Konsekvensanalys saknas i Miljödepartementets rovdjursutredning

Pressmeddelande 6 juli. I sitt svar på Miljödepartementets remiss om rovdjursutredningen som överlämnas idag framför LRF starka invändningar mot brister i utredningen och en del av förslagen. LRFs tyngsta invändning är avsaknaden av riktig analys av konsekvenser av rovdjurspolitiken för boende och verksamheter på landsbygden. LRF menar att både sociala och ekonomiska konsekvenser av rovdjuren måste beskrivas innan de politiska besluten kan tas. Oavsett vem som tar beslut om dessa mål så måste beslutsfattaren kunna bilda sig en uppfattning om vad besluten leder till.

LRF delar inte heller utredarens förslag att ”skarpa” mål för rovdjuren bör beslutas av myndigheter. Om det är riksdag eller regering som tar de skarpa besluten är inte avgörande, men att det krävs politiska beslut för att alla aspekter av rovdjursfrågorna skall bli beaktade är LRFs bestämda uppfattning.

LRF delar inte utredningens uppfattning om att användningen av viltskadeanslaget fungerar bra.

LRF instämmer i utredningens konstaterande att det är det samlade ”rovdjurstrycket” som är avgörande när mål för förvaltningen skall beslutas. Det innebär att det är den sammantagna effekten av de rovdjursarter som finns i ett område som avgör om situationen går att hantera.

LRF accepterar förslaget om att licensjakt på varg, innan gynnsam bevarandestatus är nådd, enbart skall genomföras under ansvar av länsstyrelsen med egen eller inhyrd personal. Utredningen föreslår att alla som ansöker om och beviljas skyddsjakt ska behandlas likvärdigt och inte belastas med kostnader för skyddsjakten, oavsett var i landet skyddsjakten beviljas. Detta förslag är enligt LRFs uppfattning bra och av principiell vikt.

LRF motsätter sig förslaget om nationellt mål för antal vargar. LRF arbetar för minsta möjliga vargstam, utifrån de juridiska förutsättningarna för förvaltningen.

LRF motsätter sig utredningens förslag vad gäller miniminivån på björnstammen. Enligt LRF räcker nuvarande miniminivå för björn, 1000 djur, väl till för att säkra björnstammen på lång sikt och ger ett välbehövligt utrymme för förvaltningen.

LRF anser att antal lodjur för nationellt mål måste sättas betydligt lägre än 1200 djur, och att intervallet som lodjuren kan förvaltas inom måste bli större.

Mål för de stora rovdjuren måste bestämmas i rymliga intervall, så att förvaltningen kan bedrivas utifrån de varierande, biologiska förutsättningarna.

LRF instämmer i utredningen förslag att de så kallade akutgrupperna permanentas och finansieras.

För mer information och intervjuer, kontakta LRFs presstjänst: 08-787 57 77
Här hittar du samtliga LRFs pressmeddelanden www.lrf.se/Pressmeddelanden/

Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, är en intresse- och företagarorganisation för de gröna näringarna. LRFs medlemsantal har ökat 15 år i rad och vid årsskiftet 2011/2012 hade LRF 171 807 medlemmar. Gemensamt för flertalet av medlemmarna är att de har sin bas i jord, skog, trädgård och landsbygdens miljö. Nästan alla lantbrukskooperativa företag, som exempelvis Arla och Lantmännen, är medlemmar i LRF. LRFs medlemmar driver 90 000 företag och LRF är därmed Sveriges största småföretagarorganisation.