Därför springer löpare allt längre och extrema lopp
Löpare som springer extremt långt och mäter och tävlar med sig själva flyr inte vardagens krav, utan är med sin disciplinerade löpning i själva verket ytterligare en del av konsumtionssamhället, enligt en färsk avhandling av konsumtionsforskaren Carys Egan-Wyer.
– Jag ville ta reda på vad som motiverar människor som springer femton, sexton mil och i det närmaste plågar sig själva på sin fritid, säger Carys Egan-Wyer, som genom intervjuer och analyser av löpares dagböcker har identifierat tre motiverande faktorer som löparna själva använder när de talar om sin löpning: Frihet, prestation och tävling.
Löparna och löploppen är överallt – under stora delar av året fylls såväl städer som landsbygd runt om i världen av allt från glada motionärer, till elitidrottare. I Skåne väntar till helgen exempelvis terrängloppet Kullamannen, där deltagarna springer från 12,8 kilometer upp till 161 kilometer. En specifik del av löparvärlden består av ”endurance runners” – uthållighetslöpare – vilket i Carys Egan-Wyers avhandling består av triathleter, ultralöpare (personer som springer längre än ett maraton) och hinderbanelöpare.
Carys Egan-Wyer är nybliven doktor i företagsekonomi och har studerat dessa löpares drivkrafter. Hon har utgått ifrån intervjuer med 16 uthållighetslöpare och 21 dagböcker (totalt nästan tusen sidor) där de har beskrivit sin relation till – och sina upplevelser av – löpning.
Resultatet ger ett nytt perspektiv på den, enligt Carys Egan-Wyer, lite väl romantiserade bilden som finns av löpare.
– Tidigare har mycket fokus legat på löpning som frihet och flykt från vardagens måsten. Men jag har studerat löpare som ibland hänger sig åt riktigt plågsam löpning. Vad driver en till att göra det helt frivilligt?
Löpning som frihet – och tvång
Carys Egan-Wyer upptäckte att det i uthållighetslöparnas vokabulär återkommande fanns berättelser om just frihet, men också om prestation och om tävling eller konkurrens.
– Det jag såg är att konsumenter inte är helt fria i sina val. Det finns ideal som tvingar, eller övertygar oss, om att vi ska välja en sak framför en annan. Jag menar att man kan se ultralöparna som en form av ”sellable selves” där de genom hur de konsumerar löpning som en extraordinär upplevelse, också bidrar till att skapa en bild av sig själva, som inte är fri från förväntningar, säger Carys Egan-Wyer.
Ett exempel på detta från avhandlingen är löparen som beskrev hur hon inte skulle kunna ge sig ut och springa om hon inte hade sin smarta klocka på sig.
– Ultralöparna själva ser löpning som en form av frihet, där de tillsammans med andra kan njuta av löpningen. Men samtidigt är de väldigt fokuserade på att mäta och kvantifiera. Många av löparna ser inte sin löpning som en tävling, utan som en gemenskap, men samtidigt menar jag att löparna kan liknas vid personliga varumärken som tävlar mot andra vad gäller social image. Sportmannaskap där man hjälper andra på lopp och tävlingar ses till exempel som ”heroiskt”, säger Carys Egan-Wyer.
Carys Egan-Wyer menar att det är viktigt att lyfta fram inte bara de positiva sidorna av löpning, men också de delar som tenderar att hamna i skuggan.
– Ofta ser vi bara hur glada de är i slutet av ett lopp. Det vi inte ser är all träning de lägger ner, i alla väder, och hur deras familj måste planera sin semester utifrån var och när det är lopp. Jag menar att det är dags att tänka om, att inte bara se löpning som flykt och frihet från våra vanliga liv, utan som ett sorts tvång; något disciplinerande som vi ålägger oss själva, men som kommer utifrån konsumtionssamhällets förväntningar.
Fritiden fylls av prestationskrav
Carys Egan-Wyer försvarade sin avhandling fredagen den 25 oktober på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Hon fick då frågan från åhörarna om resultaten av hennes forskning kan användas för att beskriva andra grupper i samhället.
– Ultralöparna upplever en sorts press på att prestera och visa vad de går för, som kan vara relevant för många människor i dag. Samtidigt är det här en nischad berättelse, om en väldigt nischad grupp människor. Det är inte upp till mig att generalisera, det får kommande studier göra, säger Carys Egan-Wyer.
