Boktips för en spännande sommar
När sommaren närmar sig drömmer många om att ligga i en hängmatta och läsa. Deckare brukar betraktas som typisk sommar- och semesterläsning och därför har Marie Öhman, litteraturforskare och lektor i litteraturvetenskap vid Mälardalens högskola (MDH), tagit fram tips på deckare som passar perfekt för dig som vill ha lite spänning när du kopplar av med en bok.
– I ett internationellt perspektiv förknippas just deckargenren ofta med Sverige och Norden. Därför har jag valt att tipsa om några svensk-nordiska deckare, som alla är lagom ansträngande och underhållande, säger Marie Öhman, som själv ser fram emot att läsa många böcker i sommar.
Titel: Roman om ett brott: Roseanna, Mannen som gick upp i rök, Mannen på balkongen, Den skrattande polisen, Brandbilen som försvann, Polis, polis potatismos!, Den vedervärdiga mannen från Säffle, Polismördaren, Det slutna rummet, Polismördaren, Terroristerna av Maj Sjöwall och Per Wahlöö. Utgivningsår: 1965−1975
Varför inte ägna sommaren åt att läsa sig igenom det svenska deckarundrets förlaga, Maj Sjöwalls och Per Wahlös sammanlagt tio romaner om kriminalkommissarie Martin Beck och hans kollegor? Böckernas litterära kvalitet har diskuterats, så också djupet och komplexiteten i deras samhällskritik. Utan att välja sida i den debatten kan man konstatera att romanserien har sitt ovedersägliga intresse i ett litteraturhistoriskt perspektiv. Böckerna markerar en utveckling av deckargenren där en deckarkaraktär av Sherlock Holmes märke, genialisk och med unik slutledningsförmåga, ersattes med poliskollektivets metodiska utredningsarbete, och där samhällsstrukturen framställdes som brottens orsak snarare än enskilda individers passioner eller moraliska tillkortakommanden. Böckerna är på många sätt underhållande läsning, inte minst för att de så tydligt återspeglar idéer och värderingar i sin samtid.
När Den skrattande polisen gavs ut 1968 var andravågsfeminismen och den sexuella frigörelsen ett faktum, något som återspeglas i romanen som ett oproportionerligt intresse för de kvinnliga karaktärernas sexuella preferenser. Samtidens vänstervindar blåser hårt på boksidorna i exempelvis Polis, polis potatismos!, där själva brottet framstår som en helt följdriktig konsekvens av att det multinationella företagets vinstintressen en gång för mycket orsakat den lilla människans lidande. Som nutidsläsare kan man också fascineras över den samhällskritik som böckerna inte behövde innehålla: I Martin Becks Stockholm bor prostituerade, studenter och ensamstående föräldrar på Norrmalms mer eftertraktade adresser och söder är ett ljusskyggt tillhåll för narkomaner och andra luggslitna existenser. Gentrifiering och bostadssegregation var uppenbarligen inte ett samhällsproblem ännu.
Titel: Tre sekunder av Anders Roslund och Börge Hellström. Utgivningsår: 2009
Deckargenrens popularitet brukar ofta förklaras med att de är spännande och lättlästa, ett slags gyllene kombination av minimal ansträngning och maximal underhållning. Rent berättartekniskt uppnås den kombinationen genom en stark intrig, det är så att säga händelseförloppet som ska stå i centrum snarare än miljöbeskrivningen, den språkliga utformningen eller stämningsläget. Om detta är sant så är ett av de mer självklara lästipsen i sammanhanget Tre sekunder av Anders Roslund och Börge Hellström. Romanen innehåller en synnerligen välkonstruerad och intresseväckande intrig och man lyckas med konststycket att samtidigt vara fullständigt trovärdig.
Romanen berättar om Piet Hoffman som på polisens uppdrag infiltrerar knarkindustrins toppskikt och ger polisen möjlighet att spränga Sveriges största knarkliga. Hoffman hamnar på ett högsäkerhetsfängelse där han måste fortsätta att hålla sin verkliga identitet hemlig för att inte bli dödad av medfångarna. Samtidigt får den trötta polisen Ewert Grens en aning slumpartat upp intresset för Hoffmans person och öde. I takt med att Grens efterforskningar fortskrider ökar risken för att Hoffman ska bli avslöjad. Det hela är oerhört spännande och oförutsägbart. Jag kommer förhoppningsvis aldrig ha nytta av den kunskap boken ger mig om hur man smugglar knark i tulpaner, men jag är helt övertygad om att det är så här det kan göras.
Titel: Springfloden av Cilla & Rolf Börjlind. Utgivningsår: 2012
Om gedigen research och känsla av autenticitet är något av Roslund och Hellströms signum, så skulle jag säga att motsatsen är Cilla och Rolf Börjlinds. Det låter kanske mer negativt än avsett, för här är det istället kreativiteten i intrigmakandet och lekfullheten i karaktärsteckningarna som utövar sin lockelse på läsaren. I Springfloden skildras hur polisaspiranten Olivia Rönning genom sitt examensarbete kommer i kontakt med och lyckas lösa ett drygt tjugoårigt mord på en gravid kvinna som tagits av daga med hjälp av tidvatten (!). Samtidigt finner hon nycklarna till sitt eget förflutna och åtminstone två möjliga framtida livspartners. På vägen mot mordgåtans lösning hinner Olivia interagera med en gravt överviktig kvinnlig kriminalkommissarie med hjärtproblem, en barnpsykolog med namngiven tam spindel, en knivkastare med förflutet på cirkus tillika i Marseilles undre värld, en ung kvinna med utvecklingsstörning och osedvanligt stor empatisk förmåga samt en mycket nedgången uteliggare vid namn Tom Stilton. Nej, det är inte trovärdigt, men det är ganska underhållande. Och när man har läst Springfloden vill man alltid köpa Situation Stockholm när någon frågar.
Titel: Rand av Jan Kjærstad. Utgivningsår: 1991
När sommaren har gått en stund och den traditionella deckarläsningen gått lite i stå, så kan man söka utmaning i en av de böcker som använder deckarattributen för att göra något helt annat än att berätta en spännande historia eller skapa intresseväckande karaktärer. Ett sådant exempel är Rand av Jan Kjærstad.
Rand vänder upp och ned på det mesta av deckargenrens konventioner: Här begås brottet, ett mord, av jag-berättaren själv på en av romanens första sidor. Vi får aldrig veta varför, inte ens han själv kan ange något motiv. Det första mordet följs dessutom snart av fler, också dessa helt slumpmässiga och utan vare sig förklaring eller skuldkänsla från mördarens sida. Mördaren har informationsteknologiska specialkunskaper och anlitas av polisen för att hantera den insamlade informationen om morden i deras databas. Han blir på så sätt en del av den mordutredning han själv är orsaken till och märkliga mönster och samband börjar framträda för honom. Det brukar sägas att Kjærstad utforskar människans mörka sidor i sin roman, men jag skulle säga att den snarare ställer frågor om språkets relation till verkligheten, om vad kunskap är och vem som styr över den, samt om de förment mänskliga egenskaperna subjektivitet, moral och intention.
För mer information eller fler boktips, kontakta gärna Marie Öhman, marie.ohman@mdh.se eller 016-15 51 39.
Med 12 000 studenter och 900 anställda är Mälardalens högskola en av Sveriges stora högskolor. MDH kännetecknas av ett nära samarbete med företag och offentlig sektor i regionen vilket gör våra utbildningar attraktiva för studenter - och våra studenter attraktiva på arbetsmarknaden.
Taggar: