Ja till Livet kritiskt till att Barnmorskeförbundet inbjuder stark förespråkare för könsselektiva aborter som huvudtalare

- Barnmorskeförbundets förbundsstyrelse väljer genom att lyfta upp Tännsjös extrema åsikter om utsorterande fosterdiagnostik och abort på grund av "fel kön", att inte längre stå på livets sida. Självklart ska barnmorskor värna om både kvinnan och barnet och inte som Barnmorskeförbundet väljer att göra nu, stå för en extrem syn där flickaborter ses som etiskt försvarbara. De kvinnor som pressas av sina partners att abortera sin ofödda flicka behöver allt stöd de kan få av Sveriges barnmorskor.

Professor Torbjörn Tännsjö är Sveriges mest framträdande förespråkare för rätten till abort på grund av kön eller funktionshinder. I oktober 2009 deklarerade professor Tännsjö sitt stöd för rätten att välja abort av en rad olika skäl, som det ofödda barnets "dyslexi" och "färgblindhet". Trots sin radikala människosyn har Tännsjö inbjudits som huvudtalare på Barnmorskeförbundets nationella konferens i Stockholm 9-11 november 2009. "Som huvudtalare kommer han att tala om abort på könsindikation" skriver Barnmorskeförbundet på sin hemsida. Ja till Livets ordförande, sjuksköterskan Gunilla Gomér, är mycket kritisk till Barnmorskeförbundets val av huvudtalare för konferensen. - Barnmorskeförbundets förbundsstyrelse väljer genom att lyfta upp Tännsjös extrema åsikter om utsorterande fosterdiagnostik och abort på grund av "fel kön", att inte längre stå på livets sida. Självklart ska barnmorskor värna om både kvinnan och barnet och inte som Barnmorskeförbundet väljer att göra nu, stå för en extrem syn där flickaborter ses som etiskt försvarbara. De kvinnor som pressas av sina partners att abortera sin ofödda flicka behöver allt stöd de kan få av Sveriges barnmorskor. Länkar: Debattartikel om flickaborter av Tännsjö: http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/23/darfor-ar-det-inte-fel-att-abortera-flickfoster Om konferensen: http://www.barnmorskeforbundet.se/reproduktiv_halsa_2009/index.html http://www.barnmorskeforbundet.se/images/content/documents/Konferenser/konferens2009-webb.pdf --- Tre citat ur Tännsjös bok "Vårdetik" (sid 117-): "En patient är döende i lungcancer. Hennes ångest dämpas inte av det morfin hon får. Hennes läkare har också minskat dosen för att inte försvåra hennes andning. Läkaren har emellertid just läst de nya riktlinjerna från Sveriges Läkaresällskaps delegation för medicinsk etik, där det sägs att det är tillåtet att ge en smärtstillande dos, också om den påskyndar patientens död. Han läser upp dem för patienten och erbjuder denna en kraftigare morfindos, men hon avböjer eftersom hon inser att den skulle döda henne. Hon ser inget värde i att förlänga sitt lidande, hon inser att slutet ändå är nära; det liv som återstår för henne är inte värt att leva. Det vore bättre för henne att dö nu än att dö senare. Men hon motsätter sig likafullt en större morfindos. Det hänger samman med hennes religiöst färgade övertygelse att det alltid är fel att begå självmord. Varje handling som innebär hjälp till självmord eller som kan klassificeras som "eutanasi" är också moraliskt förkastlig, det är hennes bestämda mening. Då läkaren säger att det han vill göra är tillåtet i svensk lag och därför inte kan karaktäriseras som aktiv dödshjälp fnyser hon bara. "Struntprat", säger hon. "Det är klart att det är aktiv dödshjälp att ge en injektion som man vet är dödande."" "Låt oss nu anta att doktorn säger sig respektera hennes beslut. Han frågar om hon inte ändå vill ha den normala, "ofarliga" dosen av morfinet. Hon accepterar tacksamt och han ger henne en injektion - en överdos som effektivt befriar henne från smärta, men som också dödar henne." "Innebär det att läkaren gjorde fel? Jag tror inte det. Mycket talar i stället för att läkaren, om vi helt orealistiskt bortser från möjliga sidoeffekter av handlingen, gjorde rätt.

Taggar: