Föreställ dig en apa
Schimpanshannen Santino i Furuviks djurpark som visar att han kan föreställa sig och planera för framtiden genom att samla på stenar för att kasta mot besökarna väckte stor uppmärksamhet förra året. Studien hamnade bland annat på topplistor över årets mest betydelsefulla forskning. Nu lägger kognitionsforskaren Mathias Osvath fram sin avhandling vid Lund universitet om primaternas föreställningsförmåga.
– Det förvånade mig att Santinos stensamlande väckte så stor uppmärksamhet. Egentligen tycker jag att en del av mina andra studier är viktigare. Men historien med stensamlandet gick kvickt att beskriva och var lite dramatisk, säger Mathias Osvath. Han försäkrar att stenkastningen inte har att göra med att Santino vantrivs i djurparken. – Beteendet är normalt för schimpanser. Santino är ledare och måste hävda sin ställning, både för flocken och för besökarna, varje dag. Doktorsavhandlingens övriga studier handlar bland annat om självkontroll hos schimpanser och orangutanger. De visar att aporna i samma utsträckning som människor väljer eller en större belöning senare, framför en mindre belöning omedelbart. Aporna kan också föreställa sig vad exempelvis ett verktyg kan användas till utan att ha lärt sig det. För att göra det måste man också kunna plocka fram minnen av liknande situationer. Allt detta kallas av kognitionsvetarna för det episodiska systemet. – Dessa apor kan planera och så att säga genera framtiden för sitt inre. De kan också föreställa sig framtida driftstillstånd, alltså att de till exempel kommer att behöva ett verktyg för att skaffa mat, när de väl blir hungriga. Eller som i Santinos fall, till och med hacka loss stenar för att ha i beredskap när besökarna kommer, säger Mathias Osvath. Han berättar att det finns en del försök som primaterna klarar bättre än människor. – Vissa minnesfunktioner är bättre hos dem. De är till exempel bättre än vi på att komma ihåg ett antal siffror som visas blixtsnabbt. Det handlar förmodligen om att sådana förmågor är viktigare för aporna i deras livsmiljö. Vi har istället ett större minne för språk. Och för den som undrar: Ja, aporna kan räkna. Mathias Osvath tycker egentligen att det är märkligt att vi ens någonsin sett oss som ”skapelsens krona”. – Nästan varje vecka kommer det nya vetenskapliga rön om apor som visar att vi inte är så unika som vi tror. Men om aporna nu har en inre föreställningsvärld, varför har de inte utvecklat ett språk, med alla de komponenter som vi ser i vårt eget? – Det handlar mycket om att vi lever olika. För oss är det viktigt att kunna samarbeta. Det har aporna inte samma behov av. Där är det mer chefen som planerar och bestämmer allt. Men vi får inte glömma att mycket av apornas språk är outforskat, säger Mathias Osvath. Vad tror han då om apornas känsloliv? – Den inre föreställningsvärlden innebär definitivt att aporna har ett känsloliv. Men det tror jag att åtminstone alla däggdjur och fåglar har. Mathias Osvath disputerar den 5 maj 2010 med avhandlingen ”Planning primates- A search for episodic foresight”. Författaren nås på telefon 0705-330674 eller mejl Mathias.Osvath@lucs.lu.se Läs mer om primatforskningsstationen i Furuvik och aporna där: http://www.lucs.lu.se/furuvik/ http://apbloggen.blogspot.com/
Taggar:
