Arbeten som blivit hängande intresserar inte när pensionsåldern närmar sig

De anställda inom den offentliga sektorn som är nära pensionsåldern vill att deras arbetsuppgifter i möjligaste mån ska hållas oförändrade och arbetet tryggt och bekant. Till exempel förorsakar ny it-teknik irritation.

I idealfallen blir befattningsbeskrivningen lättare före övergången i pension. Däremot drivs man att gå i pension av arbeten som blivit hängande och som saknar utmaningar och av arbetsgivarens avsaknad av intresse för vad man gör.

Dessa uppgifter framgår av den undersökning som den offentliga sektorns arbetspensionsförsäkrare Keva lät utföra, som genomfördes av undersökningsföretaget 15/30 Research. I undersökningen följde man med arbetsdagarna för tio anställda inom den offentliga sektorn som var nära sin pensionsålder samt intervjuade dem, deras chefer och deras makar. De personer som undersöktes var en hälsovårdscentralläkare, en sjukskötare, ett anstaltsbiträde, en barnskötare, en lärare, en överaktuarie, en sekreterare, en lantmätare, en polis och en präst.

Hektiskt arbete tär på resurserna hos anställda som närmar sig pensionsåldern

Viktiga kraftkällor hos anställda vilkas pensionsålder närmar sig är själva arbetet, arbetskamraterna, påverkningsmöjligheterna i arbetet samt den nytta som en lång erfarenhet för med sig. Till exempel upplevde prästen att han kunde utföra sitt arbete mer befriat än som yngre.

Brådska och hektisk arbetstakt tärde på resurserna hos alla de undersökta arbetstagarna. Operationssalsskötaren hade på samma tid flera operationer än tidigare. Också prästerna sköter olika kyrkliga förrättningar mer än tidigare.

Uppgifter som störde arbetet var också olika slag av stödarbeten som hade ökat, försvagningen av assisterande resurser, arbetsuppgifter som saknar utmaningar och det rikliga flödet av information.

- Många av dagens belastningsfaktorer inom arbetslivet påverkar kraftigast just äldre anställda. Det vore viktigt att man på arbetsplatserna kunde göra en anpassning av arbetsbördan för de anställda som närmar sig pensionsåldern, berättar Kevas forsknings- och utvecklingsdirektör Pauli Forma.

Anställda som närmar sig pensionsåldern uppskattas på den offentliga sektorn. Uppskattningen varierar dock. På kunskapsintensiva områden såsom inom hälsovården upplever man att det arbete som utförs av dem som närmar sig pensionsåldern uppskattas. De innehar i betydande utsträckning kunskaper och färdigheter som de övriga anställda och organisationen behöver. Däremot är de som arbetar i inte så kunskapskrävande operativa uppgifter inte så säkra på att deras arbete uppskattas.

Arbetslivet förlängs om arbetet är tillräckligt utmanande

Det är framför allt hälsomässiga skäl som får en arbetstagare att gå i pension före pensionsåldern eller i den lägsta möjliga åldern. Om den anställda inte upplever sitt arbete som utmanande och motsvarande sin kompetens väljer han eller hon lättare att gå i pension i synnerhet som orken i arbetet avtar med åren. De anställda går också gärna i pension när de upplever att deras egen förpliktelse gentemot arbetsgivaren och det finländska samhället har uppfyllts.

- Resultaten visar att övergången i pension är beroende av många faktorer. Arbetet måste vara utmanande, men inte alltför utmanande, för att beslutet att fortsätta i arbetslivet ska fattas, omtalar Pauli Forma.

En god fysisk och psykisk arbetskondition är å sin sida en grund för att fortsätta i arbetslivet. En fortsättning i arbetslivet intresserar om man utöver hälsotillståndet upplever att arbetet är utmanande och medför tillfredsställelse samt tillför ett mervärde för arbetsplatsen. Om arbetstagaren inte har problem med hälsan inverkar också den ekonomiska sporren på fortsättningen i arbetslivet.

