Olaga förföljelse – tillämpning i praktiken

Den 1 oktober 2011 infördes det nya brottet olaga förföljelse i brottskatalogen. När det nu gått tre år sedan dess, har Nicolina Persson och Ashik Zaman på Karnov Nyheter genomfört en översiktlig studie om brottets tillämpning i praktiken med särskild nyfikenhet kring i vilken utsträckning domsunderlaget utvisar att olaga förföljelse förekommit inom ramen för sociala medier och internet.

Vad innebär olaga förföljelse?

Olaga förföljelse syftar till att höja straffnivån för flera upprepade kränkningar i form av brott mot en och samma person vilka måste ingå i lagtextens uppräkning.

Var och en av gärningarna ska ha utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet t.ex. genom att denne utsätts för angrepp eller obehag. Till skillnad från fridskränkningsbrotten (grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning) förutsätts emellertid ingen närståenderelation mellan parterna och inte heller att gärningarna varit ägnade att skada målsägandens självkänsla.

De tio brotten som ingår i olaga förföljelse är följande:

- misshandel av normalgraden eller försök till sådan misshandel
- ringa misshandel
- olaga tvång av normalgraden
- olaga hot av normalgraden
- hemfridsbrott, såväl av normalgraden som grovt brott
- olaga intrång, såväl av normalgraden som grovt brott
- kränkande fotografering
- ofredande
- sexuellt ofredande
- skadegörelse
- åverkan som utgör ringa skadegörelse
- överträdelse av kontaktförbud

Färre kränkningar krävs när de är allvarliga

I förarbetena till olaga förföljelse har det i fråga om hur många kränkningar som krävs uttalats att ju allvarligare gärningen är, desto färre gärningar bör det krävas för att gärningen ska anses som upprepad. Det har ansetts att antalet gärningar torde behöva vara tre för att det ska vara fråga om upprepning, åtminstone när gärningsmannen inte tidigare lagförts för sådana brott mot målsäganden.

Studie av samtliga domar under 2,5 år, extra fokus på olaga förföljelse på nätet

Underlaget för studien har varit samtliga domar meddelade under en dryg 2,5 årsperiod (120314-141017) där olaga förföljelse varit det huvudsakliga temat i målet. Domarna har vid ett urval utifrån detta varit 55 till antalet från hovrätterna och HD vilka bedömts relevanta.

I en tid där vår vardag i stor utsträckning koncentreras till Internet samt fysiska förehavanden och interaktioner ersätts av digitala är vi allt mer tillgängliga för en bred krets personer även på avstånd. I de senaste årens mediedebatt har fokus riktats på näthat och digital mobbning vilket torde omfatta gärningar som ryms inom olaga förföljelse. Det har därför funnits en särskild nyfikenhet kring i vilken utsträckning domsunderlaget utvisar att olaga förföljelse förekommit inom ramen för sociala medier och Internet. Vidare är det angeläget att undersöka vilka relationer parterna har till varandra i målen, t.ex. i vilken utsträckning parterna är främlingar eller bekanta.

2 olika typfall – tidigare relation och främlingsscenariot

Efter att ha studerat domarna har vi valt att dela in fallen i två typer med avseende på relationen mellan gärningsmannen och målsäganden. I somliga fall finns det en relation eller bekantskap mellan parterna sedan innan men i andra fall är parterna för varandra obekanta, det vi kallar främlingsscenariot. I förekommande fall har det till exempel varit fråga om att parterna slumpartat råkat på varandra i offentlig miljö då ett tycke har uppstått från gärningsmannens sida varpå kontakt initierats som avvisats av målsäganden.

