Blod och hedendom i munnen

Mitt i Sverige, i några byar i Dalarna, talas älvdalska: en svensk dialekt så särpräglad att den nästan är obegriplig för andra svensktalande. Den kände tecknaren och författaren Albert Engström lär ha sagt att älvdalskan ”smakar blod och hedendom i munnen”. Det som utmärker älvdalskan är bland annat en annorlunda ordföljd. Just älvdalskans ordföljd är fokus i en ny doktorsavhandling i nordiska språk vid Lunds universitet.

– Det finns många skäl att betrakta älvdalskan som ett eget språk, säger Piotr Garbacz, som skrivit avhandlingen. Han syftar bland annat på den annorlunda ordföljden, inte minst i bisatser. På älvdalska kan man säga ”Ulum fel spyr an so gamblest ir” (Vi ska väl fråga honom som äldst är) eller ”Eð ir biln so an will it åvå” (Det är bilen som han vill inte ha). En annan särprägel är att man ofta utelämnar subjektet och istället böjer verbet. Man säger alltså ”Irum iema” (Ärom hemma) när man på svenska numera säger ”vi är hemma”. På älvdalska använder man också dubbla negationer, till exempel ”Ig ar it si’tt inggan” (Jag har inte sett ingen). Sådana konstruktioner är vanliga i andra språk, men inte i svenska. Älvdalskan har dessutom egna ord och speciella ordkombinationer. Antalet personer som talar älvdalska har minskat dramatiskt de senaste decennierna. Idag är det bara 2400 personer som talar älvdalska, varav en tredjedel har flyttat ifrån Älvdalen. Sammanlagt finns det bara 45 barn under 15 år som talar älvdalska, vilket hotar fortlevnaden. – Som det ser ut nu är älvdalskan död om 60 till 80 år. För att det inte ska bli så är det allra viktigaste att det finns människor som talar älvdalska., säger Piotr Garbacz. Om älvdalskan formellt betraktas som ett eget språk eller inte ser han dock som mindre viktigt i sammanhanget. Några konkreta åtgärder för att älvdalskan ska överleva innehåller avhandlingen inte. Men Piotr Garbacz hoppas att avhandlingen ska öka intresset för älvdalskan, både för vidare forskning och för att höja statusen. Att älvdalskan blivit så särpräglad beror på flera faktorer. Människorna i området har alltid levt nära varandra. Hit kom skiftesreformen, då gårdarna flyttades ut, senare än på andra håll. På medeltiden utgjorde Dalarna ett betydelsefullt maktcentrum. För Gustav Vasa var till exempel stödet härifrån av vikt. Genom denna maktposition utvecklades en stark identitet som gjorde att dialekten kunde leva sitt eget liv. En del av dialektens särprägel beror på att språkliga varianter som tidigare fanns i det gemensamma språket levt kvar, medan andra beror på att dialekten utvecklats i en egen riktning. Det finns bara en handfull forskare i älvdalska, tre av dem i Lund. Den nya avhandlingen är den tredje någonsin om älvdalska. Den första kom 1909, den andra 1956. Piotr Garbacz’ eget intresse för älvdalska väcktes när han under sina studier i svenska hemma i Polen kom i kontakt med olika svenska dialekter. Avhandlingen är skriven på engelska, vilket också gör att forskare världen över kan ta del av forskningsresultaten. Resultaten kan även användas för att förstå hur svenskan, liksom andra nordiska språk, har utvecklats. Piotr Garbacz har dessutom jämfört älvdalska med andra nordiska språk och försökt placera älvdalska data i ett bredare språkvetenskaplig sammanhang. Piotr Garbacz disputerade den 10 april 2010. Avhandlingens titel är ”Word Order in Övdalian”. Författaren nås på telefon +47 (0) 22 85 59 83 eller mejl Piotr.Garbacz@nordlund.lu.se

Taggar: