LO i ny rapport om maktelitens inkomster: Makteliten gör som de brukar
-Löner och andra villkor för företagens maktelit trissas upp mot alltmer orimliga nivåer. Det är absurt att det redan stora lönegapet till vanliga löntagare fortsätter att öka. Lönehöjningarna för makteliten rimmar illa med arbetsgivarnas argumentation i avtalsrörelsen. Det är dessa höjningar och inte avtalsenliga löneökningar för lågavlönade kvinnor som medför risker för inflation om arbetsgivarna delar ut löneökningar utöver avtalen också för andra högavlönade grupper. Det konstaterar LOs förste vice ordförande Erland Olauson med anledning av LOs nya rapport i serien om maktelitens löner.
Rapporten redovisar maktelitens inkomstutveckling under åren 1950-2005 i relation till den genomsnittliga lönen för industriarbetare. Vidare följer vi upp diskussionen om bolagsstyrning från förra rapporten med en lägesbeskrivning av hur långt vi kommit när det gäller ersättningssystem och jämställda styrelser.
Den genomsnittliga inkomsten för makteliten var knappt fyra miljoner kronor 2005, att jämföra med en genomsnittlig industriarbetarlön på cirka 261 000 kronor.
Maktelitens genomsnittliga inkomst var motsvarande fyra industriarbetarlöner mer 2005 än den var 1950, men hela tio industriarbetarlöner mer än 1980. 1980 var det år då spridningen i inkomster mellan maktelit och industriarbetare var som lägst. Åren 1998 och 1999 var maktelitens inkomster mycket höga jämfört med industriarbetarlönen, men det senaste året i vår studie var inkomsten den högsta noterade.
Den ekonomiska eliten har i vår undersökning en genomsnittlig inkomst på nästan 41 industriarbetarlöner år 2005. De verkar ha etablerat sina inkomster på denna mycket höga nivå jämfört med andra elitgrupper och de ligger dessutom betydligt över 1950 års nivå.
Jämställdheten går bakåt i den ekonomiska makteliten, i den meningen att kvinnor igen helt lyser med sin frånvaro. Varken 2004 eller 2005 finns någon kvinna med bland de 50 vdarna i näringslivet som ingår i gruppen, år 2002 fanns två stycken. Det förekom inte någon kvinna alls i denna grupp mellan 1950 och 2000.
LO och förbunden har tagit fram riktlinjer för vad som är viktiga frågor att driva gentemot företagen när det gäller bolagsstyrningen. Kraven på bolagen har ökat på pappret genom den nya bolagsstyrningskoden. Men i vilken grad driver det på utvecklingen?
Vd-lönerna i Maktelitens urval har ökat med 55 procent mellan 1998 och 2005. Under samma period har börsen stigit med 30 procent och den genomsnittliga industriarbetarlönen ökat med 24 procent. En översiktlig studie av hur börs-vdarnas inkomster samvarierar med bolagens relativa prestation (mätt som börskurs relativt branschindex) ger vid handen att sambandet är svagt.
Styrelsearvodena i de största svenska bolagen fortsätter att öka kraftigt. Arvodena i börsens största bolag ökade med cirka 54 procent mellan 2000 och 2006, en ökning med cirka 7,5 procent per år. Under samma period backade börsen med 5 procent och den genomsnittliga industriarbetarlönen ökade med 3,5 procent per år.
Kravet på jämställdhet i börsstyrelserna är ett krav på bästa möjliga kompetens i bolagens styrelser. Bland de förvaltare som i huvudsak handhar löntagarnas försäkringskapital är det endast AP-fonderna och Folksam som har jämställda styrelser. De bolag där facket har viss bestämmanderätt har dock uppnått en högre grad av jämställdhet än övriga ppm-förvaltare i Maktelitens urval. Övriga fondbolag har snarare nått fram till samma nivå på jämställdhet i styrelserna som börsbolagen i genomsnitt.
Utvecklingen går mycket långsamt framåt. Det finns dock en risk att mycket av det arbete som har gjorts för att föra upp frågorna på dagordningen skapar en situation där vi får koncensus kring vad som är rimliga ersättningssystem och en rimlig strävan efter jämställdhet, medan makteliten fortsätter att öka sina inkomster och använda sig av sina egna kontaktnät, dvs. att de gör som de brukar helt enkelt.