”Humanister spelade en viktig roll på samhällets kunskapsarenor i efterkrigstidens Sverige”
I den nya boken ”Humanister i offentligheten – Kunskapens aktörer och arenor under efterkrigstiden” belyser forskarna Johan Östling, Anton Jansson och Ragni Svensson Stringberg hur humanioras framträdande roll i efterkrigstidens Sverige såg ut – en tid som ofta beskrivs som i synnerhet teknokraternas och ingenjörernas tid.
I boken beskrivs hur humanister var starkt närvarande i efterkrigstidens svenska offentlighet; exempelvis hade många av de som satte sin prägel på radions och televisionens verksamhet under 1950-, 1960- och 1970-talen en gedigen bakgrund inom humaniora.
– De kunde ha doktorerat på Karl XII:s fälttåg eller skrivit en licentiatavhandling om säckpipor i Dalarna. På samma sätt spelade humanister av olika slag en framträdande roll inom till exempel bokförlag, på tidningarnas kultursidor och i folkbildningsarbetet, säger Johan Östling, historiker vid Historiska institutionen i Lund.
Forskarna beskriver i boken att föreställningen om humanioras kris i Sverige under den här tiden är stark, men att bilden av den verkligheten också behöver revideras på flera sätt.
– Det är sant att humaniora som kunskapsfält hade svårt att finna sin legitimitet i ett hyperrationalistiskt, teknokratiskt välfärdssamhälle. Vad vi kan visa i vår forskning är emellertid att humanister tog stor plats i offentligheten och spelade en framträdande roll på många av samhällets kunskapsarenor.
Boken tar upp flera betydande humanistiska kunskapsaktörer som på olika sätt bidrog till att humanistisk kunskap fördjupades, vidgades och förmedlades utåt – såväl klassiska akademiker som journalister, översättare eller medieentreprenörer. En viktig person när det gäller etermediernas kunskapsförmedling var Jan-Öjvind Swahn som disputerat i folkloristik på Lunds universitet och kom att bli en viktig kunskapsaktör inte minst i sin roll som programledare för Sveriges televisions Fråga Lund (1962 och framåt). Ett annat exempel är skribenten och översättaren Gunnel Vallquist som läst humanistiska ämnen i Uppsala och introducerade katolskt tänkande och litteratur från den romanska världen till Sverige.
– Men det fanns även humanistiska kunskapsaktörer som hade liten eller ingen erfarenhet av akademisk humaniora. Ett bra exempel är Vilgot Nilsson som via sitt fackliga engagemang kom in i arbetarrörelsens folkbildning, och var en centralgestalt i Göteborg under flera år, säger Johan Östling.
Kontakt:
Johan Östling, historiker, docent. Föreståndare för Centrum för kunskapshistoria (LUCK).
johan.ostling@hist.lu.se
Sofia Hermansson, kommunikatör vid Historiska institutionen, Lunds universitet.
sofia.hermansson@hist.lu.se
Läs mer om boken här:
Länk till boken "Humanister i offentligheten" i Open Access
Länk till boken "Humanister i offentligheten" i Research Portal
Gisela Lindberg
Kommunikationsansvarig Humanistiska och teologiska fakulteterna
Lunds universitet
046-222 72 33, gisela.lindberg@kansliht.lu.se
