Nationellt utdött bi återfunnet i Blekinge

Report this content

En art som förklarats nationellt utdöd, kölblodbi, har hittats vid Kallinge. Ett annat oväntat fynd är slåttergökbiet, som inte observerats utanför Skåne sedan 1936 och aldrig i Blekinge.

Fynden har gjorts inom ett projekt vid Lunds universitet som utvärderar hur restaureringsåtgärder finansierade av regeringen påverkar Sveriges mest hotade biarter. Restaureringsåtgärderna är initierade av Naturvårdsverket och genomförda av länsstyrelser i samverkan med lokala aktörer.

 

– Det är hoppfullt att hitta ovanliga och hotade arter. Nu när vi vet att de finns kvar finns det fortfarande en chans att restaurera deras livsmiljöer så att populationerna blir långsiktigt livskraftiga. Det ger en känsla av att det inte är för sent att vända utvecklingen. Vi fick själva lite ökad puls av detta, säger Maj Rundlöf, ekolog och miljövetare vid Lunds universitet och ledare av utvärderingsprojektet.

 

– Vi har meddelat bifynden till de involverade myndigheterna som uttryckt sin glädje. Det har varit så roligt att mötas av sådant stöd och positivt engagemang från alla involverade i satsningen, tillägger kollegan Maria von Post.

 

I Sverige finns cirka 300 arter av vildbin och av dessa är en tredjedel rödlistade. För att gynna dessa hotade arter, de flesta så kallade solitärbin som inte bildar några samhällen, fördelade Naturvårdsverket cirka 30 miljoner kronor under perioden 2020 till 2022. Det är en del av denna satsning på åtgärder för vilda pollinatörer som nu utvärderas inom projektet.

 

Militära områden populära

Kölblodbi, ett bi som finns fåtaligt på olika platser runt om i Eurasien, har trots intensiva eftersök inte observerats i Sverige sedan 1991 och aldrig utanför Öland. Gruppen har även observerat slåttergökbi. Det var Michael Tholin, biexpert engagerad i projektets inventeringsdel, som gjorde upptäckterna tillsammans med Cecilia Kardum Hjort, engagerad som inventerare vid Lunds universitet.

 

– Jag har letat mycket efter kölblodbiet på Öland i hopp om att återfinna det, dock utan någon framgång. Det var väldigt glädjande och överraskande att hitta det under inventeringen vid Kallinge flygfält. Kallinge är dock en känd hotspot för hotade bin och därför har åtgärder gjorts just här, säger Michael Tholin.

 

Att det hittas just på ett militärt område är däremot inte lika överraskande för dem som känner bin. Flygfält liksom militära skjutfält är viktiga områden för dessa små djur. Tunga maskiner som regelbundet skapar markstörningar är mycket gynnsamma för arterna och skapar förutsättningar för en rik biologisk mångfald. Militära övningsfält skyddar dessutom områden från att växa igen eller exploateras.

 

– Solitärbin trivs i militära områden där vegetationen varierar – från obefintlig till blommande – och stora, tunga maskiner stör. Maskinerna beter sig som skogselefanterna, som fanns i Sverige under förhistorisk tid, som river upp gräs, stampar och fäller träd, säger Maj Rundlöf.

 

Variation viktig

När forskargruppen undersöker olika restaureringsåtgärder är huvudfokus så kallad djupgrävning. Djupgrävningar, som innebär att vegetationen grävs upp och sandytorna blottas, är effektiva för att skapa gynnsamma förhållanden för många marklevande bin. Plantering och sådd av näringsväxter är ett annat alternativ, men då måste man ta hänsyn till hur det nya växtmaterialet påverkar den befintliga växtligheten. Dessutom tycker biarterna olika, om både pollen- och nektarväxter.

 

Det är inte helt lätt att koppla fyndet av kölblodbiet till åtgärderna som gjorts, bland annat eftersom inga åtgärder har gjorts på just flygfältet. Däremot har åtgärder gjorts i flera områden i närheten.

 

– Det handlar förmodligen om den långsiktiga och varierande störningen från flygfältet kombinerat med restaureringsåtgärder i närheten. Det är gynnsamt för dessa bin med kontinuerliga störningar som ger en varm och varierad livsmiljö, säger Maj Rundlöf.

 

– Fynden visar hur viktigt det är att skydda och restaurera livsmiljöer, även om man inte vet vilka hotade arter som finns på en plats, för plötsligt kan de dyka upp, tillägger kollegan Georg Andersson som också är med i projektet.

---

Fakta: Om projektet VIP ÅGP – ”Vilda Pollinatörer inom ÅtGärdsProgram för hotade arter”
Forskargruppen har tidigare haft i uppdrag av Naturvårdsverket att ta fram en handlingsplan för att utvärdera den del av Naturvårdsverkets satsning 2020–2022 som fokuserade på hotade vilda bin. Just nu arbetar de med en del av den föreslagna uppföljningen. Arbetet finansieras dels av Naturvårdsverket, dels av EU genom RestPoll-projektet som fokuserar på restaureringsåtgärders påverkan på pollinatörer generellt.

Fakta: Om parasitiska solitärbin
De två nyfunna arterna är parasitiska solitärbin. Till skillnad från andra solitärbin samlar inte parasitiska bin själva pollen. Istället stjäl de andra bins insamlade pollen genom att lägga sina ägg i deras bon. Därför kallas vissa av dem gökbin, som slåttergökbiet Nomada integra. Parasitbin är beroende av att deras värdbin finns på platsen samt att värdbinas föredragna pollenväxter finns i tillräcklig mängd.

Slåttergökbiet är boparasit på slåttersandbiet Andrena humilis, som samlar pollen från fibblor, främst sommarfibbla Leontodon hispidus. Kölblodbiet Sphecodes cristatus har, liksom andra blodbin, en karaktäristisk röd bakkropp och är troligen boparasit på stäppbandbiet Halictus leucaheneus här i Sverige. Stäppbandbiet samlar pollen från olika korgblommiga växter, exempelvis sandvita Berteroa incana och gråfibbla Pilosella officinarium. Kölblodbiet är rödlistad som nationellt utdöd (RE), slåttersandbiet som sårbart (VU) och de två andra biarterna som starkt hotade (EN).

Källa: Maj Rundlöf

Om bilden på kölblodbiet: Kölblodbiet är tänkt att ingå i universitets entomologiska samlingar. Forskargruppen är vanligtvis sparsamma med att ha ihjäl bin men i detta fall gick det inte att artbestämma i fält utan det behövdes ett mikroskop. Samtidigt är dokumenterade exemplar som detta ovärderliga för framtida forskningsstudier, menar Maj Rundlöf. 

För mer information, kontakta:

Maj Rundlöf, forskare, 070 929 85 24, maj.rundlof@biol.lu.se

Michael Tholin, konsult, 070 281 72 92, micketholin@gmail.com

Presskontakt: Ellen Albertsdóttir, presskommunikatör, 070-332 45 98

---

Lunds universitet grundades 1666 och rankas återkommande som ett av världens främsta lärosäten. Här finns cirka 45 000 studenter och mer än 8 000 medarbetare i Lund, Helsingborg och Malmö. Vi förenas i vår strävan att förstå, förklara och förbättra vår värld och människors villkor. 

Prenumera på vårt nyhetsbrev Apropå! där några av våra drygt 5 000 forskare kommenterar aktuella händelser.

Prenumerera

Media

Media