Ett syfte med brottets införande har varit att kunna beakta serier av kränkningar på så vis att även gärningar inom det vi kallar främlingsscenariot kan dömas i ett sammanhang som ett brott. Fridskränkningsbrotten förutsätter att det föreligger en närståenderelation mellan parterna vilket inte är fallet med detta brott. I en överskjutande del av de studerade målen visar det sig likväl att det ofta rör sig om parter som haft ett förhållande, som efter avslut medfört friktion mellan dem. En exempelsituation är att den ene parten har svårt att acceptera uppbrottet och gå vidare. Även om det ligger nära till hands att främst föreställa sig att brottet begås mot en målsägande så förekommer det likväl att ytterligare personer dras in i gärningsförloppen. I aktuella fall har det rört sig om en ny partner eller familjemedlemmar som även de blivit utsatta i samband med den tilltalades kontaktförsök.

Ofredande, överträdelse av kontaktförbud och olaga hot vanligast

De vanligaste brotten i målen är främst ofredande, överträdelse av kontaktförbud och olaga hot medan flera av brottstyperna som räknas till olaga förföljelse överhuvudtaget inte aktualiserats. Ett kontaktförbud inträder ofta redan innan gärningarna som avses med åtalen påbörjas eller annars väl efteråt och det förekommer inte sällan att kontaktförbudet överträds upprepade gånger. Handlingar som återkommer i målen är uttalanden/hot via sms/telefon, störande påringningar och besök vid målsägandens hem/arbetsplats. Ofta finns det en viss närvarograd i gärningarna utan att det för den sakens skull blir fråga om fysisk och direkt kontakt. Underlaget visar exempelvis sällan att gärningsförloppen leder till fysiska angrepp som motsvarar misshandel.

Straffbestämmelsen för ofredande ter sig vag

Bland studerade domar har domstolens resonemang i förhållande till omständigheter tett sig särskilt intressanta i två mål; Hovrätten över Skåne Blekinge 1690-12 och Hovrätten för Västra Sverige B 1113-14. De utgör båda exempel på det i underlaget ovanliga att den tilltalade frias, och i båda fallen kommer det an på att domstolen ansåg att de åtalade gärningarna inte skulle anses utgöra ofredande. Hovrätten kommer därför inte in på bedömningen av om gärningarna tillsammans kan utgöra en upprepad kränkning vilket är det allra centrala momentet i brottet olaga förföljelse. Emellertid finns det anledning att rikta särskilt fokus på ofredande eftersom det utgör ett så pass vanligt inslag i åtalen som rör olaga förföljelse. I praktiken blir många gånger, precis som i dessa mål, rekvisiten för ofredande väsentliga vid prövning av olaga förföljelse. Det kan nämnas i sammanhanget att straffbestämmelsen för ofredande i sig ter sig vag och att regeringen utsett en särskild utredare att se över om bestämmelserna om bland annat ofredande borde förändras för att stärka skyddet för den personliga integriteten.

Det första fallet är av intresse eftersom domstolen uttalar ett visst synsätt kring efterdyningarna av det så vanligt förekommande scenariot att två parter avslutat ett förhållande. Det andra målet rör det förvånansvärt sällsynta fallet att åtalade gärningar äger rum inom ramen för sociala medier.

Hovrätten över Skåne Blekinge 1690-12

I målet har det efter att parterna separerat framkommit för den tilltalade att målsäganden är homosexuell. Under målet i tingsrätten har en tvist rörande vårdnadsfrågor om parternas gemensamma barn pågått. Åtalet mot den tilltalade har avsett ett stort antal gärningar och i hovrätten bedöms det bland annat styrkt att han har uttryckt att barnen var jobbiga och att han skulle komma att döda dem om målsäganden inte kom hem, samt även uttryckt sig nedsättande grundat på hennes sexuella läggning. Avseende hotet att skada barnen framförde tingsrätten att det i sammanhanget inte kunde tolkas som annat än ett kraftigt uttryck för den vanmakt den tilltalade känt inför sin oförmåga att ta hand om barnen. Gällande uttalandena som anspelat på målsägandens sexuella läggning bedömde hovrätten att gärningarna var att bedöma som förolämpning snarare än ofredande. Tingsrätten uttalade att det inte torde höra till ovanligheten, oavsett om den nya relationen är samkönad eller inte, att en make eller maka uttrycker bitterhet och omvärderar parternas relation när den senare hittat en ny livskamrat. Att den tilltalade i sammanhanget uttryckt att han känt sig lurad har inte i sådan grad bedömts hänsynslöst att det skulle föranleda straffansvar för ofredande.

