Producentansvar lösning för fattiga länders elavfall

Hur kan man lagstifta för att undvika att farligt avfall dumpas och förgiftar människor och natur i fattiga länder? Att införa producentansvar kan vara en lösning, menar Panate Manomaivibool i en ny avhandling från Internationella miljöinstitutet, IIIEE, vid Lunds universitet.

Under senare år har problemen med el-avfall i Kina, Indien och olika afrikanska länder uppmärksammats. Okontrollerad återvinning i dessa länder har lett till att giftiga ämnen, som t.ex. bly och kvicksilver från tv-apparater, PVC från sladdar och bromerade flamskyddsmedel från plastkomponenter, har läckt ut i naturen och förgiftat folk. Såväl de fattiga som sysslat med återvinningen som bosatta i omgivningen har drabbats. 

I början exporterades mycket av det miljöfarliga el-avfallet från västvärlden i strid mot Baselkonventionen. Nyare studier visar dock att el-avfall från inhemsk konsumtion har ökat markant i de växande ekonomierna i tredje världen. Detta innebär att flera av dessa länder nu utvecklar system och lagstiftning för hanteringen av el-avfall.  Panate Manomaivibools avhandling visar hur man kan ta lärdom av OECD-ländernas lösningar när man tar sig an problematiken och utvecklar relevant lagstiftning.

Producentansvar är en central del i lösningen. Med producentansvar skapas incitament att dels förbättra varornas återvinningsegenskaper dels att förbättra andra delar av produktsystemet. Det rör sig t.ex om bättre avfallshanteringsteknik och –metoder och förändrad design på varorna som underlättar avfallshanteringen. Detta bidrar till att minska mängden giftiga ämnen i material och komponenter.

Producenter kan bli ansvariga för el-avfall på flera olika sätt. I Europa t.ex organiserar sig producenterna ofta i gemensamma producentansvarsbolag, som på deras uppdrag tar hand om insamling och återvinning kostnadsfritt för hushållen. I Japan lämnas uttjänta apparater till affärerna och sorteras sedan efter tillverkare. De stora tillverkarna har sedan sina egna återvinningsanläggningar. Detta system har varit effektivt för att få tillverkarna att lära sig mer om återvinning och har stimulerat till designförbättringar.

Förutsättningarna för producentansvar gällande el-avfall i icke-OECD länder är goda. El-avfallet är ännu relativt begränsat vilket innebär att man fortfarande kan genomföra effektiva, förebyggande åtgärder när mängden växer. T.ex kan man kräva att tillverkarna fasar ut giftiga ämnen och man kan införa återvinningsgarantier för nya varor innan de sprids på marknaden. Länderna gynnas också av att många som tillverkar informations- och kommunikationsteknik arbetar med att utveckla system för att ta hand om uttjänta varor. Ofta är det multinationella företag med lång erfarenhet av producentansvar från OECD-länderna.

Det finns dock utmaningar med att införa producentansvar. Bl.a. är det svårt att veta vem som producerat falskmärkta och omärkta varor och den förorenande informella återvinningssektorn konkurrerar om återvinningsbara material. Detta går dock att hantera. Stora företag som förser tillverkare med komponenter för omärkta varor, t.ex. en del komponentbyggda datorer, kan göras ansvariga istället för att små verkstäder som monterar ihop sådana varor jagas. Viktigt är att avgifter som samlas in kan användas för att stödja de återvinningsanläggningar som följer lagar och regler.

- För att lyckas behöver politikerna i icke-OECD länder ta sig an de utmaningar som finns genom att utnyttja den fulla potentialen i producentansvaret. De har förmånen att kunna lära av framgångar och misstag från OECD-länderna. I kombination med kunskap om det egna landet har de goda möjligheter att konstruera och driva ett program som belönar de producenter som utvecklar sina varor så att miljökvaliteten höjs, säger Panate Manomaivibool.

Avhandlingen “Advancing the Frontier of Extended Producer Responsibility The management of waste electrical and electronic equipment in non-OECD countries” lades fram den 9 september vid Internationella miljöinstitutet, Lunds universitet.

För mer information kontakta: Panate Manomaivibool på panate.manomaivibool@iiiee.lu.se eller  046-222 02 59 eller 0735-62 56 79.
Panate Manomaivibool ger intervjuer på engelska. Frågor på svenska kan riktas till handledare: Thomas Lindhqvist thomas.lindhqvist@iiiee.lu.se eller 0708 42 22 02.

Anna Johansson, Kommunikationsavdelningen Lunds universitet 046-222 70 18, 0709-525251, anna.johansson@rektor.lu.se