Konjunkturbedömning november 2000: Den globala tillväxten ger vika en aning

Konjunkturbedömning november 2000: Den globala tillväxten ger vika en aning Det börjar bli allt mer tydligt att tillväxttakten i den globala ekonomin nådde sin kulmen under andra kvartalet i år. Det finns visserligen teknis- ka orsaker till att tillväxten ger vika efter de höga siffrorna under återhämtningsperioden efter Asienkrisen, men det viktigaste är att det inte finns ingredienser för en djup tillväxtsvacka. Inflationstrycket och centralbankernas behov att höja räntorna verkar relativt begränsade, även om det finns en stor osäkerhet i synnerhet i fråga om oljepriset. Den glo- bala ekonomin mår bra 2001-2002 och förstärks till och med på nytt i slu- tet av perioden. I dagens värld är realekonomin och finansmarknaderna oskiljaktigt bundna till varandra. Överraskningar i realekonomin avspeglas omedelbart på fi- nansmarknaden. Det mest konkreta exemplet detta år är EUR/USD-kursen, som har styrts av den rekordhöga ekonomiska tillväxten i USA. Den svaga euron och den dyra oljan har å sin sida inneburit inflationsrisker i euroområdet och lett till en åtstramning av penningpolitiken i snabb takt. När man lägger till den amerikanska centralbankens medvetna behov att stävja den inhemska efterfrågan och de snabba rycken på aktiemarknaden som en effekt av detta, så ser vi att allt påverkar allt. Det viktigaste i detta till- växtskede är att lägga märke till att de förändringar som redan skett i fråga om oljepriset, penningpolitiken och aktiepriserna är ägnade att däm- pa den ekonomiska tillväxten. Oljepriset har förutom effekten på finans- marknaden också en direkt effekt, eftersom en större oljeräkning ger mind- re pengar över för annan konsumtion. Vi utgår ifrån att det under de kommande 3-6 månaderna infaller tre hän- delser som har en avgörande, lugnande effekt på den globala ekonomins ut- veckling. För det första bekräftas den så kallade mjuklandningen av den amerikanska ekonomin. För det andra faller oljepriset under 25 dollar per fat och stannar där. För det tredje, nära förknippat med de två första händelserna, fastslår marknaderna, helt riktigt, att det inte längre finns något behov att strama åt penningpolitiken i USA och Europa. De största riskerna med vår prognos är förstås att detta inte sker. Höstens ekonomiska indikatorer i USA visar äntligen att den ekonomiska tillväxten börjar avta. Bevisen är ännu inte hundraprocentiga, men man kan se logiska tecken som följer förväntningarna. Det kraftiga tillväxttrycket inom den privata konsumtionen åren 1998-99 som backades upp av den goda utvecklingen på aktiemarknaden ser ut att vika och konsumtionen har under det gångna halvåret varit på en mer hållbar nivå. Det är främst det ränte- känsliga byggandet som stävjar investeringsökningen, men just detta har man ju eftersträvat. Däremot kunde en betydande uppbromsning av teknologi- investeringarna till och med vara en negativ nyhet. Först helt nyligen har man börjat spekulera om en sådan möjlighet i samband med analyser av de resultatvarningar som några teknologiföretag kommit med. På det hela taget har industrins förväntningar redan en längre tid visat först på en utpla- ning av tillväxten och sedermera på att tillväxten bromsats upp. Mjuklandningen kommer i grevens tid för USA. På arbetsmarknaden finns det vissa tecken på att arbetskraftskostnaderna börjar stiga och underskottet i bytesbalansen ytterligare fördjupas. En avtagande tillväxt borde natur- ligtvis mildra trycket på arbetsmarknaden. Den borde också dämpa import- trycket i synnerhet som dollarn försvagas nästa år. I ett längre perspektiv ser potentialen för den ekonomiska tillväxten i USA ut att vara stark. Sedan mitten av 1990-talet har arbetsproduktivite- ten ökat kraftigt och detta ser ut att bli ett bestående fenomen. Fastän konjunkturläget orsakar ett litet bakslag den närmaste framtiden, är det uppenbart att den potentiella tillväxten stigit tydligt från tidigare be- dömningar på cirka 2,5 procent till 3,5-4,0 procent. Vår bedömning är att balansen mellan efterfrågan och utbud på oljeproduk- ter och råolja kommer att omvandlas till ett visst utbudsöverskott i vår. Detta beror både på att efterfrågeökningen avtar och utbudet ökar. På marknaden kommer man så småningom att märka att tillgången på raffine- ringskapacitet, transportkapacitet och råolja är så stor att ett pris på över 30 dollar per fat är ohållbart. Vi tror inte på något radikalt pris- fall, men bedömer att priset snabbt anpassar sig till en nivå på cirka 23 dollar under andra kvartalet 2001 och därefter faller något. Detta skulle betyda att de