SPRING BARA FORTARE… HUR SVÅRT KAN DET VA?
Av Öjvind Sterner, Programansvarig på Mgruppen:
I en värld av digitalisering, information overload, globalisering, ständigt förändrade förutsättningar och ökad förväntan från alla intressenter – i denna värld så kan framtiden te sig förvirrande.
Förvirringen gör att vi söker efter sätt att skapa trygghet och åker lätt tillbaka i det vi redan känner till. Vi löser alltså framtidens komplexitet med gårdagens lösning. Sannolikt passar gårdagens verktyg framtidens utmaningar lika bra som mjukglass fungerar som verktyg för att slå i spik. Det blir bara kladdigt och frustrerande. Det funkar helt enkelt inte
I en organisation där var och ens enskilda kompetens räcker för att lösa de utmaningar vi som företag står inför, kan vi fortsätta att springa snabbare. Jag vet vad som förväntas och resultatet av mitt arbete är förutsägbart. Jag kan i det, rent av känna mig nöjd med min insats
Get off the wall
Det kommer ett tillfälle när vi sprungit så fort att vi inte ser den vägg som sakta glider mot oss. Vi behöver göra på ett annat sätt.
Min upplevelse när jag pratar med chefer, är att medarbetarna önskar ännu mer tydlighet i vad som förväntas av dem. Chefen definierar förväntan på medarbetarens individnivå, för att lyssna på medarbetarens önskan och inte på medarbetarens behov. Så medarbetaren kan tänka och känna ”jag har i alla fall gjort mitt”.
Återigen en lösning från förr för att lösa en komplex utmaning i nuet. Jag skulle vilja göra parallellen till strutfotboll; var och en springer med en strut framför ansiktet och jagar en boll som de kanske inte ens vet var den är. Det uppstår krockar och ingen i laget har överblick om vad vi egentligen borde göra. Eller ens varför. Dagens strutar tenderar att bli mer och spetsiga. Och med mindre och mindre hål att se ut genom, allt eftersom vi snävare definierar förväntan på medarbetarens ”vad”.
Behovet hos medarbetaren är egentligen begriplighet i vad som förväntas för att känna att jag som medarbetare gör ett bra jobb.
Den uttryckta förväntan kan alltså lika gärna handla om hur medarbetaren samarbetar mot gemensamt mål. Där flera parter är ömsesidigt ansvariga och ansvarstagande. Detta istället för att bli mer detaljrik i medarbetarbetarens individuella ”vad”.
Vi räcker till
Utmaningen idag är att var och ens enskilda kompetens inte räcker för att lösa uppgiften. Vilket betyder att vi behöver påverka och påverkas av våra kollegor på ett sätt som sammantaget ger mycket högre resultat i slutet än om var och en gör ett moment i en serie efter varandra för att nå i mål. Vi behöver sannolikt stödjande strukturer som fungerar som räcken att hålla i. Och samtidigt möjliggörande strukturer för innovation, kreativitet och samarbete. Detta är en utmanande balansgång och det finns inte ett recept som fungerar lika bra för olika organisationer.
Vi behöver den kollektiva kompetensen för att skapa resultat i en ny tid. I en allt mer individualiserad och poserande kultur har vi kanske glömt att vi egentligen fungerar väldigt bra i grupp.
Vad behöver vi reflektera över?
Att reflektera och kanske omdefiniera vad vi menar med samarbete i vår organisation skulle vara intressant.
Vi har få färdiga svar för att framtiden är så obegränsad av möjligheter. Framtiden är dock så ljus att vi behöver starkare solglasögon.
Öjvind Sterner nås på ojvind.sterner@mgruppen.se
