Fyra Lundaforskare om klimattoppmötet i Baku

När världens ledare samlas till klimattoppmöte i Azerbajdzjan den 11 november är det mot bakgrund av flera nya, dystra värmerekord. Så vad kan vi förvänta oss av COP29? Och hur står det till med klimatet? Vi frågade fyra forskare från Lunds universitet.

Förhandlingarna

Världen ska röra sig bort från fossila bränslen. Det var det historiska beslut som klubbades igenom under förra årets klimattoppmöte, COP28. Även om formuleringen i sig inte förpliktigar, sågs det som en viktig milstolpe att en skrivning om fossila bränslen för första gången kom med i konferensens slutavtal. Vad kan vi då förvänta oss av årets klimattoppmöte? Roger Hildingsson är forskare i statsvetenskap på Lunds universitet, med fokus på klimatpolitik. Han förväntar sig inte några ”stora” resultat i år.

– Förra årets COP i Dubai var superhett, i år har jag inte så höga förväntningar. Detta blir nog mer av ett mellan-COP, säger han.

Slutskrivningarna i fjol byggde på flera år av förberedande förhandlingar, som egentligen gick tillbaka till Glasgow 2021, förklarar han. Precis som i år hölls mötet i en oljeproducerande stat. Trots detta nåddes vissa framgångar kring exempelvis utfasning av subventioner till fossila bränslen och ”nedfasning” av kolkraft, samt förlust- och skademekanismen. Dessutom diskuterades resultaten av den allra första globala översynen (Global Stocktake) av de framsteg som världens länder gjort för att begränsa den globala uppvärmningen i linje med Parisavtalet. Översynen ska ske vart femte år, och börjar efter avstämningen i fjol nu om i en ny utvärderingsperiod. Det gör att årets toppmöte kanske blir lite mer lågmält, tror han.

– Men sedan finns det naturligtvis en massa detaljer och frågor kvar att diskutera, till exempel kring klimatfinansiering och förlust och skador.

Förlust och skada

Mest utsatta när det gäller förlust och skada (”loss and damage”) i klimatförändringens spår är ekonomiskt svagare länder i Globala syd som bidragit minst till den globala uppvärmningen. Pengar är utlovade från de rika ländernas sida – det var ett viktigt genombrott förra året – men ännu är det mycket som inte är på plats, säger Emily Boyd, professor i Hållbarhetsstudier på LUCSUS på Lunds universitet.

– Hur ska man definiera förlust och skada? Och hur mäter man det? Vi är i en fas där det är mycket tekniska saker måste lösas och verktyg behöver tas fram, i samband med att pengar kommer på bordet. Och hur mycket pengar kommer det att bli? Det vet vi inte heller. Länderna som utlovat resurser skär själva ner i sina budgetar just nu, säger hon.

– Förra året var alla euforiska för att det blev något konkret av löftena om resurser. Men nu när man tittar på hur lite det är i relation till de klimateffekter vi ser, måste beslutsfattare ta förlust och skada på större allvar, och även klimatanpassning.

Hon nämner orkanerna Helen och Milton, och stormen Babette i Sverige, som tydliga exempel på kopplingen mellan klimatförändringen och förluster.

– Babette i oktober förra året orsakade stora skador och kostade enormt mycket för skånska kommuner. Men där är jag ändå försiktigt optimistisk, på lokalnivå. I Sverige går det framåt nu med klimatanpassning och man jobbar väldigt hårt med detta i många kommuner. Nu måste vi också se till att vi stöttar Globala syd med deras klimatanpassning.

Motstånd och acceptans

Ana Maria Vargas, universitetslektor på Rättssociologiska institutionen i Lund, är en av forskarna bakom sammanställningen ”10 new insights in climate science” som ska presenteras under COP29. Hennes bidrag handlar om allmänhetens motstånd och acceptans i förhållande till klimatlagstiftning, och huruvida den upplevs som rättvis. Utfasning av subventioner av fossila bränslen är ett typiskt exempel på reformer som kan möta motstånd, när flyg- och bilresor blir dyrare.

– Men motståndet behöver inte ses som ett problem. Man måste inte tänka att det ska raderas. Istället kan man lyssna och försöka förstå vad som ligger bakom motståndet, säger hon.

Hon återvänder till exemplet om dyrare bensin.

– Problemet är inte själva policyn, att man tar bort subventionerna. Problemet är om inte alla i samhället får betala för det på likvärdigt sätt, säger hon och lyfter att det exempelvis kan vara skillnad mellan hur landsortsbefolkning och stadsbefolkning påverkas ekonomiskt.

Att politikerna lyssnar på forskningen är bra. Men de måste också lyssna på samhället. Gör inte politikerna det, ser hon en risk för att populistiska röster växer sig starka.

– Idag ser vi att det innebär en stor kostnad för politiker att driva förändringar för att motverka klimatförändringen. Man vill inte genomföra sådant som påverkar vanliga människor. Men man behöver ta hand om detta motstånd och vidta åtgärder kring det, istället för att försöka radera motståndet eller undvika att göra policyändringar, säger hon.

Hon ser även ett tyst motstånd hos allmänheten när det gäller klimatanpassning och hade velat se en större solidaritet när det kommer till att bära kostnader.

