Konjunkturbedömning september 2000

MeritaNordbanken och Unidanmark: Konjunkturbedömning september 2000 Höga oljepriser ger ingen ny oljekris Denna rapport skrivs i ett läge då dollarkursen är den högsta sedan mitten av 1980-talet samtidigt som råoljepriset åter är på samma nivå som under Kuwaitkriget. Då blev oljeprisuppgången mycket kortvarig och priset föll tillbaka till den gamla nivån när kriget var över. Nu har OPEC större möj- ligheter än på länge att hålla priset uppe genom att hålla tillbaka utbu- det i en situation där efterfrågan växer i takt med uppgången i världseko- nomin. Osäkerheten är givetvis mycket stor om hur oljepriset kommer ut- vecklas, men i vårt scenario för de kommande två åren har vi utgått från att oljepriset kommer att falla tillbaka påtagligt från och med början av nästa år. Risken är stor att oljepriserna kan komma att stanna kvar på en betydligt högre nivå under prognosperioden. På de finansiella marknaderna har man troligen i viss utsträckning diskonterat denna risk i prissätt- ningen på kort sikt. Den internationella utvecklingen Världsekonomin fortsätter att växa i god takt under de närmaste två åren även om konjunkturtoppen registreras i år med en tillväxt i världens BNP på 4 procent. I relativt stor utsträckning reflekterar denna snabba till- växttakt i världsekonomin återhämtningen efter kriserna i tillväxtländerna 1997-1999. En annan viktig förklaring är den överraskande starka utveck- lingen i USA i år efter nio år av oavbruten högkonjunktur. Inflationen har stigit de i flesta industriländer i år, men detta beror främst på den kraftiga uppgången i oljepriserna, inte på ökat efterfråge- tryck. I euroområdet har inflationen accelererat så att ökningstakten nu ligger över ECB:s mål samtidigt som skillnaderna i inflationstakt har bli- vit större mellan olika euroländer. Under nästa år kommer den underliggan- de inflationen att stiga till följd av de kostnadsökningar som de stigande energipriserna med eftersläpning medför på många områden. Å andra sidan kommer prisökningstakten enligt KPI (headline inflation) att sjunka i de flesta länder i takt med att oljepriserna faller tillbaka så som vi anta- git. I vårt framtidsscenario för 2001 och 2002 utgår vi från att det sker en utpräglad mjuklandning i USA, att återhämtningen i Japan blir relativt långsam samt att konjunkturförbättringen fortsätter i Euroområdet. Den in- hemska efterfrågan stiger snabbare från och med nästa år i länder som Tyskland, Frankrike och Italien samtidigt som exporten fortsätter att växa nästan lika kraftigt som i år. Även i övriga Västeuropa präglas utveck- lingen av fortsatt högkonjunktur i många länder. En annan grundläggande förutsättning i det internationella scenariot fram till och med 2002 är frånvaron av kriser i tillväxtländerna utanför OECD trots att återhämt- ningen efter de problematiska åren i många fall vilar på bräcklig grund. I motsats till den finansiella turbulensen i samband med Asienkrisen före- faller därför liknande hot som kan skaka om västvärldens finansmarknader att ligga långt borta under de kommande åren. Råvarupriserna har rekylerat uppåt men med undantag för råolja är prisstegringarna inte så snabba att de hotar att höja världsinflationen. Vårt antagande är att råoljepriset (Brent) sjunker tillbaka ned mot 25 USD per fat redan kring årskiftet. Ut- fallet under de närmaste månaderna är emellertid i hög grad beroende av huruvida "swing producers" inom OPEC som Saudiarabien och Kuwait är be- redda att öka produktionen eller ej. På längre sikt torde dock oljeutbudet på världsmarknaden komma att öka samtidigt som alternativa energikällor blir allt intressantare. Mot den bakgrunden har vi utgått från att råolje- priserna kommer att falla tillbaka mot 23 USD per fat under 2001 och till 20 USD per fat under 2002. De långa räntorna sjunker i USA men stiger svagt i euroområdet under vin- terhalvåret för att sedan falla tillbaka något mot slutet av nästa år. I många länder medför stora utförsäljningar av statliga företag och