Positiv rapport om Nord Streams miljöpåverkan

Visby, 6 juli 2011. Nya resultat från Nord Streams miljökontrollprogram i den svenska exklusiva ekonomiska zonen visar att bolaget med råge har levt upp till kraven i tillståndet från den svenska regeringen. Beräkningarna och modellerna i Nord Streams miljöstudie har visat sig riktiga, och bedömningen är att miljöpåverkan hittills är ännu mindre än förutsett.

Nord Streams Senior Adviser Lars O Grönstedt:

"Vi är glada att kunna visa att vår miljöstudie, grunden i Nord Streams svenska tillståndsansökan, visat sig korrekt och att konstruktionsarbetena inte haft någon negativ inverkan på Östersjöns miljö."

Idag presenterar Nord Stream tre nya rapporter om bolagets miljökontrollarbete vid ett seminarium i Visby. Rapporterna innehåller resultat från mätningar av bottenströmmar och saltvatteninflöde till Östersjön; eventuell grumling till följd av Nord Streams konstruktionsarbeten i närheten av Natura 2000-områdena vid Hoburgs bank och Norra Midsjöbanken, samt förekomst av miljögifter i blåmusslor.

Mätningar av bottenströmmar och saltvatteninflödet, så kallad hydrografisk övervakning, har skett i Bornholmsbassängen under 2010-2011. Rörledningen har en genomsnittlig höjd av 0,7 meter över havsbotten i den svenska exklusiva ekonomiska zonen. Syftet har varit att bekräfta antagandet att Nord Stream-ledningen inte har en blockeringseffekt på saltvatteninflödet. Två mätstationer har utfört mätningar av temperatur, salthalt samt riktning och hastighet av bottenströmmarna. Kompletterande mätningar har även utförts från fartyg. Mätningarna har utförts av svenska SMHI på uppdrag av Nord Stream. Resultaten bekräftar den tidigare analysen: Nord Streams rörledning kommer inte att ha någon negativ inverkan på vare sig saltvatteninflödet eller vattenkvaliteten i Östersjön.

Kontroll av eventuell grumling har utförts i Sverige, vid gränsen till Natura 2000-områdena vid Hoburgs bank och Norra Midsjöbanken, under 2011. Syftet har varit att mäta grumlighet och koncentrationer av sediment under den dikning som Nord Stream utfört utmed vissa delar av rörledningen. Fyra fasta mätstationer, med direkt dataöverföring, placerades ut vid gränsen till Natura 2000-områden och fartygsbaserade mätningar av sedimentspill utfördes nära själva dikningsfartyget. Undersökningen genomfördes av danska DHI och svenska SMHI på uppdrag av Nord Stream. Dikning i den svenska ekonomiska zonen ägde rum under perioden februari – mars 2011. Mätningarna visar lägre värden än vad som antas i miljöstudien. Tröskelvärdet 15mg/l, som regeringen fastslagit i det svenska tillståndet, har inte varit i närheten av att överskridas. Grumlingen var i själva verket i genomsnitt under 2mg/l under tiden för Nord Streams dikningsarbeten.

Kontroll av ekotoxikologiska effekter i blåmusslor har också utförts i Natura 2000-områdena sydost om Gotland, under 2010 – 2011. Syftet har varit att kontrollera att musslor och andra levande organismer i Natura 2000-områden inte påverkas av eventuellt spridda sediment och potentiella föroreningar som skulle kunna frigöras i samband med Nord Streams dikningsverksamhet. Genom att placera ut burar med blåmusslor vid sex olika platser (tre påverkanstationer och tre referensstationer) vid varje utsjöbank har prover inhämtats, före, under och efter dikningsaktiviteterna. Analys av de insamlade musslorna har gjorts för att mäta koncentrationen av metaller och organiska tennföreningar. Undersökningen utfördes av Marine Monitoring AB på uppdrag av Nord Stream. Sammanvägt visar resultaten från övervakning av ekotoxikologiska effekter i blåmusslor inga mätbara effekter på miljön i de två Natura 2000-områdena vid Hoburgs bank respektive Norra Midsjöbanken i Östersjön.

För ytterligare information, kontakta:

Tora Leifland Holmström, Kommunikationsansvarig Sverige
Mobil: +41 79 888 09 79
E-post: press@nord-stream.com

Bakgrundsfakta

Nord Stream är en naturgasledning som ska förbinda Ryssland med den Europeiska unionen genom Östersjön. EU:s årliga behov av importerad naturgas var år 2008 cirka 320 miljarder kubikmeter, ett behov som förutspås stiga till över 500 kubikmeter till år 2030. Detta innebär att år 2030 kommer EU:s årliga importbehov att ha ökat med 188 miljarder kubikmeter. (Källa: IEA, 2011). Genom att koppla samman några av världens största gasreserver med det europeiska gasledningsnätet kommer Nord Stream att täcka nästan en tredjedel av den nya tillkommande efterfrågan. Projektet kommer att utgöra ett viktigt bidrag till långsiktig försörjningstrygghet samt en milstolpe för partnerskapet mellan den Europeiska unionen och Ryssland på energiområdet.

Nord Stream AG planerar att ta den första av två parallella rörledningar i drift 2011. Varje ledning är ca 1 220 km lång, med en transportkapacitet på ca 27,5 miljarder kubikmeter per år. Den fulla kapaciteten på omkring 55 miljarder kubikmeter per år kommer att uppnås när den andra ledningen är i drift. Detta är tillräckligt med naturgas för att täcka årsbehovet för mer än 26 miljoner europeiska hushåll.

Nord Stream AG är ett internationellt konsortium som har bildats för planering, konstruktion och drift av den nya havsbaserade rörledningen genom Östersjön. Ryska OAO Gazprom äger 51 procent av andelarna i konsortiet. De tyska företagen BASF SE/Wintershall Holding GmbH och E.ON Ruhrgas AG äger 15,5 procent vardera, och det nederländska gasinfrastrukturföretaget N.V. Nederlandse Gasunie och det franska energibolaget GDF SUEZ S.A. har andelar på 9 procent vardera.

Nord Stream inkluderas i den Europeiska unionens riktlinjer för det transeuropeiska energinätverket (TEN-E). År 2006 utsågs projektet till ett "projekt av europeiskt intresse" av den Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och den Europeiska unionens råd. Nord Stream erkänns därmed som ett nyckelprojekt för att möta Europas behov av ny energiinfrastruktur.

Konstruktionen av Nord Streams gasledning startade i april 2010 efter att detaljerade miljöundersökningar genomförts och en omfattande miljökonsekvensbeskrivning (MKB) upprättats för hela rörledningens sträckning. Tre rörläggningsfartyg har fått i uppdrag att arbeta med projektet: Saipems Castoro Sei utför merparten av konstruktionen i Östersjön. Saipems Castoro Dieci har slutfört sitt arbete med båda rörledningarna i grundare vatten vid den tyska landanslutningen. Allseas Solitaire hanterar stora delar av konstruktionen i Finska viken, som underentreprenör till Saipem. Den första gasledningen kommer att tas i drift 2011 och den andra under 2012.