– I Sverige är det väldigt mycket upp till individen, enskilda kommuner och enskilda myndigheter att klimatanpassa. Det är inte samhället i stort. Och de som inte har möjlighet, de kommer inte att göra det. Kanske är detta motstånd mer akut, just för att det är tyst. Det kommer synas först när det inträffar en katastrof, för att folk inte gjort det de skulle.

Klimatet

Så hur är då tillståndet för klimatet just nu? Det har varit ett år med mörka rubriker. Under 2024, och även 2023, har forskare rapporterat om rekordhöga temperaturer både i världens hav och på land, med allvarliga konsekvenser som följd. Halterna av växthusgaser i atmosfären har aldrig varit högre och förra året blev det varmaste året som någonsin registrerats globalt, med temperaturer som steg till nära 1,5 °C över förindustriella nivåer.

– 2023 var med stor marginal det varmaste året i mätningarna, och stack ut från den långsiktiga gradvisa uppvärmningstrenden. Och 2024 ser ut att bli ännu varmare, säger Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC) på Lunds universitet.  

Att den globala medeltemperaturen överskrider den förindustriella med 1,5 grader eller mer under ett enstaka år, eller ett par år, innebär dock inte att den globala uppvärmningen skulle ha överskridit Parisavtalets 1,5 grader, påpekar Markku Rummukainen. För att slå fast det behövs ett mer varaktigt överskridande. Ett mått för detta är ett medelvärde över tjugo år.

– Enligt beräkningar och bedömningar är vi där i början av 2030-talet, alltså inom tio år. Om utsläppen minskar snabbt, kan uppvärmningen på sikt falla tillbaka till 1,5 grader, men förstås blir effekterna större än om ett överskridande inte hade inträffat.

Rekordvärmen i fjol ledde till många klimateffekter. Bland annat kunde man se att kolsänkan globalt i världens skogar och mark var mycket låg förra året, främst på grund av torka i Amazonas och omfattande skogsbränder i Kanada.

– Det behöver inte betyda att kolsänkan har försämrats på ett bestående sätt, den fortsatta utvecklingen avgör. Skulle kolsänkan försämras permanent, innebär det en ännu mindre kolbudget än den som världen räknar med, och att utsläppen behöver minska ännu snabbare om vi ska klara att hålla klimatmålen, säger Markku Rummukainen.

Varje tiondels grad spelar roll

Trots de dystra rapporterna betonar Markku Rummukainen att klimatarbetet inte är förgäves, och att varje tiondels grad i temperaturökning som vi lyckas förhindra har betydelse.

– Klimatförändringens effekter ökar med uppvärmningen, och skillnaden i effekter mellan exempelvis 1,5 grader och 2 grader är stor vad gäller sådant som sårbara ekosystem och risk för extremväder som påverkar samhällen. Sannolikheten för att vi når tippningspunkter i olika delar av klimatsystemet ökar likaså med uppvärmningens storlek. Därför har varje tiondels grad betydelse. Det är också viktigt att komma ihåg att den globala medeluppvärmningen är just ett medelvärde. Landområdena, som värms upp snabbare än de stora haven, kommer att nå högre temperaturer än det globala snittet.

Vad tänker du om kommande COP29?

– Frågor om klimatfinansiering förväntas vara centrala vid denna förhandlingsomgång, något som är viktigt för att möjliggöra klimatarbete i fattigare länder. Det är också avgörande att kontinuerligt öka ambitionen, inklusive utsläppsminskning, anpassning och hantering av klimatskador och förluster. Inte minst när de globala utsläppen inte börjat minska än, samtidigt som klimateffekterna ökar i världen – Parisavtalets mål blir alltmer utmanande att klara av, om klimatarbetet inte snabbt påskyndas.

Expertlista Lunds universitet:

På Lunds universitet finns många forskare som är väl insatta i de frågor som kommer att diskuteras under COP29. Ett antal forskare kommer också att närvara under mötet i Baku.
Expertlista klimatmötet COP29 Lunds universitet | Lunds universitet

Fakta: Parisavtalet

Parisavtalet är en internationell överenskommelse som slöts under FN:s klimatkonferens 2015 i Paris (COP21) och som började gälla året därpå. Genom avtalet, som ses som en historisk milstolpe i det globala klimatarbetet, förbinder sig de 191 undertecknande länderna att arbeta för att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 grader, med ambitionen att den ska stanna vid 1,5 grader. Avtalet, som består av 29 artiklar, berör också frågor som klimatanpassning, klimatfinansiering, tekniköverföring, skador, förluster, med mera. Som en del av Parisavtalet 2015 beslutades också att alla nationer skulle förnya sina klimatlöften eller nationella klimatplaner, så kallade NDCs (Nationally Determined Contributions), vart femte år. 
COP står för Conference of the Parties. Ursprunget till de årliga klimattoppmötena, inklusive COP29, kommer från FN:s ramkonvention om klimatförändringar, som antogs i Rio de Janeiro år 1992. Detta avtal blev grunden för det internationella samarbetet kring klimatförändringar. Det första klimattoppmötet, COP1, hölls 1995 i Berlin.