- Tiden i arbetslivet förlängs också på grund av pliktkänsla gentemot arbetsgivaren och sin egen befattning genom att man går i pension först då en kompetent efterföljare har utsetts, påpekar Forma.

Också familjen och de närstående påverkar pensionsbesluten. Makans eller makens inverkan på den anställdas pensionsbeslut är dock närmast indirekt. Beslutsfattandet anses som personens ensak och det beslut han eller hon fattar stöds. En make eller maka som redan är pensionerad kan dock påverka en anställds beslut att gå i pension, speciellt om man drömmer om gemensam kvalitetstid.

Pensionering är inte ett särskilt vanligt samtalsämne på arbetsplatserna

Övergången i pension och fortsättningen i arbetslivet diskuteras mest i samband med utvecklingssamtalen. Oberoende av utvecklingssamtalen är pensioneringen i allmänhet initierad av arbetstagaren, den är personlig och den lider av brist på planmässighet.

Övergången i pension anses långt vara den anställdas ensak, cheferna har inte för vana att uppmuntra de anställda i någondera riktningen. Kulturen på arbetsplatserna kan vara sådan att frågor om pensioneringen till och med anses vara okonventionell frågvishet. Såväl arbetstagarna och arbetsgivarna har omfattat en ”anmälningspraxis” gällande pensioneringar, och pensioneringsplaner på till exempel 2–5 års tidsperioder görs knappast alls.

- För bägge parter vore det bra om övergången i pension var ett naturligt samtalsämne på arbetsplatserna. Då skulle arbetsgivaren kunna och klara av att bereda sig på situationen. Det är också till fördel för avslutningen på en anställds arbetskarriär om saken på ett självklart sätt tas upp på arbetsplatsen, förtydligar Pauli Forma.

Att gå i pension är vemodigt

Övergången i pension ger upphov till mångahanda tankar. Å ena sidan är arbetstagarna lättade och planerar att använda den ökade fritiden till resor och stugliv. Vidare planerar man att sköta barnbarn och drömmer om att ge mer tid till sig själv och sin make. Å andra sidan känns det vemodigt när man måste avstå från sitt arbete och sin arbetsgemenskap. Dessutom oroar man sig för hur den nya vardagen ska börja löpa och vad den kommande ålderdomen ska föra med sig.

- Ålderdomen konkretiseras när man går i pension. Arbetet kan symbolisera ungdom och detta bryts i och med övergången i pension, konstaterar forskningskonsult Samil Aledin.

Utförande av undersökningen

Undersökningens empiriska material insamlades i tio etnografiska undersökningar som genonfördes i april-maj 2013. Undersökningsintervjuerna spelades in med en digital videokamera. I majoriteten av undersökningsdiskussionerna deltog också förutom den person som undersöktes, som inom några år ska gå i pension, dessutom den undersöktas chef och make.

Denna forskningsmetodik har sällan tillämpats i undersökningar som gäller övergången i pension.

Ytterligare information ger

Kevas forsknings- och utvecklingsdirektör Pauli Forma, 020 614 2450 eller pauli.forma@keva.fi

15/30 Researchs forskningskonsult Samil Aledin, 050 5967 365 eller samil.aledin@1530.fi

Rapport

Forskningsrapporten (på finska) i bilaga.

Redaktionerna för kännedom

Keva arrangerar på tisdag 3.12 kl. 8.30–11.30 seminariet 60 och lite på, där resultaten av enkätundersökningen gällande över 60-åriga anställda på den offentliga sektorn offentliggörs. Svar fås bland annat på följande frågor: När fattas beslutet att gå i pension? Vem deltar i resonemangen kring beslutet? Vad förväntar man sig av pensionstiden?

***

Keva sköter pensionsärendena för kommunsektorns, statens, kyrkans och FPA:s personal, vi har hand om arbetspensionstjänsterna för ca 1,3 miljoner anställda och pensionstagare inom den offentliga sektorn. Keva ansvarar för finansieringen av pensionerna för kommunsektorns personal och för placeringen av pensionsmedlen. Våra placeringstillgångar uppgår till ca 35,8 miljarder euro (31.3.2013). Keva har ca 540 anställda.