Allt fler EU-länder prioriterar starkare det nationella framför det europeiska gemensamma.
Olof Allgårdh, EU-rättssakkunnig och medarbetare till Karnov Group bevakar den senaste utvecklingen inom Europeiska unionen och den kommande folkomröstningen i Storbritannien.
Trenden är tydlig. Protektionismen breder ut sig i Europeiska unionen. Den nya solidaritetsklausulen som kom i samband med Lissabonfördraget (artikel 80 EUF) *1) är inte kraftfull nog att matcha utvecklingen mot att nationalistiska strömningar tar överhanden. Utvecklingen i sådan riktning har eskalerat under senare tid. Allt fler EU-länder prioriterar starkare det nationella framför det europeiska gemensamma. De nationalistiska partierna växer i styrka. Inte minst gäller detta i de senare tillkomna medlemsstaterna i Centraleuropa.
Storbritannien har drivit frågan om sitt EU-medlemskap så långt att regeringen Cameron sett sig tvungen att satsa på en omförhandling av villkoren för sitt framtida deltagande som medlem i Unionen. Han gjorde det formellt i ett brev till EU den 10 november 2015. Förhandlingarna är nu genomförda och resultatet ska underställas det brittiska folket i ett referendum. Blir det inte ett ja till den uppgörelse EU:s alla 28 stats-/regeringschefer har kommit överens om lämnar Storbritannien den europeiska unionen. Den brittiska regeringen kungjorde strax efter Camerons återkomst till London att folkomröstningen ska genomföras den 23 juni 2016.
Premiärminister Cameron har ansett sig behöva förändringar främst för att mildra en växande kritik mot EU inom det egna partiet. Han har säkert haft i åtanke att tidigare brittiska regeringar har lyckats omförhandla brittiska villkor för medlemskapet i den europeiska gemenskapen. Harold Wilson lyckades uppnå förändringar relativt snart efter det brittiska inträdet i dåvarande europeiska gemenskaperna som hans företrädare Edward Heath hade åstadkommit efter det att de Gaulles veto var överspelat.
Regeringen Wilsons omförhandling innebar främst en reducering av den brittiska avgiften för medlemskapet. Margaret Thatcher stred framgångsrikt för att bevara rabatten. Under åren som brittisk premiärminister blev Thatcher alltmer kritisk mot den europeiska integrationen som enligt hennes mening gick i en alltför federal riktning. Hennes efterträdare John Major motsatte sig att integrationen skulle få en social dimension. Han lyckades i slutfasen av förhandlingen av fördragsändringar (Maastrichtfördraget 1991/92) att Storbritannien fick rätt att stå utanför utvecklingen av det arbetsrättsliga samarbetet. Premiärminister Blair ändrade dock på detta några år senare genom att skriva under EU:s sociala stadga och delta i EU-arbetet med den sociala dimensionen.
Britterna har också förhandlat sig till undantag om att inte behöva medverka i samarbetet om den gemensamma valutan euro eller den senare beslutade bankunionen. Likaså har de liksom danskarna och irländarna fått möjligheten att välja om de vill medverka eller inte i EU-samarbetet på politikområdet frihet, säkerhet och rättvisa. Storbritannien ingår heller inte i Schengensamarbetet om personers fria rörlighet inom Unionen. Britterna har fortfarande rätt att utöva gränskontroll av personer vid resa från annat EU-land.
Fotnot: 1) Artikel 80 i fördraget om EU:s funktionssätt (EUF) i dess kapitel 2 om politik som gäller gränskontroll, asyl och invandring lyder:
Den unionspolitik som avses i detta kapitel och dess genomförande ska styras av principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, även i finansiellt avseende, mellan medlemsstaterna. Varje gång det är nödvändigt ska de unionsakter som antas enligt detta kapitel innehålla lämpliga åtgärder för tillämpningen av denna princip.
I samband med den senaste fördragsrevisionen (Lissabonfördraget) förhandlade sig britterna till en särreglering beträffande tillämpningen av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. EU-domstolen eller brittiska domstolar ska inte ha behörighet att avgöra om brittiska lagar eller praxis är förenliga med EU-stadgan.
Uppgiften för den brittiska regeringen att fånga in den starkt EU-negativa opinionen i det egna partiet eller i utbrytargrupperingen UKIP är dock svår. Cameron behöver dock inte oroa sig särskilt mycket för att traditionella labourväljare ska fälla uppgörelsen. Arbetarpartiet har genomgående varit mer positivt till EU-samarbetet än tories. Vad som på sikt däremot kan oroa den brittiske premiärministern är sammanhållningen mellan de i UK förenade nationerna. Det föreligger en uppenbar risk att Skottland på nytt försöker att bryta sig loss från Storbritannien om folkomröstningen leder till ett s.k. Brexit.
Vad är det då som britterna begär och vad lyckades man åstadkomma i uppgörelsen med de andra 27 EU-länderna vid det europeiska rådets möte i Bryssel den 18-19 februari 2016, ett resultat som i vissa delar gick britterna längre till mötes än det utkast som presenterades två veckor dessförinnan?
Läs hela krönikan hos Karnov Group
KARNOV GROUP. Vi kombinerar gedigen juridisk expertis med modern teknik för att ge jurister enkel tillgång till information med bredd, djup och aktualitet. Våra verktyg och tjänster har mer än 25 000 användare bland organisationer, myndigheter och näringsliv i hela Sverige. Karnov Group Sweden AB är en del av den skandinaviska koncernen Karnov Group.
