Förskolegårdens design förstärker könsroller

Förskolegårdar med tillrättalagd lekmiljö kan bidra till att könsrollerna förstärks. Den mest jämställda leken kommer fram när barnen får leka fritt i skogen och erbjuds olika möjligheter att utforska lekmiljön. Det visar en forskningsstudie som Eva Ärlemalm-Hagsér vid Mälardalens högskola har genomfört.

Att pojkar och flickor leker på olika sätt kommer knappast som en överraskning. Men hur de leker och vilken påverkan lekmiljön har på könsrollerna, det har nästan inte alls utforskats tidigare. Eva Ärlemalm-Hagsér har genomfört två forskningsstudier kring förskolebarn och genus. Fokus har varit att studera lekarna och lekmiljöerna för att se vilka mönster som framträder.

- Enligt läroplanen ska förskolan motverka stereotypa könsroller och könsmönster. Det är därför det blir intressant att studera på vilket sätt och om stereotypa roller och mönster visar sig bland barnen i skogsleken och på förskolegården, säger Eva Ärlemalm-Hagsér.

Hur förskolegården ser ut och vilken utrustning som finns där ger tydliga signaler till barnen om vilken lek som är tillåten och möjlig. Miljön speglar den pedagogisk filosofi och hur man på förskolan tänker sig att leken ska se ut. Inne tänker personalen pedagogiskt men de känner ofta inte samma krav när barnen är ute. Istället uttalar man ofta att barnen ska få leka fritt.

- Jag tycker att man ska vidga barns möjligheter. Man ska inte hindra pojkarna från att leka Stålmannen, men viktigt är att skapa möjligheter där både pojkar och flickor kan leka tillsammans och att en stereotyp rollfördelning utmanas. Det finns ibland en idé att man ska dela upp barnen i pojk- och flickgrupper för att pojkarna ska ”träna” kompetenser som flickor anses ha och flickor ”träna” kompetenser som pojkar har . Det tycker jag är fel för då befäster man i alla fall de stereotypa rollerna och problematiserar inte kön utifrån mångfald. Snarare handlar det om att personalen måste vara medveten och utifrån detta erbjuda barnen fler möjligheter.

Enligt Eva har en bra lekmiljö lösa material som inbjuder till olika användningar; lekredskap och material ska vara öppna och kunna lekas med på olika sätt. De ska helst också inbjuda till gemensamt utforskande. Då ger man flickor och pojkar möjligheter att leka tillsammans och minskar risken att det ena könet ”äger” området. Det här hämmas dessvärre på många förskolegårdar eftersom reglerna för säkra lekplatser leder till att man tar bort lösa lekmaterial som pinnar, däck, plankor och rör med hänvisning till säkerheten. Något som Eva Ärlemalm-Hagsér anser i många fall handlar om en övertolkning av reglerna.

– Det handlar om att lekmiljön ska vara utmanande för barnen, där de kan göra saker ihop utan att allt är tillrättalagt. En klätterställning erbjuder formaliserad lek och när barnen provat allt så är den inte lika kul längre.

Det gör alltså skillnad i hur barnen leker beroende på vilken plats de leker på. Skogen som lekplats inbjuder till mer fysiska lekar, som att barnen klättrar på stenar och träd. Här skiljer sig lekarna oftast inte åt och det verkar alltså som att leken blir något mer jämställd i skogen.


– Tyvärr får många barn mindre tid i skogen eftersom barngrupperna blir större och personalen färre. Skogen ger helt andra möjligheter, och det är den stora fördelen med skogen.

Evas forskning visar på tre typer av lek: fysisk lek (springa omkring, klättra i träd, jaga varandra, leka kull); konstruktionslek (bygga kojor) samt fantasilek (leka pirater, riddare, affär eller familj).
I fysisk lek leker man oftast samma lekar, även om barnens berättelser om sin lek i skogen visar att det nästan alltid är pojkar som jagar flickor. I konstruktionslekarna framkom mönster i vilka roller man kunde leka. I fantasilekarna leker barnen tillsammans inom samma tema (t.ex. pirater) men flickor har andra roller än pojkarna. Undantaget är mamma-pappa-barn där barnen beskriver att de leker i stort sett på samma villkor, och krig där flickorna ofta inte vill vara med och leka.

En orsak till skillnaderna i lek är att personalen begränsar barnen i vad man erbjuder. Ett exempel var en nyinskolad pojke som var ledsen. Personalen erbjöd honom då direkt att spela bandy. En flicka hade förmodligen erbjudits någon annan lek.

Vad ska man då göra för att motverka stereotypa könsroller i leken? Enligt Eva Ärlemalm-Hagsér handlar det framför allt om två saker: att förskolepersonalen är medveten kring dessa frågor och lyssnar på barnen, för barnen ser genusstrukturerna tydligt och genom den kunskapen skapar möjligheter för könsöverskridande lek. Viktigt är också förstås att barnen hemma ser att båda föräldrarna delar på uppgifterna.

Eva Ärlemalm-Hagsér har genomfört två studier och ytterligare en studie pågår. I den ena studien, ”Genuskoreografi och mikrostrukturer - könsroller och könsmönster i förskolan”, gjord 2007 vid Göteborgs universitet, filmade Eva fyra förskolors förskolegårdar för att studera interaktion och lek. I den andra studien som genomfördes på Mälardalens högskola 2005 och 2006 intervjuades omkring 100 förskolebarn om sin lek i skogen. Just skogen som miljö har nästan inte alls studerats tidigare. Rapporten heter ”Gender, Playing and Learning in natural Outdoor Environments”. Den studien finns också i svensk översättning i boken “Miljöer för lek, lärande och samspel”. Redaktör Anette Sandberg som är Docent på Mälardalens högskola. Den pågående studien 2007-2009 är ett projekt där OMEP (Organisation Mondiale pour I`Education Préscolarie) med stöd från Allmänna Arvsfonden studerar ”Barns delaktighet i det fysiska rummet ur ett genusperspektiv”.