Även hovrättens senare prövning tycks präglas av ett visst mått av förståelse för den situation den tilltalade befinner sig i under en uppbrottsfas vilket i bedömningen ter sig ursäktande i fråga om de handlingar som förtagits. Exempelvis låter hovrätten en förståelse komma till uttryck genom att fästa vikt vid den tilltalades bristande erfarenhet av att ta hand om barn. Sammantaget friar hovrätten liksom tingsrätten den tilltalade från alla gärningspunkter.

Hovrätten för Västra Sverige B 1113-14

I målet var det utrett att gärningsmannen som för målsäganden var främmande under drygt 14 månader skrivit 286 bloggkommentarer på målsägandens blogg och då även använt sig av hennes riktiga namn istället för hennes pseudonym. Kommentarerna skrevs vidare vid användande av flera olika pseudonymer och har utgjorts av kärleksförklaringar, god natt-hälsningar samt uttryck för frustration och bristande förståelse för att hon inte ville tala med honom. I kommentarer frågar han om helgplaner, vad hon gjort under dagen och uttrycker att han vill komma och hälsa på. Åtalet har även avsett att han under en kortare period skickat sms/mms. Målsäganden hade tydligt gjort klart för honom att hans kommentarer inte var önskade, bland annat genom polisanmälan. Tingsrätten dömde till olaga förföljelse vilket senare ogillades av hovrätten.

Hovrätten fäster vikt vid att den tilltalade använt sig av en funktion som möjliggjort för okända personer att framföra kommentarer vilken den tilltalade också använt sig av. Hovrätten framhåller att kommentarerna tett sig mycket personliga eftersom han använt sig av målsägandens riktiga namn samt med hänsyn till innehållet i kommentarerna. Hovrätten understryker emellertid att det inte gjorts gällande att kommentarerna varit hotfulla eller kränkande och ställer antalet kommentarer från den tilltalade mot det totala antalet mottagna under aktuell period. Hovrätten finner då att kommentarerna utgjort en bråkdel av dem och kan då sammantaget inte anses nå upp till en sådan grad av hänsynslöst beteende att de ska anses innefatta ofredande.

Utifrån hovrättens domskäl kan det verka som att domstolen anser att bloggande på öppen webbplats innebär ett visst medvetet risktagande ifråga även om oönskad kontakt från allmänheten. Även om kommentarerna i detta fall inte var direkt kränkande så måste de för målsäganden varit nog så påträngande, kanske inte minst på grund av den förhållandevis långa perioden som hon utsattes för ett upprepat oönskat handlingsmönster.

Domstolens tillämpning av brottet

I hovrättspraxis har olaga förföljelse ibland bedömts vara ett artbrott som medför en presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Något klargörande avgörande från HD finns emellertid inte. I majoriteten av de domar som studerats döms den tilltalade till ansvar i tingsrätten varpå hovrätten sällan friar. Påföljderna varierar mellan böter, villkorlig dom med samhällstjänst och fängelse. I förekommande fall där den tilltalade handlat under påverkan av psykisk störning döms den tilltalade till former av rättspsykiatrisk vård. Då den tilltalade döms till ansvar är det i de studerade fallen vanligt att denne förpliktas att betala skadestånd som huvudsakligen består av kränkningsersättning men det går även att yrka skadestånd för sveda och värk.

Olaga förföljelse är i sin struktur komplext vilket kommer sig av att det är ett sammansatt brott som förenar flera brott vilket innebär att flera stegvisa bedömningar måste göras. Detta ställer gärningsbeskrivningens utformning på sin spets. Åklagarens gärningspåstående måste innehålla alla de rekvisit som är hänförliga till varje enskilt brott. Om så inte är fallet kan ett på det sättet beskrivet brott inte ingå som moment i olaga förföljelse.