inflatoriska skräckscenarierna inte längre förekommer i cen- tralbankernas riskkalkyler sommaren 2001. De räntehöjningar som redan ge- nomförts kommer allmänt att anses vara tillräckliga i synnerhet som den ekonomiska tillväxten snarare pekar nedåt än uppåt. Vi ser ingen orsak till att tillväxten i euroområdet tydligt avtar nästa år. Penningpolitiken tillåter fortfarande tillväxt, även om den inte egentligen är stimulativ. En lindrig förstärkning av euron tär inte all- varligt på priskonkurrensförmågan, vilket talar för fortsatt goda export- möjligheter. Dessutom har finanspolitiken redan en expansiv inriktning som förstärks nästa år. De skattelättnader som skall genomföras i flertalet euroländer ökar konsumenternas köpkraft till den grad att detta i kombination med en positiv utveckling av syssel- sättningen och inkomsterna ger anledning att förutspå att konsumtionen ökar åtminstone något snabbare. De ökande investeringarna i maskiner och anläggningar ser också ut att fortsätta, eftersom det börjar uppstå en verklig brist på produktionskapacitet. Återhämtningen i den japanska ekonomin fortsätter att vara långsam. Ekono- min har stimulerats av stora offentliga investeringar och beroendet av dessa är fortfarande stort. Förtroendet bland företag och hushåll har för- bättrats avsevärt sedan den djupaste krisen men drivkraften från den pri- vata sektorn, som skulle behövas för långsiktigt ljusare tillväxtutsikter, är alltjämt svag. Efter den djupa kris som Japan har gått igenom sedan 1996 framstår den prognostiserade tillväxten som blek. Det finns fortfa- rande ett stort behov av strukturförändringar. Danmark beslöt att säga nej till euron. Detta ändrar dock inte utsikterna för den närmaste framtiden i landet som visar på en balansering av ekono- min och en för danska förhållanden rimlig tillväxt. Tilltron till den danska växelkurspolitiken är så stabil att räntedifferensen till euroområ- dets räntor förblir rätt acceptabel, det vill säga kring 0,5 procentenhe- ter. Vår bedömning är att de ekonomiska utsikterna i Finland och Sverige för- blir gynnsamma den närmaste framtiden. På makronivå verkar den svenska ekonomin nästan helt problemfri. Trots stark tillväxt, relativt låg ar- betslöshet och lättare finanspolitik kommer löneökningarna att vara stabi- la och uppgången i inflationstakten måttlig. Riksbanken har hållit styr- räntan oförändrad sedan början av året och även framöver kan räntenivån hållas på en klart lägre nivå än i euroområdet. Konsumentprisinflationen som på grund av ökande importpriser stigit till över 4 procent utgör däremot för närvarande ett problem för Finland. Ar- betstagarorganisationerna söker kompensation för prisökningarna i de pågå- ende löneförhandlingarna. Lönestegringen kommer knappast att accelerera, men med tanke på sysselsättningen vore det bättre om tillväxttakten avtog något och man skulle acceptera en ökning av köpkraften via skattelättna- der. De gamla sångerna om inkomstfördelningen har emellertid tagits ur malpåsen, vilket antingen visar på att man inte förmår anpassa sig till euroförhållandena eller, vilket är troligare, att trycket inom fackorgani- sationerna har ökat. Om oljepriset skulle förbli på en högre nivå under en längre tid än vad vi har räknat med, är det naturligt att fråga sig hur det skulle komma att påverka tillväxt och inflation i de nordiska länderna. Vi har genomfört vissa modellsimuleringar och på grundval av dessa dragit slutsatsen att de flesta nettoeffekter av oljepriset redan är inkluderade i vår prognos. Eventuella nya effekter ger bara marginella skillnader. Självklart skulle slutsatsen bli en annan om olje- priset skulle stiga ytterligare under en längre period. Med undantag för risk att krisen i Mellanöstern förvärras avsevärt, ter sig detta mycket osannolikt idag. Ytterligare information: Stockholm Helsingfors Olle Djerf, +46 8 614 80 17 Juha Ahtola, +358 9 123 40220 Monica Nelson Edberg, Mika Erkkilä, +358 9 123 40227 +46 8 614 97 49 Tomas Pousette, +46 8 614 80 16 Reijo Heiskanen,+358 9 123 40225 Johanna Swedenborg, Sirpa Wallius, +358 9 123 40223 +46 8 614 86 08 Forskningssekreterare, +358 9 123 40221 Titta Ruotsalainen, +358 9 12340229 Beställningar: Telefax, +358 9 123 40230 Katariina Güven, +46 8 614 81 01 e-post: titta.ruotsalainen@merita.fi Telefax, +46 8 614 98 70 e-post: katariina.guven@nb.se ------------------------------------------------------------ Denna information skickades av BIT http://www.bit.se Följande filer finns att ladda ned: http://www.bit.se/bitonline/2000/11/13/20001110BIT00840/bit0001.doc http://www.bit.se/bitonline/2000/11/13/20001110BIT00840/bit0002.pdf Hela releasen