Är julklappen en muta? Wow-faktormetoden ger svaret

Det lackar mot jul och på många kontor sker överväganden om vad företagaren vill ge sina affärskontakter i julgåvor. Gåvor i affärssammanhang är en naturlig del av affärslivet, men innebär alltid att frågor om korruption och mutbrott aktualiseras. Advokat Olle Kullinger på Advokatfirman NORDIA i Stockholm har hållit utbildningar inom det här området tillsammans med bl.a. åklagare från Riksenheten mot korruption. Här delar han med sig av vilka praktiska ställningstaganden som bör göras vad gäller givande och tagande av julgåvor.

Det är kanske inte julgåvor som man i första hand tänker på när mutor kommer på tal. Icke desto mindre är julgåvor på samma sätt som andra gåvor en förmån som kan vara otillbörlig och därmed utgöra en brottslig muta.

Ofta är det självklart för både givaren och mottagaren av en julgåva att gåvan är acceptabel. Trots detta är det viktigt att vara medveten om var gränsen för vad som anses tillbörligt eller otillbörligt går enligt lagstiftaren och rättsskipningen, så att man kan hålla sig väl inom det område som anses lagligt.

Som advokat och specialist inom området affärs- och bolagsrelaterad straffrätt får jag ofta frågan från klienter om vilka typer av gåvor eller förmåner som är godtagbara. Detta gäller särskilt i juletid. Bedömningen och mitt svar är självklart beroende på i vilket syfte julgåvan ges och till vem eller vilka julgåvan är riktad. Trots att det inte går att ge ett generellt svar på den här typen av frågor ska jag i det följande försöka redogöra för vilka allmänna hållpunkter som finns angående tillåtna/otillåtna belopp – eftersom det är den i särklass vanligaste frågan jag

Mutlagstiftningen skiljer på tre olika kategorier av mottagare

Vid bedömningar inom området för mutlagstiftningen skiljer man på tre olika kategorier av mottagare:
• kontakter mellan helt privata aktörer
• kontakter som involverar offentliganställda som inte ägnar sig åt myndighetsutövning/beslutar i offentlig upphandling
• kontakter som involverar offentliganställda som utövar myndighet/beslutar i offentlig upphandling.
Generellt kan sägas att utrymmet för en förmån att vara tillbörlig i fallande skala blir mindre desto närmare myndighetsutövare man kommer, och för myndighetsutövare är utrymmet för gåvor minimalt.

Inga exakta beloppsgränser, men viss vägledning finns

Att resonera i termer av exakta belopp för vilka julgåvor som är tillåtna är naturligtvis inte möjligt. Detta gäller även om man skulle ha separata belopp för de olika kategorierna enligt ovan.

En knepig fråga med mutlagstiftningen är att en gåva är otillåten om den är otillbörlig – vilket innebär att allmän sedvänja och vad som anses godtagbart i affärslivet påverkar bedömningen. Dessa sedvänjor och uppfattningar skiftar naturligtvis över tiden. Vad som var ok igår behöver alltså inte vara ok idag. En uppräkning av penningvärdet som bedömts i tidigare rättsfall till nu gällande nivå kan därför inte automatiskt göras. 
Viss ledning kan vidare hämtas från ett uttalande av den på området ledande rättsvetenskaps-mannen Thorsen Cars bok, Mutbrott och korruptiv marknadsföring. Cars anger att i den mån man inte anser sig kunna helt avstå från jul- och nyårsgåvor bör den försiktige hålla sig under förslagsvis en procent av basbeloppet, dvs. i år 444 kr, per gåva om mottagaren är verksam inom den offentliga sektorn (dock inte myndighetsutövare) och kanske något högre såvitt gäller mottagare inom den privata sektorn. Detta överensstämmer med en rekommendation från Institutet för Mutor från år 2012.

