Klimatplanernas orimliga markkrav: en yta större än USA

För första gången har forskare räknat ut den totala landarealen som jordens länder har tecknat in i sina enskilda klimatplaner. Resultaten visar på en djup klyfta mellan länders förväntade markanvändning och markens faktiska potential att begränsa klimatförändringarna.

– Genom att sammanställa den totala mängden mark som länder vill ta i anspråk för att nå nettonollutsläpp visar vår studie hur orealistiska klimatplanerna är. Om de genomförs till fullo påverkar det mark som idag används till annat. Detta skulle skapa stora konflikter kring matproduktion och biologisk mångfald, säger Wim Carton, universitetslektor vid Lund University Centre for Sustainability Studies.

Vart femte år tar länder som ställer sig bakom Parisavtalet fram klimatplaner, så kallade NDCs: Nationally Determined Contributions (NDCs). De är inte juridiskt bindande men kan ses som en indikation på hur olika länder planerar att nå målen för att begränsa och ta sig an klimatförändringarna.

Forskningsstudien, som publiceras i Nature Communications, sammanställer hur mycket mark som sammanlagt skulle tas i anspråk om ländernas klimatplaner verkställs. Totalt granskade forskarna 194 olika planer och kunde omvandla markstrategier till hektar för 140 länder.

Skog ska binda koldioxid

Enligt planerna ska en stor del, 40 procent, göras om till skog för att lagra koldioxid (när skogen växer tas koldioxid upp från atmosfären som binds in av träden). Övrig landareal omfattar bland annat återställning av ekosystem, restaurering av mark och skog, och för ett fåtal länder: projekt för att avskilja och lagra koldioxid på olika sätt.

– Även om vi nog kommer att behöva fånga in och lagra koldioxid i framtiden för att nå nettonollutsläpp, måste vi helt klart sluta förlita oss på trädplantering och bioenergigrödor i så stor utsträckning. Annars förvärrar vi de problem vi redan har med högintensivt jordbruk och ohållbar markanvändning.

– Framför allt måste länder ha mer realistiska förväntningar på vilken roll marken kan spela. Befintliga scenarier kommer sannolikt inte att fungera, och om de gör det skulle det få katastrofala konsekvenser för försörjning, ekosystem och biologisk mångfald. De tar också fokus från de insatser som måste göras här och nu för att minska utsläppen.

Storanvändare av fossila bränslen förlitar sig på mark

Några klimatplaner sticker ut mer än andra, menar forskarna. Exempelvis förbinder sig ett antal länder i subsahariska Afrika att använda mer än en femtedel av sin landareal för att nå nettonollutsläpp. Genomförs detta skulle det leda till att redan utsatta och fattiga människor förlorar tillgång till mark som de behöver för att överleva.

Men även storanvändare av fossila bränslen planerar att använda mycket mark för att nå sina klimatmål.

– De länder som släpper ut mest verkar vilja fortsätta som vanligt. I stället för att intensifiera sitt arbete för att minska utsläppen förutser de en framtid där de bara kompenserar eventuella utsläpp genom att ta bort koldioxid i stor skala.

Ladda ner artikeln: Over-reliance on land for carbon dioxide removal in net-zero climate pledges. Den är publicerad i Nature Communications.

Kontaktuppgifter
Wim Carton, universitetslektor, LUCSUS
Telefon +4646 222 03 94
E-postadress: wim.carton@LUCSUS.lu.se

Fakta om metoderna i klimatplanerna

Forskarna kategoriserade markstrategierna i följande kategorier:

Återplantering av skog

Mark omvandlas från tex jordbruksmark till trädplantager eller till naturligt föryngrade skogar. Denna strategi är den som mest direkt konkurrerar med annan markanvändning och därmed skapar konflikter kring mål för livsmedelsproduktion eller biologisk mångfald.

Restaurering

Denna kategori är den minst problematiska då den inte innebär någon förändring av markanvändningen. Det handlar till exempel om restaurering av mangroveskogar eller om att införa trädjordbruk eller betesjordbruk.

Koldioxidlagring från biomassa (BECCS)

Bio-CCS, bio-energy with carbon capture and storage, är en teknik för att utvinna bioenergi från biomassa och fånga in och lagra den koldioxid som släpps ut i processen. Liksom återplantering av skog är denna strategi väldigt markintensiv. Hittills har få länder BECCS i sina klimatplaner.

Direkt infångning av koldioxid från atmosfären (DACS)

En begynnande teknik, fortfarande i sin linda, som syftar till att fånga in och lagra koldioxid direkt från atmosfären genom industriella metoder. Detta är mycket mindre markintensivt än t.ex. BECCS men kräver mycket energi. Denna strategi omnämns i få klimatplaner.