En reformerad kriminalvård
En reformerad kriminalvård - Kriminalvården måste bli ett prioriterat område, det vinner alla i samhället på, sa Ragnwi Marcelind, kristdemokratisk riksdagsledamot och ledamot i justitieutskottet, då hon presenterade rapporten En reformerad kriminalvård. Samhället måste ha fängelsestraff som en reaktion mot brottslighet och för att skydda allmänheten. Men långa fängelsestraff utan rehabilitering skapar avoghet emot det samhälle man senare ska integreras i. Alternativen till dagens kriminalvård måste utvecklas och förbättras, det vinner alla i samhället på. Bland annat bör man överväga att avskaffa livstidsstraffet och istället införa tidsbestämt straff, den dömande makten hålls då isär från den verkställande. Det är inte regeringen utan domstol som ska bestämma straff. En regering oavsett färg påverkas självklart av opinionen och besluten om omvandling till tidsbestämt straff sker godtyckligt. Det är inte regeringen utan domstolarna som ska bestämma straffet. I stället för livstidsstraff vill vi införa ett tidsbestämt straff liknande det 21-åriga tidsbestämda straff som finns i Norge. Livstidsstraff har ingen avskräckande effekt och dessutom bygger det på inställningen att en människa aldrig kan bli bättre. Vår ideologi talar om människovärde och tron på att alla människor kan börja om. Situationen på våra anstalter är kritisk. Vi har 55 fängelser i landet med drygt 4 000 platser. Kriminalvården kostar varje år 4 miljarder kronor. Ett anstaltsdygn kostar i genomsnitt 1 900 kronor. Ändå har vi 55 procents återfallsförbrytare som kostar både sig själva och samhället lidande. Kriminalvården kan idag knappast räknas till lönsam verksamhet. I rapporten presenterar Marcelind en rad åtgärder som bör vidtas inom kriminalvården: - Utveckling av innehållet i programverksamheten vid häkten, anstalter och inom frivården måste fortsätta. De rehabiliterande insatserna ska kombineras med drogfria anstalter. Vården måste bli bättre för de som ligger i gränszonen för bedömningen psykisk sjukdom eller störning. - Påverkansprogrammen måste utvecklas och förbättras. Detsamma gäller de individuella handlingsplanerna med start redan från det att den intagne blivit placerad på anstalten. - Vi måste arbeta aktivt för att anstalterna ska bli drogfria och för att de intagna ska genomgå behandling mot alkohol- och drogmissbruk. - Möjligheterna för frivilligorganisationer till exempel KRIS, att närvara på anstalterna måste utökas. Detta gör frigivningssituationen enklare. - Vi måste utveckla och förbättra möjligheterna för barn till föräldrar som avtjänar sitt fängelsestraff att upprätthålla kontinuerlig kontakt och gemenskap. Psykologisk expertis ska finnas tillgänglig för hela familjen. - En försöksverksamhet med ett utslussningsboende för långtidsdömda där man får lära sig självständighet och ansvarstagande bör startas. I samband med utslussningsboendet kan man införa utökad verksamhet med elektronisk fotboja. - Permissionerna ska bli säkrare till exempel med elektronisk fotboja och beslagtaget pass. - När man diskuterar kriminalpolitik borde man egentligen diskutera familjepolitik. Den bästa insatsen för att motverka kriminalitet är att tidigt ge stöd åt familjen. Nyrekrytering av brottslingar sker idag mycket tidigt - ofta redan vid 10-12 års ålder. Den bästa förebyggande åtgärd man kan vidta är att ge varje barn under uppväxttiden trygghet, kärlek, uppmuntran, och bekräftelse. För mer information: Anders Broberg pressekreterare tel. 08-786 56 80 mobil. 070-595 81 51 Ragnwi Marcelind riksdagsledamot tel. 08-786 47 52 mobil. 070-812 24 24 hemsida: www.kristdemokrat.se