Vad är tricket: hur får jag mina yngre medarbetare att stanna längre?

Av: Annica Söderberg, VD på Mgruppen:

En dag fick jag ett samtal från en god vän, Håkan, som är vd på ett företag i bilbranschen. ”Vet du, Adam, en av mina unga bilmekaniker har sagt upp sig!"

Beskedet hade kommit som en kalldusch. Adam hade börjat på firman ett år tidigare som bilmekaniker och var en av de som Håkan hade räknat med framöver. Adam var trevlig, framåt och hade lätt att förstå saker och samband. Varför? undrade Håkan. Han hade ju gett honom en lönehöjning vid revisionen; en höjning som dessutom låg en bit över snittet och det hade verkat som att han trivts på företaget. Adam blev den tredje av den yngre generationen medarbetare som på kort tid lämnat företaget.

”Hur tänker du nu?” frågade jag Håkan.

”Jag vet inte? Har du något råd?”

”Kanske ska du börja med att prata med Adam och ta reda på vad som skulle ha fått honom att stanna längre?”

Efter någon dag fick jag ett nytt samtal från Håkan. Han tackade för rådet och berättade att han hade haft samtalet. Adam hade sagt att han gärna tog ett snack med Håkan och hade propsat på att de skulle sitta vid Håkans konferensbord.

”Jag förstod det som att du ville veta vad som gjorde att jag har sagt upp mig” hade han sagt. ”Då vill jag börja med att säga att om vi ska prata måste vi göra det som jämlikar. Och det gör vi bäst utan ditt skrivbord emellan oss.”

Oj då, hade Håkan tänkt. Lite väl kaxig… Men det var väl bäst att göra som han säger om han nu skulle få ut något ur det här.

Efter en timmes samtal och några riktiga käftsmällar hade Håkan fått en hel del information som han kunde dela med sig till mig vad beträffar millennials, den generation som Adam tillhörde:

Det absolut viktigaste, enligt Adam, var att ha en bra dialog med sin chef. Att ha regelbundna uppföljningssamtal, att ha en plan för hur man kan utvecklas. Det räcker inte med att prata vid fikabordet eller i verkstaden. Det måste vara ett strukturerat samtal som följs upp regelbundet. Och gärna med konstruktiv återkoppling. ”Jag är här för att jag vill lära mig mer”, hade Adam sagt. Ja, det här var en av käftsmällarna för Håkan. Nej, på firman var de nog inte speciellt bra på att lyssna på medarbetarnas behov, ge feedback eller att göra utvecklingsplaner.

”Men du behöver väl inte ha så bråttom”, hade Håkan sagt. ” Tids nog får du din utveckling. Och alla kan ju inte bli chefer!”

Då hade nästa käftsmäll kommit. Adam hade inga som helst ambitioner att bli chef. Utveckling för honom var inte lika med avancering. Han vill bli en riktigt skicklig specialist och de chefer han kände verkade arbeta alldeles för mycket. Nej, för Adam var det jätteviktigt att ha balans mellan arbetsliv och privatliv. ”Jag förstår ju att vi måste anpassa oss till kundernas behov, men vi skulle till exempel själva kunna ansvara för våra egna kundbokningar”, hade han sagt. ”För mig är det viktigt att i framtiden kunna hämta och lämna barn, att kunna umgås med vänner och ha en bra fritid.”

Adam berättade att han har sett många förbättringsmöjligheter i rutiner på verkstaden. När han påtalat detta för sina kolleger och sin chef har han upplevt att han blivit ignorerad. Han skulle gärna velat ta ett större ansvar genom att få vara med och förbättra processer och rutiner för att skapa mer kundnytta och smartare arbetssätt; att använda den digitala tekniken för att utvecklas. ”Ni skulle kunna bli så mycket mer effektiva” hade han sagt.

”Så Håkan, vad är din största insikt när det gäller att kunna behålla nästa unga medarbetare jag anställer?” frågar jag.

”Ge dem erkännande och förtroende att ta egna initiativ. Uppmuntra flexibilitet och nyskapande. Och var transparenta med vad som händer på företaget och hur det går. Lyssna på dem och låt dem vara delaktiga i utvecklingen. Och att visa intresse för personen och hur de har det privat - att visa att vi bryr oss helt enkelt.”

Något som jag funderat på efter det här samtalet med Håkan är hur olika generationers behov skiljer sig från andra. Hur tänker du? Är behoven på arbetsplatsen generationsbetingade eller har det med ålder och olika skeden i livet att göra?