LO-ekonomerna i Ekonomiska utsikter: – Ingen risk för överhettning på arbetsmarknaden.
Sysselsättningsökningen fortsätter men inte i samma takt som tidigare. Det blir konsekvensen av en svagare global tillväxt och ett ökat sparande bland de svenska hushållen. Det skriver LO-ekonomerna i sin konjunkturprognos.
Exportavmattningen förklaras av att den globala tillväxten minskar något. Främst beroende på en dämpning i USAs ekonomi, men också till följd av att den globala konjunkturtoppen anses nådd. Den globala finansoron kan också påverka tillväxten negativt liksom en förväntad efterfrågeminskning inom euroområdet.
Den kraftiga ökningen av hushållens disponibla inkomster i år skulle kunna borga för en ”köpfest”. Likväl har hushållen hittills valt att istället öka sitt sparande. LO-ekonomerna förklarar detta med att förutsättningarna för omfördelningen av inkomsterna för olika situationer i livet har ändrats. Sänkta ersättningar i socialförsäkringarna liksom jobbskatteavdraget har skapat en osäkerhet om den privata ekonomin vid sjukdom, arbetslöshet och pension som medfört ett ökat sparande.
Arbetslösheten spås en fortsatt minskning, men minskar inte i så snabb takt att inflationsmålet äventyras. Under året bedöms arbetslösheten minska från 5,4 till 4,5 procent för att därefter minska till 4,3 respektive 4,1 procent åren därpå. Den genomsnittliga inflationen bedöms hålla sig inom inflationsmålet runt 2 procent.
Inför årets avtalsrörelse bedömde LO-ekonomerna att löneutrymmet kommer att öka med fyra procent per år. Samtidigt var sysselsättningen låg vilket fick vissa bedömare att förorda lönekrav en bit under löneutrymmet i syfte att ge företagen möjlighet att anställa fler. Tidigare erfarenhet har dock visat att det LO-grupperna avstår från i löneutrymme, istället har tillfallit vissa tjänstemannagrupper i de lokala förhandlingarna. Resultat blir då att dessa tjänstemannagrupper fortsätter att dra ifrån LO-grupperna lönemässigt, samtidigt som inget löneutrymme återstår i syfte att öka sysselsättningen. LO-ekonomerna rekommenderade därför höga centrala avtalsökningar som tillsammans med de lokala förhandlingarna hamnar runt fyra procent.
LO-avtalen verkar leda till att arbetarnas löner ökar i ungefär samma takt som löneutrymmet. De relativt höga löneökningar som nu sker för LO-grupperna är främst ett resultat av ökad kontroll och samordning mellan LO-grupperna och inte en effekt av en okontrollerad löne-prisspiral. Det uppstår därmed inget extra löneutrymme för tjänstemännen. Till skillnad från konjunkturuppgången under andra halvan av 1990-talet verkar inte tjänstemännens löner dra ifrån. Istället kan arbetarnas och tjänstemännens löner komma att öka i samma takt.
Enligt den prognos för reporäntan som Riksbanken presenterade i juni hamnar reporäntan på 4 procent i slutet av året, för att sedan på sikt höjas till 4,40 procent. LO-ekonomernas inflationsprognos indikerar att Riksbankens räntebana möjligen skulle kunna justeras ner något men att den ”ligger ganska rätt”.
LO-ekonomerna är mer kritiska till Riksbankens uppfattning att arbetslösheten kan sjunka till 4,5 procent men inte till 4 procent om inflationen ska stanna vid 2 procent. Trots att alla talar om jämviktsarbetslöshet vet ingen var den ligger. Inte heller Riksbanken har på ett övertygande sätt motiverat varför en 4-procentig arbetslöshet är för låg för att nå inflationsmålet. Så länge inflationsförväntningarna inte talar ett annat språk bör Riksbanken enligt LO-ekonomerna pröva sig fram till hur långt arbetslösheten kan sjunka utan att inflationen tar fart genom, att eftersträva högsta möjliga resursutnyttjande.
I Pdf-bilagan redovisas också försörjningsbalans och nyckeltal För mer information kontakta LOs pressinformation