Patienter med diabetes får mindre viktuppgång med insulinet Levemir – vikteffekten kvarstår efter två år visar ny studie
Amsterdam, Nederländerna – Nya data från två studier bekräftar att det långverkande insulinet Levemir®leder till mindre viktuppgång än andra basinsulin vid typ 1- och typ 2-diabetes. En del patienter går till och med ner i vikt, och effekten kvarstår efter två års behandling, visar studierna som i dag presenterades vid EASD (European Association for the Study of Diabetes) i Amsterdam.
Behandling med insulin har länge varit förknippat med viktuppgång, 3-6 kilo är en vanlig viktuppgång det första året. Det kan leda till att patienter, och även läkare, avvaktar med att sätta in insulin för att förhindra ytterligare viktuppgång. Åtta av tio personer med typ 2-diabetes har övervikt eller fetma.
– När det gäller viktfördelen talar de data som presenteras vid EASD tydligt för att Levemir ger mindre viktuppgång vid både typ 1- och typ 2-diabetes, och att denna fördel kvarstår över tid. Levemir kan därför vara ett bra alternativ för patienter med diabetes som är oroliga för viktuppgång i samband med behandling, säger Björn Nilsen, vetenskaplig rådgivare på Novo Nordisk.
Första långtidsstudien
I en tvåårig studie på patienter med typ 1-diabetes såg man att patienter som behandlades med Levemir fick en signifikant mindre viktuppgång jämfört med de patienter som behandlades med NPH insulin. De som behandlades med Levemir fick också en signifikant förbättrad glykemisk kontroll jämfört med patienter på NPH-insulin. Det här är den första långtidsstudien där ett modernt basinsulin visar att viktfördelarna med Levemir är bestående, samtidigt som preparatet ger signifikant bättre glykemisk kontroll och färre hypoglykemier jämfört med NPH.
Fördelarna med Levemir bekräftas även i den stora randomiserade kliniska studien PREDICTIVE 303, som omfattar mer än 5 000 patienter. Patienter med typ 2-diabetes som bytte från NPH-insulin eller insulin glargin till Levemir gick ner i vikt samtidigt som man såg en signifikant förbättring av den glykemiska kontrollen och färre hypoglykemier.
Riskfylld viktuppgång
Viktuppgång kan ha en negativ effekt på en persons kardiovaskulära riskprofil. Risk för viktuppgång är en bidragande orsak till att diabetiker avstår från eller skjuter upp insulinbehandling. Att avstå insulinbehandling ökar väsentligt risken för de svåra komplikationer som förekommer vid diabetes, t ex hjärtkärlsjukdom, amputation och synskador.
En viktuppgång kan också påverka personens psykologiska välbefinnande, livskvalitet och uthållighet med diabetesbehandlingen. Däremot kan även små viktminskningsresultat leda till betydande hälsofördelar, t.ex. förbättrad insulinkänslighet, lägre blodtryck och minskad total kardiovaskulär risk.
I Sverige har 360 000 personer diagnosen diabetes, av dessa har 300 000 typ 2-diabetes. Åldern då svenskar insjuknar i typ 2-diabetes har under senare år sjunkit.
Om Levemir
Levemir är ett långverkande modernt insulin. Levemir frisätts successivt från injektionsstället och leder således till mindre variation i blodglukosnivåer och bättre förutsägbarhet jämfört med den äldre generationens NPH-insulin. Levemir i kombination med perorala diabetesmedel doseras en gång om dagen.
Referenser
1. Bartley PC, et al. Superior glycaemic control, less nocturnal hypoglycaemia and less weight gain with insulin detemir relative to NPH insulin in subjects with T1DM treated for 24 months using a treat-to-target concept. 222, presented at 43rd Annual Meeting of the European Association for the Study of Diabetes, Amsterdam, 2007.
2. Christoph Koenen, Luigi Meneghini, Wayne Weng, Jean-Louis Selam. Insulin Detemir Improves Glycaemic Control, Weight and Hypoglycaemia in Patients Previously Treated with Insulin Glargine or NPH Insulin: Results from the PREDICTIVE 303 study. Abstract 976, presented at 43rd Annual Meeting of the European Association for the Study of Diabetes, Amsterdam, 2007.
3. Purnell JQ, et al. Effect of excessive weight gain with intensive therapy of type 1 diabetes on lipid levels and blood pressure: results from the DCCT. Diabetes Control and Complications Trial. JAMA 1998; 280:140–146.
4. Ridderstrale M, et al. Obesity and cardiovascular risk factors in type 2 diabetes: results from the Swedish National Diabetes Register. J Intern Med 2006; 259:314–322.
5. Clark M. Is weight loss a realistic goal of treatment in type 2 diabetes? The implications of restraint theory. Patient Educ Couns 2004; 53:277–283.
6. Sundaram M, et al. EQ-5D in type 2 diabetes: relationships with quality of life and comorbid conditions. Value Health 2006; 9:A42.
7. Nicolucci A, et al. Validation of the Italian version of the WHO-Well-Being Questionnaire (WHO-WBQ) and the WHO-Diabetes Treatment Satisfaction Questionnaire (WHO-DTSQ). Diabetes Nutr Metab 2004; 17:235–243.
8. Williams KV, et al. Metabolic consequences of weight loss on glucose metabolism and insulin action in type 2 diabetes. Diabetes Obes Metab 2000; 2:121–129.
9. de Leiva A. What are the benefits of moderate weight loss? Exp Clin Endocrinol Diabetes 1998; 106 (Suppl 2):10–13.
10. Levemir®. Summary of Product Characteristics.
11. IMS Health Worldwide Sales Data (July 2007).
12. Niskanen L, et al. Randomized, multinational, open-label, 2-period, crossover comparison of biphasic insulin aspart 30 and biphasic insulin lispro 25 and pen devices in adult patients with type 2 diabetes mellitus. Clin Ther 2004; 26:531–40.
13. Asakura T. Clin Ther/New Technology 2005; A2069-PO.