Samsyn bland riksdagspartierna om armlängds avstånd

Report this content

I Sverige finns en tradition att försvara kulturskapares yttrandefrihet. En armlängds avstånd är en viktig princip i kulturpolitiken. Medan lokala politiker ibland tummat på principen försvarar samtliga riksdagspartier utom SD den. Det visar en partienkät från de tio bild- och formorganisationer som har tagit fram valkompassen på kulturvalet.se.

På den direkta frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet” svarar F! och alla riksdagspartier utom SD ja.

– Med glädje konstaterar jag det starka och blocköverskridande stödet för principen om en armlängds avstånd i kulturpolitiken. I Sverige finns en lång tradition av att kulturskapare ska ha konstnärlig frihet och det har skapat bra förutsättningar för nyskapande och samtida konst, säger Johan Wingestad, ordförande för Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare.

Principen om armlängds avstånd formulerades av nationalekonomen John Maynard Keynes efter andra världskriget. Han ställde sig frågan om hur ett system skulle utformas så att staten kan stödja kulturen utan att den kidnappas i propagandasyfte, som var fallet i Tyskland.

Keynes förslag blev att politiker ska besluta om anslagen men inte över det konstnärliga innehållet. I stället skulle institutioner upprättas på armlängds avstånd från den politiska makten. I Sverige fick vi Kulturrådet och Konstnärsnämnden.

I och med kommunernas kultursatsningar och decentraliseringen av statens kulturbudget genom Kultursamverkansmodellen hanteras en växande andel av kulturpengarna lokalt. Det finns en rad exempel de senaste åren där lokala företrädare för partierna har agerat klåfingrigt i syfte att styra konstens innehåll.

– Vi ser att det behövs en intern diskussion inom partierna om varför principen om en armlängds avstånd är viktig att försvara. Ytterst handlar det om den grundlagsfästa yttrandefriheten. De eventuella kortsiktiga politiska vinsterna görs på bekostnad av konstnärlig kvalité och vår demokrati, säger Katarina Jönsson Norling, riksordförande för Konstnärernas Riksorganisation.

– Att bedöma vilken konst som fungerar på lång sikt i en viss miljö är komplext och kräver både kunskaper och tid, något som de flesta politiker saknar. Därför är det sakkunniga som ska bedöma och fatta beslut om den offentliga konsten. På samma sätt som politiker överlämnar ansvaret om vilka böcker som ska köpas in till biblioteken eller vilka skådespelare som ska anställas på stadsteatern, borde det vara en självklarhet att konstärliga experter fattar de avgörande besluten om konsten, säger Katarina Jönsson Norling.

Enkätsvar och exempel
Se fråga två i partienkäten om kulturpolitiken.

Svenska Dagbladet om klåfingriga politiker och principen om en armlängds avstånd
http://www.svd.se/kultur/kultur-i-handerna-pa-klafingriga-politiker_3412816.svd

Södermanlands Nyheter om Carolina Falkholts verk i Nyköping
http://www.sn.se/nyheter/nykoping/1.2379975


Konstverket En armlängds avstånd
http://www.svt.se/kultur/konst/carolina-falkholts-jattemalning-i-simrishamn-hotad

Arbetarbladet om offentlig konst i Gävle
http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/gavle/m-lofte-jeepen-ska-bort

Kulturministern om Lund i Sydsvenskan
http://www.sydsvenskan.se/lund/tror-inte-det-gynnar-konsten/

För mer information, kontakta:
- Katarina Jönsson Norling, konstnär och riksordförande Konstnärernas
Riksorganisation,
katarina@kro.se, 076-827 76 00
- Johan,
johan@kro.se, 070-300 04 93
- Pontus Björkman, Wingestad, konsthantverkare och ordförande Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare pressansvarig KRO/KIF,
pontus@kro.se, 073-77 11 850

Pressbilder finns
här och här.

KRO/KIF
Hornsgatan 103, 9 tr, 117 28 Stockholm
www.kro.sewww.facebook.com/KIF.KROwww.twitter.com/konstnarerna
Växel: 08 54 54 20 80
Telefon: 08 54 54 20 84
Mobil: 073 77 11 850

KRO/KIF företräder över 3 300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förbättra konstnärernas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.