Risker med både för låga och för höga löneökningar

Arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningsgraden är på en hög nivå i Sverige relativt andra länder. Samtidigt är arbetslösheten hög. Arbetsmarknadens parter kan via lönebildningen i normalfallet skynda på en anpassning mot lägre arbetslöshet med stöd från penningpolitiken. Men i nuläget kan penningpolitiken inte bli mycket mer expansiv. Mycket låga löneökningar leder därför inte till lägre arbetslöshet. En anpassning av lägstalönerna kan, liksom arbetsmarknadspolitiska åtgärder, minska arbetslösheten varaktigt. Det visar årets lönebildningsrapport som publiceras i dag.

Konjunkturen förbättras de kommande åren och inflationen bedöms i genomsnitt (mätt med KPIF) bli 1,9 procent under perioden 2016−2019. De priser som är relevanta för företagens möjlighet att bära högre löner ökar under samma period med i genomsnitt 1,7 procent. Samtidigt är produktivitetsutvecklingen svag i ett historiskt perspektiv och produktiviteten i näringslivet bedöms öka med i genomsnitt 1,5 procent per år 2016-2019. I normalfallet bidrar en återhållsam löneökningstakt till högre sysselsättning. Men Riksbanken har för närvarande begränsad möjlighet att bedriva en än mer expansiv penningpolitik. Det innebär att mycket låga löneökningar inte leder till lägre arbetslöshet.

Sedan Industriavtalets tillkomst 1997 har lönebildningen i Sverige bidragit positivt till den ekonomiska utvecklingen. Samtidigt har lönebildningen befäst en sammanpressad lönestruktur med relativt höga lägstalöner. Det finns också tecken på att lönebildningen inte underlättar för dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Det höga arbetskraftsdeltagandet i Sverige innebär att det är många som står till arbetsmarknadens förfogande, vilket är positivt. Men på kort sikt innebär vanligtvis en hög tillväxt i arbetskraften att arbetslösheten stiger. I Sverige har grupper med svagare anknytning till arbetsmarknaden ökat som andel av de arbetslösa. Samtidigt är företagens genomsnittliga rekryteringstid på en hög nivå, vilket är en av många indikatorer som visar att matchningen på arbetsmarknaden försämrats de senaste åren.

Om Lönebildningsrapporten

Lönebildningsrapporten beskriver de samhällsekonomiska förutsättningarna för lönebildningen och den kommande avtalsrörelsen. Rapporten syftar till att bistå arbetsmarknadens parter och Medlingsinstitutet med ett kvalificerat underlag. Det är arbetskostnaden och inte lönen som är det centrala begreppet för lönebildningen. Arbetskostnaden beaktar även andra kostnader, framför allt arbetsgivaravgifter. Konjunkturinstitutet uttrycker inte någon uppfattning om hur löner bör utvecklas. Observera att beräkningarna baseras på en uppdaterad prognos från den 18 september i år.

Läs hela Lönebildningsrapporten på www.konj.se

För ytterligare information kontakta:

Åsa Olli Segendorf, enhetschef, 08-453 59 42 (även mobil)
Sarah Hegardt Grant, informationschef, 08-453 59 11(även mobil)

Taggar: