Miljöledningssystem inom myndigheter – otydligt uppdrag med ojämnt resultat
Drygt tio år har gått sedan de första regeringsuppdragen att införa miljöledningssystem gavs till statliga myndigheter. I en ny avhandling från Mälardalens högskola görs en genomgång av hur man inom staten tagit till vara denna möjlighet att få bättre struktur på sitt miljöarbete.
- När man i en myndighet försöker styra miljöfrågor med hjälp av miljöledningssystem så hamnar vissa miljöaspekter i fokus och vissa andra hamnar i skymundan, konstaterar Karina Tilling som disputerar i morgon fredag.
Som ett verktyg i statens arbete för en ekologiskt hållbar utveckling har de flesta statliga myndigheter på senare år fått regeringens uppdrag att införa ett miljöledningssystem i sin verksamhet. Ett miljöledningssystem är en standardiserad styrmodell som syftar till att uppnå ett systematiskt miljöarbete i en organisation.
Miljöledningssystem har ursprungligen utvecklats för industrin och bygger på de fyra stegen: planera, göra, kontrollera och agera i syfte att uppnå en ständig förbättring i miljöarbetet.
Genom att använda miljöledningssystem som styrmodell förväntas myndigheterna integrera miljöhänsyn i all sin verk¬samhet, både den interna och den utåtriktade.
- På så vis är det tänkt att de svenska miljömålen och en miljömässigt hållbar utveckling ska uppnås, förklarar Karina Tilling.
Miljölednings¬uppdragen i myndigheterna tolkas i praktiken ofta utifrån krav och innehåll i den internationella standarden för miljö¬ledningssystem, ISO 14001. Detta är en standard som används inom företag, och inte självklart går att tillämpa på samma vis i myndigheter och statliga verk.
Integreringen av miljöledningssystemen i myndigheternas kärnverksamhet har därför, enligt Karina Tilling, blivit krångligt för myndigheter som upplevt uppdraget som otydligt.
- Miljöfrågor tenderar att bli miljöledningsfrågor. Miljöfrågor som matchar modellens logik och som är avgränsbara, mätbara och lätt uppföljningsbara får företräde framför konfliktfyllda miljöfrågor som rör myndighetens kärnverksamhet.
Karina Tilling ger ett exempel:
- Exempelvis har det nationella miljökvalitetsmålet om en begränsad klimatpåverkan översatts till utsläpp av koldioxid från tjänstebilar i de gemensamma indikatorer för uppföljning av miljöledningsarbetet som Naturvårds¬verket tagit fram.
En synpunkt som är återkommande hos myndigheterna är att man inte får någon större respons eller återkoppling från regeringen och riksdagen.
- Resultatet av miljöledningsarbetet har inte efterfrågas från den politiska nivån, dvs. departementen. Dialogen mellan den politiska nivån och myndigheterna om innehållet i miljöledningsarbetet har också till stor del uteblivit.
När styrningen av innehållet i miljöledningsarbetet från regering, departement och myndighetsledningar har uteblivit har privata aktörer som miljörevisorer, konsulter och certifieringsorgan blivit viktiga referenser i myndigheternas arbete.
- Detta kan upplevas som en paradox – privata företag får i uppdrag att granska myndigheter, i många andra frågor brukar det ju vara tvärtom.
Karina Tilling påpekar dock att införandet av miljöledningssystem i myndigheterna på många håll har ökat intresse och engagemang för miljöarbete i myndigheterna. Hon har särskilt studerat Vägverket, där man aktivt utvecklat ett eget miljöledningssystem.
- Det som behövs framöver är nya former för regelbunden dialog mellan myndigheten – och deras politiska ledning - om styrning av miljöarbetet i relation till kärnverksamheten, konstaterar Karina Tilling
Karina Tilling nås på 021-15 17 97 eller mail karina.tilling@mdh.se
Disputation äger rum i sal Delta, Mälardalens högskola i Västerås kl 13-15 fredag 21 november. Avhandlingen heter ”Att styra hållbar utveckling. Om miljöledning och dess översättningar i statsförvaltningen”.