Regeringar kan inte minska industriella utsläpp

Industrins kunskaper om teknik samt effekter av politiska beslut är viktiga för en effektivare klimatpolitik. Den snabba utvecklingen kräver ökat kunskapsutbyte, vilket kan främjas genom frivilliga avtal som styrmedel för industrin. Detta är två slutsatser forskaren Peter Stigson drar i en ny avhandling vid Mälardalens högskola.

De senaste årens forskningsrapporter har bland annat pekat på allvarligare effekter för det globala klimatet än tidigare befarat. Industrins utsläpp av växthusgaser har därför hamnat alltmer i fokus för klimatpolitiken. Genom satsningar på ny teknik och nya styrmedel ska utsläppen minskas. Men trots industrins nyckelroll uppmärksammas inte dess erfarenheter tillräckligt väl. – Nya politiska ramverk som stimulerar till bättre dialog och ökat kunskapsutbyte är nödvändiga för en effektiv klimatpolitik, säger avhandlingens författare Peter Stigson. Klimatpolitik är en komplex process som innehåller ett flertal osäkerheter. Frågor som är viktiga för processen rör bland annat klimatförändringarnas effekter, kostnader för nödvändiga satsningar, faktiska potentialer av tekniska lösningar, industrins konkurrenskraft samt den politiska målsättningen. I detta pussel är politiker och näringsliv ömsesidigt beroende av varandra. - Man ska inte glömma att regeringar bara indirekt, på lång sikt kan minska utsläppen av växthusgaser – industrin är den part som har direkt kontroll över dess utsläppskällor, menar Stigson. I sin avhandling har Stigson kunnat dra slutsatser utifrån två studier av klimatpolitiska processer och fallstudier av tekniska lösningar som visar på både kunskapsluckor och brister i kommunikationen mellan politiker och industrin. Den ena fallstudien visar att de största hindren för utveckling av nya tekniker, enligt industrin, är politiska och kostnadsmässiga. - Näringslivet är beroende av ett fungerande samhälle med en sund politik och politikerna är beroende av industrin för att minska utsläppen. Men det brister i kommunikationen mellan parterna och de kan ha svårt att förstå varandras agenda, menar Stigson Det andra fallet tar upp hur nya politiska initiativ kan få företag att arbeta tillsammans och uppnå symbioseffekter, som att exempelvis återanvända varandras restprodukter. - Politikerna borde visa större intresse för att överbrygga kunskapsluckor genom att i högre utsträckning bjuda in näringslivet till diskussioner. Ju fler större intressenter som deltar, desto större acceptans och genomslag får politiken. Som styrmedel förordar Peter Stigson frivilliga avtal mellan stat och näringsliv, då han anser att dessa ger flexibla lösningar samt stimulerar kunskapsutbyte. - Frivilliga avtal framstår som ett fördelaktigt styrmedel för att överbrygga kunskapsluckor och hantera konkurrensnackdelar, vilket främjar investeringar i åtgärder för minskade utsläpp. - Dessutom kan lösningar inom industrin snabbare implementeras och lättare anpassas i varje enskilt fall. Kostnadseffektiviteten påverkas positivt och ger en större acceptans för klimatpolitiken. Politikerna får också direkta fördelar, inte minst då man ställs inför tekniska oklarheter. De kan lösas snabbare eftersom det är inom industrin man har den tekniska kompetensen, säger Stigson. Peter Stigson disputerar med sin avhandling Industrins roll i det klimatpolitiska arbetet den 2 november vid Mälardalens högskola, Västerås.

Taggar: