WHO-rapport: Sjukvården i Sverige mer jämlik än i resten av Europa

Risken att få ekonomiska svårigheter när du uppsöker sjukvård i Sverige är relativt liten. Det framkommer i en färsk rapport från WHO där forskare från Lunds universitet har undersökt i vilken utsträckning hushållen i Sverige drabbas ekonomiskt av att använda sjukvården.

– Vårt svenska hälso- och sjukvårdssystem skyddar invånarna väl mot katastrofala utgifter till följd av vårdbehov, och i jämförelse med flera andra länder i Europa har vi en mer jämlik sjukvård, säger Anna Häger Glenngård, docent och universitetslektor på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och huvudansvarig för studien från Sverige.

Den svenska studien som ingår i den aktuella WHO-rapporten bygger på SCB:s undersökning Hushållens utgifter (HUT) med uppgifter om svenska hushåll och deras utgifter åren 2006–2009 och 2012.

Undersökningen är gjord på uppdrag av Världshälsoorganisationen (WHO) i syfte att undersöka om människor i 24 olika europeiska länder har råd att betala för hälso- och sjukvård. För att få jämförbara resultat i alla länder användes samma övergripande metod. Däremot har tillgången till data varierat något mellan de olika länderna.

– Endast två procent av de svenska hushållen drabbades varje år ekonomiskt av sjukvårdsutgifter under tidsperioden för undersökningen, säger Sixten Borg, statistiker och forskarstuderande på medicinska fakulteten vid Lunds universitet och medförfattare till rapporten.

Tidigare studier från bland annat WHO visar att risken för att drabbas av katastrofala utgifter till följd av vårdbehov är mindre i länder som har stor andel offentliga utgifter för sjukvård. I Sverige finansieras vården till största delen av skatter. Det svenska hälso- och sjukvårdssystemets förmåga att ge individer finansiellt skydd mot katastrofala utgifter vid vårdbehov är generellt god jämfört med andra länder i Europa.

– Vi lägger omkring nio procent av landets BNP på hälso- och sjukvård och på det stora hela har andelen offentliga utgifter för sjukvård i Sveriges varit rätt stabil. Andelen offentliga utgifter av de totala utgifterna för svensk hälso- och sjukvård har legat på cirka 80 procent i Sverige under flera decennier, säger Anna Häger Glenngård.

Forskarna menar att det finns ytterligare faktorer som förklarar den låga risken för att drabbas ekonomiskt av sjukvårdsutgifter. I Sverige finns det högkostnadsskydd för besök i sjukvården, och läkemedel och medicinska hjälpmedel. Barn upp till 20 år och äldre över 80 är i mycket stor utsträckning befriade från avgifter i sjukvården. I Sverige har vi även gratis tandvård upp till 23 år. Däremot finns det inte något högkostnadsskydd för tandvård för vuxna, även om ett visst stöd utgår.

I urvalet av de svenska hushåll som ingick i SCB:s undersökning och som forskarna analyserade ingick hushåll på olika inkomstnivåer. Bland den femtedel av samtliga hushåll som under tidsperioden hade lägst inkomst drabbades varje år sex procent ekonomiskt av sjukvårdsutgifter, jämfört med en procent i övriga femtedelar. Dessa hushåll med lägst inkomst lade i genomsnitt en fjärdedel av sin inkomst på sjukvård.

Att risken för katastrofala utgifter till följd av vårdbehov kraftigt varierar beroende på inkomst, tror forskarna hänger ihop med högkostnadsskyddens fasta utformning. Det belopp man måste komma upp i för att uppnå gränsen då högkostnadsskyddet börjar gälla är lika stort för alla oavsett inkomst. Det innebär att ju lägre inkomst en person eller ett hushåll har, desto större andel av den totala inkomsten kommer sjukvårdsutgifterna att utgöra. Eftersom högkostnadsskyddet är fastställt i sin utformning riskerar det att hushållen med försörjningsstöd kan komma att avstå att uppsöka vård. En patient som har försörjningsstöd behöver betala patientavgift vid vårdbesöket och blir först i efterhand, ibland långt senare, ersatt av kommunen.

Forskarna menar att det i Sverige finns problem med delat huvudmannaskap mellan kommuner för sociala insatser och regioner för hälso- och sjukvård. Samordning mellan huvudmännens olika insatser är den största utmaningen för att den enskilda individen inte ska behöva få det besvärligt.

– Lösningar finns där individer med försörjningsstöd kan uppsöka vård och få en faktura som kommunen sedan betalar. På så vis slipper den enskilde lägga ut pengar. Risken finns dock att detta uppfattas som krångligt, eller så vet inte alla om att möjligheten finns. Kanske missgynnas därför särskilt låginkomsthushåll av hur högkostnadsskydden och ansvaret för sociala insatser respektive hälso- och sjukvård är utformat i dag, säger Anna Häger Glenngård.

Länk till Glenngårds/Borgs delrapport "Can people afford to pay for health care? New evidence on financial protection in Sweden (2019)"
Länk till sammanfattning av hela WHO-rapporten "Out-of-pocket payments for health, particularly for medicines, are unaffordable for many in Europe"

För mer information, kontakta:
Anna Häger Glenngård, docent och universitetslektor, Ekonomihögskolan, Lunds universitet, 046-222 78 01, 0736-348487, anna.glenngard@fek.lu.se
Sixten Borg, statistiker och forskarstuderande, Medicinska fakulteten, Lunds universitet, 070 29 39 107, sixten.borg@med.lu.se

Lunds universitet rankas återkommande som ett av världens 100 främsta lärosäten. Här finns 40 000 studenter och 7 600 medarbetare i Lund, Helsingborg och Malmö. Vi förenas i vår strävan att förstå, förklara och förbättra vår värld och människors villkor. Prenumera gärna på vårt nyhetsbrev Apropå! där några av universitetets 5000 forskare kommenterar aktuella samhällshändelser samt belyser viktiga, och ibland bortglömda, frågor.