Mystiska krusningar i Vintergatan härstammar från närgången dvärggalax
Med hjälp av data från rymdteleskopet Gaia kan ett internationellt forskarlag visa att stora delar av Vintergatans yttre skiva vibrerar. De säregna krusningarna orsakas av dvärggalaxen Sagittarius som passerade vår galax för mellan 1–2 miljarder år sedan.
Vår kosmiska hemvist Vintergatan innehåller mellan 100 och 400 miljarder stjärnor. Astronomer tror att galaxen föddes för 13,6 miljarder år sedan ur ett roterande gasmoln bestående av väte och helium. Under miljardtals år samlades sedan gasen i en roterande skiva där stjärnorna, till exempel vår sol, bildats. I en ny studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Monthly Notices of the Royal Astronomical Society har ett forskarlag, lett från Lund, gjort en förbryllande upptäckt kring stjärnorna i galaxskivans ytterområden.
– Vi kan se att de här stjärnorna vinglar och rör sig upp och ner i olika hastigheter. När dvärggalaxen Sagittarius passerade Vintergatan uppstod intergalaktiska vågrörelser, lite som ringarna som bildas när man kastar en sten i en damm, säger Paul McMillan, astronomiforskare vid Lunds universitet.
Det är tack vare data från det europeiska rymdteleskopet Gaia som forskargruppen kunnat studera ett mycket bredare område av Vintergatans skiva än vad som tidigare varit möjligt. Genom att mäta hur kraftiga krusningarna är på olika platser i skivan har forskarna börjat lägga ett avancerat pussel för att lära sig mer om Sagittarius historia och bana kring vår hemgalax.
– För tillfället slits Sagittarius sakta isär, men för 1–2 miljarder år sedan var den betydligt större, troligtvis motsvarande cirka 20 procent av Vintergatans skiva, säger Paul McMillan.
Forskarna blev förvånade över hur stora delar av Vintergatans avlägsna ytterområden de kunde studera med hjälp av datan från Gaia. I dagsläget har teleskopet, som sköts upp 2013, mätt rörelsen av cirka två miljarder stjärnor samt riktningen av 33 miljoner.
– Genom vår nya upptäckt kan vi studera Vintergatan på ett sätt som liknar hur geologer drar slutsatser om jordens struktur. Den här typen av galaktisk seismologi kommer att lära oss mycket om vår hemgalax och dess spännande utveckling, säger Paul McMillan.
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i arbetet: Sydney Institute for Astronomy, Centre of Excellence for All Sky Astrophysics in Three Dimensions, Universitat de Barcelona, Institut d´Estudis Espacials de Catalunya, Universidad de Antofagasta, Osservatoria Astrofisico di Torino, Observatoire de la Côte d'Azur, University College London.
Studien publiceras i tidskriften Monthly Notices of the Royal Astronomical Society: ”The disturbed outer Milky Way disc”
För mer information, kontakta:
Paul McMillan, docent
Institutionen för astronomi och teoretisk fysik, Lunds universitet
046 222 73 12
072 500 38 89
paul.mcmillan@astro.lu.se
Presskontakt:
Johan Joelsson
073 027 58 90
johan.joelsson@science.lu.se