Men samtidigt menar Carys Egan-Wyer att hennes nischade forskning om uthållighetslöpare, visar på en utbredd tendens i samhället, nämligen att fritiden också blir ett sorts arbete, ytterligare en arena där man förväntas prestera.
– Det har blivit vanligt att folk lider av stress, ångest och utbrändhet. Ett botemedel som brukar lyftas fram är just träning och motion, men när våra vanliga metoder för att slappna av – som att springa, umgås med vänner och så vidare – i sig själva blir ett sätt att tävla i social status – genom att åstadkomma imponerande löpprestationer eller genom att laga vackra måltider med hjälp av den senaste utrustningen och sedan instagramma om det – så blir de aktiviteterna istället utmattande och lika ångestframkallade som att arbeta. Kropp och själ får aldrig någon nertid eller chans till återhämtning. Det tycker jag att vi behöver ta upp och diskutera mer, menar Carys Egan-Wyer.
Avhandlingen: The Sellable Self: Exploring Endurance Running as an Extraordinary Consumption Experience.
Filmad sammanfattning: Två minuter med Carys Egan-Wyer om endurance running (Youtube)
Kontakt
Carys Egan-Wyer
Doktor i företagsekonomi
carys.egan-wyer@fek.lu.se
Telefon: 072-328 86 67
Läs mer om Carys forskning i forskningsportalen
Bildbank – logga in samt sök på forskarens namn
Med löparnas egna ord
Citat från avhandlingen.
Frihet (Freedom)
“I put my race on so most people [competitors] see the sunrise at one of the highest points in Skåne. And it’s just like magical. It really is. I think most people sort of think about God, religion at that moment. And that’s the meaning because they’re beautiful and you won’t go to these places in your busy city life.” (Simon, ultra-distance race organiser)
Prestation (Achievement)
“I can't live without my Garmin. In order to stay motivated to run I need to see my progress, and I measure this in terms of speed. As much as I wish it didn't matter, it just does. [...] Sometimes I make a conscious effort to not look at it at all, and just run for sheer pleasure, but I still need the result recorded to be able to see it at the end. [...] I have had times when my watch runs out of battery during a run, and that just ends it for me.” (Amelia, marathon runner)
Tävling (Competition)
“I mean people knew me as the runner, right? [...] So maybe that helped me with an aura of invincibility, right? And an aura of something that most people are not going to achieve.” (Sara, former ultra-distance runner)
Liten ordlista
För uthållighetslöpning (endurance running):
Ultralöpare
Springer otroliga avstånd (som vanligtvis sträcker sig från 50 till 350 kilometer, men kan vara upp till 1600 kilometer), ofta på ogästvänliga platser. Reglerna kan variera, men det är inte ovanligt att löpare som springer dag och natt i flera dagar, med bara korta vilopauser samtidigt som de bär utrustning och mat. Det finns också tidsbestämda ultradistanslopp där deltagarna springer så många varv som möjligt på ett fast spår under en viss tidsperiod samtidigt som de motstår kroppens behov av sömn.
Triathleter
Kombinerar simning och cykling med löpning. Det mest kända triathlonet är Ironman, där deltagarna simmar 3,86 kilometer, cyklar 180,25 kilometer och springer sedan 42,2 kilometer utan paus, under maximalt 17 timmar.
Hinderbanelöpare (obstacle course racing, OCR)
Inom OCR ger sig deltagarna i kast med utmanande hinder som kan innebära att kasta sig i iskallt vatten, dra sig genom midjedjup lera eller krypa genom brinnande däck. ”Elektrochockterapi” är det sista och kanske mest ökända hindret i Tough Mudder-hinderbanan. I den måste deltagarna (”mudders”) ta sig igenom ett fält med ledningar som leder upp till 10 000 volt.
Louise Larsson, pressansvarig, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. 046-222 08 44, louise.larsson@ehl.lu.se
Ekonomihögskolan vid Lunds universitet bedriver forskning och utbildning i nära samarbete med näringslivet. Vi erbjuder populära kandidat- och masterprogram inom ekonomi, informatik och handelsrätt och har ett av Sveriges största utbytesprogram för studier utomlands. Ekonomihögskolans partnerprogram för näringslivet minskar avståndet från studier till arbete och forskning till praktik. Ekonomihögskolan är ackrediterad av både EQUIS och AMBA, vilket visar att vår forskning och utbildning håller högsta internationella kvalitet. Vi vill göra skillnad genom att fördjupa oss i relevanta samhällsproblem i vår forskning och utbilda ansvarsfulla samhällsaktörer med en internationell utblick.
