Stigande temperaturer påverkar våtmarker och rubbar vattenbalansen
I ett framtida varmare klimat kommer avdunstningen från norra halvklotets våtmarker att öka betydligt mer än vad som tidigare varit känt. Det visar en internationell studie där forskare från Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet deltagit. Den nya upptäckten ger oss viktig kunskap kring hur den globala vattenbalansen kommer att påverkas i framtiden.
Tillgång till vatten är en av de mest centrala faktorerna för olika ekosystems funktion. När vattennivåerna sjunker till följd av klimatförändringar drabbas både djur, natur och människor. I en ny studie som presenteras i den vetenskapliga tidskriften Nature Climate Change har ett internationellt forskarteam undersökt avdunstningen från boreala områden – delar av norra halvklotet som kännetecknas av barrskog och tundra. Studien visar att avdunstningen från våtmarkerna ökar betydligt mer än från de trädbevuxna områdena i ett framtida varmare klimat. Detta beror på att våtmarkerna inte reagerar som skogarna på luftens så kallade ångtrycksdeficit – sug efter vattenånga – som enligt klimatmodellerna kommer att öka när temperaturen stiger.
– Ju högre temperaturen blir desto större mängd vattenånga kan luften innehålla innan den blir mättad. Eftersom våtmarkerna inte kan reglera avdunstningen lika effektivt som skogens träd, som kan stänga bladens klyvöppningar för att förhindra vattenbrist, så blir avdunstningen från våtmarkerna mycket större när ångtrycksdeficitet ökar, säger Anders Lindroth, naturgeograf vid Lunds universitet.
Denna effekt har helt förbisetts i de klimatmodeller som används idag eftersom våtmarker inte ingår som en separat vegetationskomponent. På grund av den nuvarande klassificeringen underskattar modellerna effekterna av avdunstningen och därmed hela vattenbalansen i det framtida klimatet.
– En ökad avdunstning från våtmarkerna leder till en lägre vattennivå i marken som på sikt bidrar till en förändrad vegetation. Detta påverkar våtmarkernas upptag och avgivning av växthusgaserna koldioxid och metan, säger Mats Nilsson, biogeokemist vid Sveriges lantbruksuniversitet.
De nuvarande klimatmodellernas bristande hänsyn till våtmarkerna för även med sig andra felkällor, bland annat i beräkningarna av temperatur samt luft- och markfuktighet.
– Våra resultat visar att det är nödvändigt att explicit inkludera våtmarker i framtida klimat- och kolbalanssimuleringar, säger Achim Grelle, biogeofysiker vid Sveriges lantbruksuniversitet.
De data som ligger till grund för studien kommer från 95 klimatstationer, varav tretton stycken är belägna i Sverige. Flera av stationerna ingår i de två forskningsinfrastrukturerna ICOS och SITES som samfinansieras av Vetenskapsrådet och de institutioner som ingår i konsortierna. Den aktuella studien är ett bra exempel på nyttan och värdet av sådana långsiktigt finansierade forskningsinfrastrukturer.
Förutom Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet har 35 internationella lärosäten och organisationer deltagit i studien.
Artikeln publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Climate Change.
För mer information, kontakta:
Anders Lindroth, professor emeritus
Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, Lunds universitet
046 222 04 74
070 573 86 33
anders.lindroth@nateko.lu.se
Mats Nilsson, professor
Institutionen för skogens ekologi och skötsel, Sveriges lantbruksuniversitet
090 786 83 75
070 688 44 09
mats.b.nilsson@slu.se
Achim Grelle, docent
Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet
018 672 555
070 672 44 71
achim.grelle@slu.se
