Anpassad farthållning vinner i uthållighetsidrott
Att fördela farten jämnt över ett lopp betalar sig inte alltid bäst. I uppförsbackar och motvind krävs istället en högre insats än i utförsbackar och i medvind. Det visar en ny avhandling vid Mittuniversitetet som matematiskt beräknat olika strategier för optimal farthållning på längdskidor och cykel.
En optimal farthållningsstrategi i längdskidåkning och landsvägscykling är en som minimerar variationerna i fart som uppstår i exempelvis kuperad terräng eller av vind. Där kan varje ”hinder” ses som en möjlighet - vare sig det handlar om backar, vindar, kurvor eller annat, så ger det en möjlighet att göra skillnad mot sina konkurrenter.
- När det gäller strategier för farthållning så bör varje ”hinder” mötas på ett specifikt sätt. Det går att beräkna rent matematiskt och med bra modeller kan en optimal farthållning tas fram för att förbättra en prestation, säger David Sundström, doktorand.
Studierna i avhandlingen har resulterat i farthållningsstrategier som på ett teoretiskt sätt klargör orsak till det som tidigare varit hypoteser. Somliga resultat åskådliggör inverkan av faktorer som tidigare inte studerats inom forskning på farthållningsstrategier, exempelvis: kurvor, kolhydrattömning, vindpåverkan m.m.
Potentialen till en förbättrad prestation med en optimal farthållningsstrategi har också undersökts. En studie i avhandlingen visar att tidsvinsten under ett specifikt skidlopp var 6,5 procent med en anpassad farthållning jämfört med ett jämnt fördelat arbete.
- Sammanlagt visar resultaten att idrottsutövare gagnas av att anpassa effekten med hänsyn till en varierande terräng, omgivande vind, atletens egen fysiologiska och biomekaniska förmåga, banans längd och hinder, menar David Sundström.
Modellerna som presenteras i avhandlingen går att använda för både generella studier inom farthållningsstrategier och för att optimera en individuell prestation. Dessutom kan påverkan på prestationen av olika yttre förhållanden och utövarens karaktäristik utvärderas teoretiskt, utan kostsamma laboratorier och testutrustning.
- Modellerna kan också kopplas till olika typer av sportelektronik för att ge stöd till idrottsutövare. Tänkbara användningsområden inom en snar framtid är att optimera farthållningen för ett lopp eller en träning för att minimera tiden eller maximera träningseffekten, säger David Sundström.
Avhandlingen försvaras vid Mittuniversitetet Campus Östersund 25 februari.
Kontakt:
David Sundström, doktorand, 010-142 86 94, e-post: david.sundstrom@miun.se
