Ungdomar som begår sexuella övergrepp

Socialtjänsten får anmälningar om kanske en tiondel av alla fall där unga pojkar tvingat någon annan till sex. Ännu större lär mörkertalet vara när det gäller flickor som begått sexuella övergrepp. Det framkommer i en avhandling av socionomen Cecilia Kjellgren från Avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri vid Lunds universitet. – Vuxenvärlden måste bli mer medveten om att detta är något som faktiskt förekommer, menar hon.

I en norsk-svensk undersökning av 9000 ungdomar mellan 17 och 19 år uppgav 5 procent av pojkarna och 1 procent av flickorna att de tvingat någon till penetrerande sex eller onani. Den siffran kan jämföras med antalet unga pojkar som under ett år rapporterades till socialtjänsten för att de begått ett sexuellt övergrepp. Det var 197 stycken, vilket innebär 0.06 procent av alla pojkar i Sverige i åldrarna 12 till 17 år. Resultatet av socialtjänststudien tyder på att de ungdomar som begått sexuella övergrepp kan delas in i två grupper. Den ena utgörs av ungdomar som har ett besvärligt beteende på flera sätt, med t ex missbruk och kriminalitet, och som begått enstaka övergrepp mot jämnåriga. Den andra gruppen består av ungdomar som begått övergrepp mot barn. De använder sig av manipulation snarare än våld, och begår upprepade övergrepp. Många av dessa pojkar har varit antingen mobbade eller själva utsatta för övergrepp. Cecilia Kjellgren har också gjort en uppföljning sex år senare av 39 tonårspojkar som begått sexuella övergrepp och uppmärksammats av socialtjänsten. Uppföljningen visade att en femtedel av pojkarna begått nya sexualbrott under dessa sex år. Dessutom var mer än hälften dömda för andra typer av brott vid uppföljningen. Medan mer än en tredjedel av hela gruppen hade gått i särskola eller fått en neuropsykiatrisk diagnos, så hade alla de som upprepat sina sexuella övergrepp genomgått särskola eller fått en neuropsykiatrisk diagnos. Riskbedömningar som gjorts när de sexuella övergreppen uppmärksammades fungerade väl för att identifiera dem som hade hög risk för återfall i sexualbrott. Att flera av dem ändå återföll kan förklaras av att några inte fick någon behandling alls, medan andra fick en behandling som tydligen inte räckte för att förhindra återfall. Många av pojkarna förklarade i intervjuerna att de hade behov av att få prata mer om sin problematiska sexualitet. Detta skulle enligt lundaforskaren kunna bidra till att avvärja ytterligare sexualbrott. Det är viktigt att personalen inom både socialtjänst, barnpsykiatri, ungdomsmottagningar och skola vet att det inte är helt ovanligt att ungdomar begår sexuella övergrepp, menar Cecilia Kjellgren. – Då kan man bli mer lyhörd för små antydningar, och inbjuda till samtal med offer och förövare genom att säga t.ex. att "vi vet att man kan bli utsatt av en jämnårig" eller "vi vet att man kan ha bekymmer och behöva prata om sin sexualitet". Det är också väldigt viktigt att de vuxna känner till att även flickor kan vara förövare. Avhandlingen heter "Adolescent sexual offending. Prevalence, risk factors and outcome" och läggs fram den 18 september. Cecilia Kjellgren nås på 046-174314, 0733-170841, cecilia.kjellgren@med.lu.se eller via Viveca Caspersen Wiklund 046-174407.