Vi har skapat en identitet som både hedrar vårt arv och tar oss in i framtiden. Bold har varit lyhörda och ödmjuka, och gjort gedigen research i våra arkiv och samlingar.

Genom att balansera kontraster och ytterligheter skapas ett dynamiskt uttryck som inte bara lyfter museets identitet utan även utställningarnas egna uttryck.

I över 400 år har postväsendet spelat en avgörande roll för medborgarnas kommunikation, och byggt ett finmaskigt nät över hela landet och ut i världen. Postmuseum är ett levande bevis på hur vi genom historien varit en central del av samhället och dess utveckling, något vi är mycket stolta över.

Från den 19 oktober ser vi fram emot att välkomna alla besökare tillbaka till Lilla Nygatan 6 i Gamla stan, och jag är övertygad om att de kommer att uppskatta både vår nya basutställning POST, och den nya lekutställningen Postis.

POST är en lärorik, spännande och lekfull utställning med inslag av brevlådor som sjunger, föremål som pratar, arbetskläder att prova och mycket mer. Utställningen belyser det hårda arbete och både de människor som möjliggjort kommunikation mellan människor under fem århundranden och de som tagit emot post.

Vi ser fram emot att fylla huset med både gamla och nya museibesökare. Vår ambition har varit att skapa ett mer öppet och välkomnande museum och en mer inbjudande mötesplats. Postmuseum är en självklar destination i Stockholms kulturliv och en inspirerande plats för möten och event.

Utställningen ska tala till både handen och hjärtat hos besökarna och både väcka tankar och egna minnen om att skicka och få brev och paket, och inspirera till att fler provar på det.

För mig är det att reppa sin ort. Att 165 är hemma lärde jag mig tidigt.

Jag kommer ihåg när människor flyttade hit från en annan stadsdel, att det kunde vara så att någon droppade 232 lite väl tidigt. ”Yo, du är inte riktigt en av oss än”, liksom.”

I rap är drivkraften och motivationen att hela tiden berätta det som ingen annan berättar. Då måste man ha back-up och vara flera som tar hand om och stöttar varandra. Att reppa den plats man kommer ifrån skapar en samhörighet med de andra från den platsen. Det finns mycket styrka och djup i det.

- Här har vi ett riktigt paradnummer med guldknappar, paljetter och släp. Stödkragen är utformad för att hålla huvudet högt och rakt.

Men de svettades i de täta syntetskjortorna och båtmössan funkade inte på Beatles-frisyrer.

-När vi öppnade kunde de flesta barn skriva sin postadress idag får vi hjälpa till mer med det.

Nu för tiden är också bilden av ett postkontor annorlunda för barnen. De allra flesta av oss hämtar sin post i mataffären och inte på ett särskilt postkontor som för tjugo år sedan.

- Trots detta har vykorten med postgångens hjälp blivit ett slags kvitto på att det överallt på jorden finns de som gärna hjälper till.

Tillsammans har vi gjort en stor förändringsresa på Postmuseum, där vi 2014 utsågs till Årets klättrare i imageundersökningen Stockholmarnas favoritmuseum. Vår ambition är att fortsätta klättra.

Nu ser vi fram att ta verksamheten vidare. Vi är ett museum som är lekfullt, lärorikt och aktuellt. Kommunikationen i samhället blir allt viktigare, och vi kan visa hur den har utvecklats under nästan 400 år.

Vi har två kompetenta enhetschefer som kompletterar varandra på ett utmärkt sätt och som visat på gott samarbete i den utveckling Postmuseum haft under senare år. Det gör det naturligt att fortsätta i samma anda där de tillsammans delar på rollen som chef för Postmuseum.

Varje brev är en egen tidsresa och verkligen värda att läsas allihopa.

Trots att brevskrivarna är helt okända blir man otroligt berörd av alla dessa brev. Blixtsnabbt kastas man tillbaka i en tid med serien Beverly Hills men utan Internet.

”Jag får ofta brev från barn det tycker jag är kul! Ofta är det de breven som gör störst intryck på mig, de är direkta och ärliga… Brev som barn skriver ger även en inblick om framtiden”

”Jag tycker inte du ska vara rädd för att vara barnslig. När man är vuxen kallas det för att man är kreativ och har fantasi, och folk tycker att det är ganska fint. Jag tycker att det är livsviktigt”.