Särskilda omständigheter i domstolens prövning

När vi studerat domarna har vi uppmärksammat ett antal omständigheter som domstolarna särskilt fäster vikt vid i både försvårande och förmildrande riktning. I målet Svea hovrätt B 5441-13 rörde det sig om ett främlingsscenario där den tilltalade initialt fått kontakt med målsäganden på ett café där målsäganden arbetade (målet prövades senare i påföljdsdelen om rättspsykiatrisk vård i HD i NJA 2013 s. 1090) Utöver att den tilltalade frekvent uppsökt målsäganden på caféet kom denne på olika vis att försöka närma sig henne. Tingsrätten underströk att det var fråga om en ung person som utsatts för ett stort lidande. Det torde inte vara orimligt att vid påföljdsbestämningen fästa vikt vid målsägandens ålder då det subjektiva lidandet har tett sig starkt. Detta eftersom en yngre person många gånger kan föreställas mer försvarslös än en äldre.

I de händelseförlopp som aktualiserats i domarna har det förekommit att fler personer blivit inblandade genom den tilltalades försök att närma sig målsäganden. Detta kan till exempel vara fallet med en ny partner när parterna tidigare haft en relation eller då målsäganden aktivt vänder sig till en annan person som ett stöd för att kunna freda sig mot den tilltalade. I somliga fall har dessa personer då också kommit att bli part i målet. I det nämnda fallet vände sig den tilltalade till målsägandens föräldrar genom telefonsamtal och besök. Vid bedömning av vidden av skada och lidande framstår det som rimligt att hänsyn ska kunna tas till att även personer i målsägandens närhet utsatts. Detta borde kunna visa på viss hänsynslöshet.

I Hovrätten över Skåne och Blekinge 44-14 handlade det om att den tilltalade fått läkarkonsultation som han inte ansåg var duglig vilket fick till följd att han började trakassera läkaren på så vis att även hans fru drabbades. Läkaren hade övertagit den tilltalade som patient från en kollega som frånsagt sig vårduppdraget med anledning av att den tilltalade varit mycket besvärlig. Hovrätten uttalade att fängelsepresumtionen som följer av olaga förföljelse skulle anses stärkt då den tilltalades gärningar riktats mot läkaren på grund av åtgärder utförda inom ramen för hans yrke. Eftersom rättsväsendet tillerkänner vissa yrkeskategorier knutna till samhällsfunktionen ett särskilt skyddsintresse ter sig ställningstagandet motiverat.

I brottet olaga förföljelse natur ligger det att gärningsmannens handlande är oönskat. Verklighetsbilden kan emellertid vara mer nyanserad på så vis att målsäganden kan göra vissa ansatser till att gå den tilltalade till mötes i dennes önskan om kontakt. Detta torde av förståeliga skäl oftast vara fallet när parterna tidigare haft en relation och fortfarande är förbundna t.ex. genom barn. I Göta hovrätt B 559-13 framhåller hovrätten att den i förmildrande riktning vid straffvärdemätningen beaktat att målsäganden under perioder som avses i åtalet, medgett kontakt trots kontaktförbud samt även själv tagit kontakt för att återupprätta en relation med den tilltalade.

Avslutningsvis gäller att de isolerade gärningarna måste ses i ljuset av de förhållanden under vilka de ägt rum. Gärningsperiodens tidsomfattning visar sig således vara en relevant omständighet vid bedömningen av brottet. Lindrigare gärningar kan uppvägas av en längre gärningsperiod och likaså kan en kort men intensiv gärningsperiod balanseras av grövre gärningar och utgöra olaga förföljelse (se HD:s resonemang i NJA 2013 s. 1227).

Av Nicolina Persson och Ashik Zaman, Karnov Nyheter