en debatt om behovet av en översyn av den Svenska koden för bolagsstyrning och då särskilt hur denna har kommit att tillämpas. Jag välkomnar det initiativet. I en modern marknadsekonomi är det sunt och riktigt att det finns en stor variation av ägare med olika syn, tidshorisonter och målsättningar. Problemet är att i den svenska modellen för tillsättande av valberedningar utgörs urvalskriteriet endast av storleken på ägandet vid en viss given tidpunkt. Vidare är styrelsen normalt bara representerad av ordföranden som i ett kollektivt arbete har att såväl försvara som att utvärdera styrelsens arbete, dess medlemmar och därmed indirekt sig själv. I många fall får ordföranden dessutom redovisa denna utvärdering inför ägarrepresentanter för mer eller mindre passiva ägare. Dessa valberedningsledamöter representeras ibland av en person utan eller med ringa erfarenhet av företagande eller kvalificerat styrelsearbete.

En annan problematik är att kortsiktiga aktörer med hjälp av derivatpositioner och andra moderna finansiella instrument vid en vald tidpunkt kan kvala in som stor ägare trots ett begränsat finansiellt risktagande. Dessa aktörer har inte nödvändigtvis företagets långsiktiga värdeutveckling som högsta prioritet. Vi måste hitta former för att få en bättre balans i valberedningsarbetet. Ett första steg är att komma ihåg vad valberedningen är utsedd till att göra – att förbereda val av styrelsemedlemmar inför bolagsstämman - ingenting annat. Diskussioner om strategier, incitamentsprogram, kapitalstruktur med mera hör inte hemma i valberedningsarbetet, dessa är frågor för den valda styrelsen. Kanske skulle valberedningarna fungera bättre om de hade minst en ytterligare representant från styrelsen jämte ordföranden. Det vore nog också klokt att definiera stora ägare som någon som varit det över en viss tidsperiod alternativt att en ny stor ägare ger någon form av avsiktsförklaring att äga aktierna en viss tidsperiod. Min oro i dessa frågor delas av många framträdande näringslivsföreträdare i de nordiska grannländerna. Debatten måste således föras i hamn så att vi förbättrar praxis i Sverige, annars riskerar arbetet med att skapa en Nordisk börs att gå i stöpet.

Anders Nyrén