REKOMMENDATIONER FÖR HANTERING AV RUNDBALAR

Forskare från SLU har undersökt hur stor betydelse tidpunkten för flyttning har på tätheten hos inplastade rundbalar. Forskarna rekommenderar att rundbalar med låg torrsubstanshalt flyttas så fort som möjligt medan det inte spelar lika stor roll för balar med högre torrsubstanshalt. Det är också angeläget att plasttillverkarna tar fram rekommendationer som är baserade på plastens egenskaper.

Idag utför flertalet rundbalspressar pressning och inplastning i samma maskin och lämnar den inplastade balen kvar på fältet. Sträckfilmen som används är tunn och ömtålig och det kan vara svårt att flytta den 600 kilo tunga balen utan att plastfilmen skadas vid hantering och transport hem. Det råder också skilda meningar om vid vilken tidpunkt det är bäst att flytta balarna. Forskare från SLU har därför studerat hur stor påverkan tidpunkten för hantering av den inplastade balen har på balens täthet. Tidpunkten visade sig spela stor roll och påverkade balens täthet och därmed också mängden angrepp av jäst och mögel på ytan av ensilaget. Balarna var känsliga för att flyttas med balklämma redan tre till fem timmar efter pressningen och de som hanterades efter 10 dygn hade också mer mögel än balarna som flyttades tidigare. - Vi rekommenderar att rundbalar med en torrsubstanshalt under 35 procent flyttas så snart som möjligt, helst inom en timma efter inplastningen. Balar med en halt på 45 tilll 70 procent tål hantering mycket bättre och tiden när den hanteras har då mindre betydelse. Det finns också andra anledningar till att balarna bör tas hem i rimlig tid och lagras skyddade. De kan till exempel utsättas för angrepp av fåglar eller gnagare när de står obevakade på fälten, säger Rolf Spörndly, forskare på SLU i Uppsala. Försöken visade också att olika kvaliteter av sträckfilm klarade påfrestningarna vid hantering med balklämma olika bra. De balar som hade en tunnare film var tätare och mögel var mindre vanligt förekommande än hos balar med en tjockare film. Detta styrker uppfattningen att det snarare är brister i lamineringen som ger upphov till otätheter än plasten i sig. Den tunnare filmen som användes gav en bättre laminering och tätare skarvar mellan plastlagren. Forskarna anser därför att det är angeläget att de olika tillverkarna testar sin kvalitet och tar fram rekommendationer för hur balarna bör hanteras utifrån plastens egenskaper. I försöken undersöktes rundbalar som efter inplastning flyttades med balklämma efter en timma, fyra timmar, 24 timmar, tre dygn och tio dygn. Jämförelse har gjorts mellan olika torrsubstanshalter, 35 och 45 procent i första skörden och 75 procent i andra. Två olika plastkvaliteter användes i försöken, 19 och 25 mikrometer. Forskningen finansierades av Stiftelsen Lantbruksforskning. Hela rapporten finns på www.loftinfo.se.