mobilte- lefonlicenser så stora överskott att nettoutbudet av statsobligationer minskar. Efter årtionden av offentliga underskott och stigande statsskuld kommer USA och flera västeuropeiska länder att reducera statsskulden vil- ket medverkar till att pressa ned de långa räntorna. När det gäller pen- ningpolitiken räknar vi med att Fed höjer styrräntan en sista gång i slu- tet av detta år, men när USA-ekonomin mjuklandat, kan penningpolitiken bli lättare under 2001. I takt med konjunkturuppgången justerar ECB successivt upp euroområdets Refi-ränta, vilket bidrar till en förstärkning av euron mot USA-dollarn. Mot slutet av 2001 är bedömningen att dollarn åter för- stärks mot euron. Bank of Japan kommer troligen att vara försiktig med kommande räntehöjningar på grund av att återhämtningen endast sker i lång- sam takt. Utvecklingen i Norden I vårt internationella scenario finns det sålunda en grogrund för en fort- satt positiv utveckling även i de nordiska länderna. Den danska ekonomin är visserligen inne i en långsammare tillväxtfas efter den finanspolitiska åtstramning som gradvis implementerats sedan sommaren 1998. Framöver räk- nar vi med en mera normal tillväxttakt i Danmark. Både korta och långa räntor ligger högre jämfört med euroområdet mot bakgrund av den osäkerhet som råder inför folkomröstningen om EMU. Då vi utgår från att det blir ett ja i den danska omröstningen den 28 september väntas räntedifferensen gå ned till normala nivåer igen. I Norge förs nu en relativt stram penningpo- litik då överhettningsproblemen återkommit efter en kortvarig avmattning i ekonomin under slutet av 1998 och början av 1999. Inflationstakten ligger nu på 3,0 procent, vilket har föranlett Norges Bank att höja styrräntan till 6,75 procent. Vi förväntar oss ytterligare en höjning till 7 procent i höst samtidigt som den norska regeringen förutsätts lägga fram en rela- tivt stram budget i början av oktober. Även i Finland är det inflationsrisken som är den stora ekonomisk politis- ka utmaningen. BNP-tillväxten väntas uppgå till 5,4 procent i år för att bromsas upp till 4,6 respektive 3,6 procent under 2001 och 2002. Infla- tionstakten har accelererat i takt med oljeprisstegringarna under loppet av året och ligger för närvarande på drygt 3 procent. Höstens löneförhand- lingar blir av stor betydelse för att hålla inflationen i schack och vi har utgått från att utfallet tack vare skattesänkningar präglas av relativ återhållsamhet. Trots detta och trots att vi räknar med fallande oljepri- ser väntas inflationstakten inte gå ned under 2 procent under prognosperi- oden. Sammantaget utvecklas den finska ekonomin mycket gynnsamt med sjun- kande arbetslöshet och stigande överskott i bytesbalansen och för den of- fentliga sektorns finanser. Den svenska ekonomin är just nu inne i en likartad god cirkel med hög tillväxt, stigande sysselsättning, överskott i utrikeshandeln och mycket goda offentliga finanser. Samtidigt är inflationsbilden fortfarande mycket gynnsam i Sverige med en prisökningstakt som ligger i nedre delen av riks- bankens inflationsintervall en bra bit in på nästa år. Även under de kom- mande åren fortsätter den lätta finanspolitiken att stimulera den ekono- miska tillväxten. Toppen i konjunkturcykeln passeras dock under de närmas- te kvartalen och tillväxttakten dämpas något under 2001 och 2002. Den låga inflationsbenägenheten i den svenska ekonomin medger en lugnare takt i riksbankens räntehöjningar även framöver. Risk för att råoljepriset blir högre Det finns givetvis risker att vårt framtidsscenario för världsekonomin och Norden kan bli annorlunda om förutsättningarna förändras. Både USA och Västeuropa står inför en finanspolitisk expansion som måhända kan ge stör- re effekter än vad vi utgått från. Å andra sidan finns det också nedåtris- ker i världsekonomin t ex om USA-ekonomin skulle bromsa in betydligt snab- bare än förutsett. Den största risken att den internationella utvecklingen kan bli väsentligt annorlunda kommer dock från den stora osäkerhet som gäller utvecklingen på