I betänkandet inför den nya lagstiftningen finns även ett i detta avseende intressant uttalande om gränsen för förmåner, oberoende av mottagare, där det anges att 1 000 kr kan vara ett riktvärde sett för sig (se SOU 2010:38, s. 235). Stöd för detta kan även hämtas från Cars, som anger att det är ”säkrast” att hålla sig under fyrsiffriga belopp när det gäller julgåvor mellan privata aktörer.
Utifrån detta kan följande beloppsgränser ge viss ledning om vad som kan anses tillbörligt. För julgåvor mellan helt privata aktörer är en utgångspunkt att alltid hålla sig under 1 000 kr. För julgåvor till offentliganställda som inte ägnar sig åt myndighetsutövning eller beslutar i offentlig upphandling är utgångspunkten ca 400 kr och för julgåvor till offentliganställda som utövar myndighet eller beslutar i offentlig upphandling gäller att gåvor av värde inte bör lämnas.

Inte enbart värdet som styr

Värdet på en gåva styr dock sällan ensamt bedömningen om en gåva är tillbörlig, t.ex. ska en gåva aldrig lämnas i hemlighet till en anställd/uppdragstagare – den bör lämnas öppet i förhållande till mottagarens huvudman. Om gåvan består av pengar eller motsvarade är den i stort sett alltid otillbörlig. För andra gåvor, som t.ex. reklamartiklar, är utrymmet större, trots att de kan ha ett faktiskt värde. För materiella gåvor som inte anses som reklamartiklar gäller enligt min uppfattning att ju närmare man kommer egendom som direkt går att omsätta eller har ett bruksvärde för mottagaren desto närmare kommer man att jämställa gåvan med pengar – det säger sig självt att en pikétröja med ett stort NORDIA-märke är mindre ägnad att påverka mottagaren än en motsvarande tröja utan märke.
Hur ska då företagaren tänka inför beslutet om årets julgåvor? Den första frågan som givaren bör ställa sig är varför gåvan ges. En avgörande definition inom korruptionsområdet är om en gåva är ”attitydpåverkande” eller ”beteendepåverkande”, där i normalfallet en attitydpåverkande gåva är ok medan en beteendepåverkande gåva inte är ok.

Använd "wow-faktormetoden"

Att för egen del försöka ge sig in i ovan nämnda teoretiskta och psykologiska resonemang är – vill jag påstå – i praktiken omöjligt för den enskilda företagaren. Mer riktigt är kanske att försöka bedöma om en gåva är sådan att den kan skapa en tacksamhetsskuld. Jag tror att man i de allra flesta fall kommer till ett riktigt resultat om man låter sunt förnuft råda – en god utgångspunkt är att överväga om man själv skulle vilja att gåvan kom till allmänhetens, eller medias, kännedom. Tvekar man över det bör man, enligt min mening, avstå från gåvan.
I samband med att jag hållit utbildningar inom det här området har jag gjort det tillsammans med åklagare från Riksenheten mot korruption. Åklagaren har presenterat ett alternativt test – halvt på skämt, halvt på allvar – för vad som är en tillbörlig gåva; det s.k. ”wow-testet”. Testet går ut på att gåvogivaren ställer sig frågan om mottagaren när han eller hon tar emot gåvan kommer att utbrista ”wow – vilken julklapp!” (testa själv och jämför beloppsresonemangen och med din uppfattning om gåvomottagare inom de olika kategorierna enligt ovan). Om en gåva får mottagaren att reagera på det sättet är den ofta otillbörlig och man bör avstå från gåvan.

Vad gör jag om jag själv upplever att jag fått en muta

Hur ska man då agera om man som anställd i företaget eller som tjänsteman på en myndighet fått en julgåva med en känsla av ”wow” eller ”oj” eller om man hoppas att ingen utomstående ska få reda på gåvan? Det korrekta agerandet, vilket enligt den av Institutet mot Mutor förvaltade koden om gåvor, belöningar och andra förmåner i näringslivet fritar mottagaren från ansvar, är att utan dröjsmål redovisa gåvan för företaget eller myndigheten – vilket även jag rekommenderar.

I sammanfattning är min uppfattning att traditioner med julgåvor, julmiddagar och motsvarande är trevliga och i normalfallet syftar att vid årets slut tacka för kontakterna genom en trevlig hälsning som kommunicerar ”tack för samarbetet i år”. Är syftet eller kommunicerar julgåvan emellertid en motprestation för affärer eller incitament för nya affärer bör man fundera på att avstå från årets julgåvor.

Olle Kullinger på Advokatfirman NORDIA