Socioekonomi formar barns relation till naturen, oavsett var de bor

Inkomst- och utbildningsnivån i uppväxtmiljön är det som avgör barns relation till naturen, och inte om barnen bor i stan eller på landet. Det visar en ny studie från Lunds universitet. Resultatet går emot föreställningen att en uppväxt på landet per automatik ökar naturkontakten, samtidigt som studien visar att natur inpå knuten gynnar barns välmående.

Det finns en generell oro för att människor i takt med urbaniseringen har tappat kontakten med naturen. En sämre kontakt innebär enligt forskningen ett lägre engagemang för naturen, samt sämre hälsa då man vistas mindre utomhus. Hur man kan stärka eller återfå naturkopplingen är därför en aktuell fråga. Särskilt angeläget är detta när det gäller barn, dels på grund av hälsoaspekten, dels för att det är i barndomen som vår relation till naturen formas.

I den aktuella studien ville forskarna undersöka vilken relation skånska skolbarn i städer (Helsingborg, Malmö och Lund) respektive på landsbygden har till naturen, och om naturkontakten varierar med socioekonomi. De ville också undersöka om fågelmatning kunde fungera som en kontaktyta gentemot vilda djur och stärka barnens kunskap om och känsla för naturen, och kanske även deras välmående.

Bättre artkunskap och fler naturaktiviteter

– Tvärtemot vad vi förväntade oss kan vi visa att barns relation till naturen inte styrs av huruvida de växer upp på landet eller i staden. Det är istället socioekonomiska faktorer som påverkar. Till exempel hade barn i områden med fler välutbildade överlag bättre artkunskap, vilket i sin tur var kopplat till en mer positiv syn på vilda djur. Högre inkomst var också kopplat till att barnen deltog i fler naturaktiviteter, vilket också leder till en bättre relation till naturen. Och det här gällde alltså oavsett om barnen bodde i centrala Malmö eller på landsbygden mitt i Skåne, säger Johan Kjellberg Jensen, forskare på Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC) på Lunds universitet, som lett studien.

Däremot kunde forskarna se vissa andra skillnader mellan stadsbarn och barn på landsbygden.

– Det verkar som om barnen använder naturområden på olika sätt, men att detta inte påverkar deras attityd till naturen i stort. Vi kunde också se att barn som har mer natur nära bostaden rapporterar ett högre självupplevt välmående. Det visar på hur viktigt det är med naturkontakt, säger Johan Kjellberg Jensen.

Skolan och läraren viktiga

Hur gick det då med fågelmatningsprojektet? Lundaforskarna fann att barnens artkunskap ökade, men man såg ingen effekt på välmående eller attityd till naturen.

– Med det sagt såg vi en väldigt stor variation i resultaten mellan skolor, vilket pekar på lärarens och skolans viktiga roll i projekt som detta. Vi vet sedan tidigare att relationen till naturen formas genom sociala interaktioner och att vuxna har ett stort ansvar att axla i form av förebilder för hur man förehåller sig till naturen, säger Johan Kjellberg Jensen, som samtidigt påpekar att rollen inte måste axlas just av lärare, som redan är tungt belastade.

Ett annat viktigt fynd i studien var att barn med lite natur nära hemmet gynnades mest av fågelmatningsprojektet.

– Det visar på vikten av en grön och jämlik bostads- och stadsplanering. Om vi vill att framtida generationer ska ha en positiv relation till naturen och kunna dra nytta av alla hälsofördelar som är knutna till den, kan riktade projekt för att öka barns naturkontakt behövas, både i städer och på landet. Detta är särskilt viktigt i områden med svag socioekonomi och med en låg mängd natur nära bostäderna, säger Johan Kjellberg Jensen.

Länk till studien:

https://besjournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1002/pan3.10702

Fakta: Om studien

Tidigare studier har uppmärksammat att fågelmatning har potential för att stärka naturkontakt. Forskarna i Lund ville genom sin studie i detalj undersöka hur omständigheter som urbanisering kan påverka effekten.

Forskarna lät barn i åldern 10-11 år från 14 skolor i Skåne mata och räkna fåglar på skolgården under en treveckorsperiod. Barnen bodde i Lund, Malmö och Helsingborg samt på den omgivande landsbygden. Före och efter matningen undersöktes barnens artkunskap, välbefinnande, samt koppling till naturen.

Forskarna samkörde sedan de svar de fick in med uppgifter om utbildnings- och inkomstnivåer i området, mängden natur nära bostaden och barnens naturaktiviteter, samt om de bodde på landsbygden eller i en stad.

Malmö med sina 350 000 invånare var den största staden i studien. Forskarna lyfter att resultaten hade kunnat se annorlunda ut om man undersökt flermiljonstäder där det kan vara svårt att ta sig ut från staden för att uppleva natur.

Kontakt:
Johan Kjellberg Jensen, forskare Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC), Lunds universitet
076-133 63 40
johan.kjellberg_jensen@cec.lu.se