råoljemarknaderna. Råoljepriset har ju tredubblats från cirka 10 till 30 USD per fat från 1999 till i år och risken finns att vi blir hängande kvar på den nivån längre än vad som förutsätts i vårt huvudscenario. Det står helt klart att oljekartellen OPEC har bättre förutsättningar än på mycket länge att upprätthålla höga oljepriser innan det slår tillbaka via förlo- rade marknadsandelar i takt med att oljeproducenter utanför OPEC kan förse världsmarknaden med ökat utbud. Efterfrågan på råolja kommer att vara fortsatt stark, oljelagren är små och det tar tid innan ny råolja kommer ut på världsmarknaden. Det är givetvis ännu längre ledtider innan alterna- tiva energiformer innebär en verklig konkurrens. Vid ett uthålligt högt pris på råolja några år framåt kommer effekterna att bli av samma art som under oljekriserna på 70-talet. För det första innebär de distinkt högre oljepriserna en köpkraftsindragning för alla konsumenter av bensin och petroleumprodukter. Trots att oljeberoendet har gått ned påtagligt jämfört med 1970-talet uppstår en restriktiv effekt för alla länder som inte är nettoexportörer av råolja. Jämfört med vårt huvud- scenario skulle sålunda världskonjunkturen dämpas något under de närmaste åren. För det andra kan man räkna med att inflationen blir högre än i hu- vudscenariot. Det gäller inte bara inflationen enligt KPI som ju direkt påverkas av prisförändringar på bensin och petroleumprodukter utan också den underliggande inflationen via priser på transporter och andra oljebe- roende varor och tjänster. Det som är viktigt för marknadsaktörer och cen- tralbanker är snarare risken för att de indirekta inflationseffekterna av oljeprishöjningarna blir omfattande och att de så småningom bidrar till att höja inflationsförväntningarna. Uthålligt höga oljepriser kan således både ge lägre tillväxt och högre underliggande in- flation i världsekonomin. Om de internationella marknadsräntorna går upp och styrräntorna höjs i ledande länder för att bryta de högre inflations- förväntningarna bidrar detta till att ytterligare dämpa den globala efter- frågan. Därmed inte sagt att 1970-talets stagflationistiska utveckling är på väg att manifesteras igen. Den makroekonomiska miljön är betydligt stabilare och den ekonomiska politiken är konsekvent inriktad på att hålla låg in- flation i motsats till under 1970-talet. Därför kommer de negativa effek- terna att bli betydligt mindre än vad som blev följden av den ekonomisk politiska omläggningen i de ledande länderna i början av 1980-talet. Då ledde de mycket kraftiga räntehöjningarna till en påtaglig konjunkturned- gång i USA och andra industriländer och utlöste också skuldkrisen i Latin- amerika 1982. Slutsatsen nu är att det inte blir någon oljekris av 70- talssnitt, men det finns en risk att tillväxten i världsekonomin kan bli klart lägre om oljepriserna ligger kvar på dagens höga nivå. För att det skall uppstå någon mer påtaglig avmattning krävs det emellertid att höga oljepriser sammanfaller med andra faktorer, till exempel att den ameri- kanska ekonomin får en hårdlandning som drar Latinamerika med sig samti- digt som konjunkturförbättringen i Europa stannar av. Ytterligare information: Stockholm Helsingfors Olle Djerf, +46 8 614 80 17 Juha Ahtola, +358 9 123 40220 Monica Nelson Edberg, +46 8 614 97 49Mika Erkkilä, +358 9 123 40227 Tomas Pousette, +46 8 614 80 16 Reijo Heiskanen,+358 9 123 40225 Johanna Swedenborg, +46 8 614 86 08 Sirpa Wallius, +358 9 123 40223 Forskningssekreterare, +358 9 123 40221 Titta Ruotsalainen +358 9 12340229 Beställningar: Telefax, +358 9 123 40230 Katariina Güven +46 8 614 81 01 e-post: titta.ruotsalainen@merita.fi Telefax, +46 8 21 15 89 eller +46 8 614 98 70 e-post: katariina.guven@nb.se ------------------------------------------------------------ Denna information skickades av BIT http://www.bit.se Följande filer finns att ladda ned: http://www.bit.se/bitonline/2000/09/18/20000918BIT00100/bit0001.doc http://www.bit.se/bitonline/2000/09/18/20000918BIT00100/bit0002.pdf Hela rapporten