Ny rapport spår långvarigt statligt ägande i finansiella institutioner

De regeringar som har blivit ägare till finansiella institutioner på grund av den ekonomiska krisen kan behöva inrikta sig på ett långvarigt engagemang. Möjligheterna för utträde är på kort sikt mycket små, bland annat på grund av komplexiteten i situationen för de enskilda finansiella institutionerna och de svåra marknadsförhållandena, enligt en ny rapport från PricewaterhouseCoopers.

– Realistiskt sett kommer det att ta flera år för de flesta stater att avsluta sitt inflytande inom många finansiella institutioner. Förmodligen kommer det att ta två till tre år att sälja huvudandelarna, men upp till sju år innan stater kan göra utträden helt och fullt. Bilden är densamma oavsett var i världen detta sker, menar Jan Sturesson, globalt ansvarig för området Statlig sektor vid PricewaterhouseCoopers. Uppskattningar av den totala storleken på räddningsåtgärderna som nu genomförs varierar. Räknat från och med maj 2009 uppgick kostnaderna för krisåtgärderna i världens 15 största ekonomier till 16 200 miljarder dollar. Den slutgiltiga summan väntas dock bli avsevärt högre och med det fortsatta investeringsläget kommer troligen även den tid som staterna måste fortsätta att ingripa att bli långvarig. – Rapporten visar att den fortsatta sammanlänkningen mellan staten och den privata sektorn reser flera frågeställningar. Staterna har flera viktiga roller att spela än den mest uppenbara som gäller stödet till finansiella institutioner och banksektorn som helhet. Dessutom handlar det om att hjälpa till att minska det ekonomiska gapet och att återskapa affärsverksamheter och konsumenternas förtroende till både regeringar och finansiella tjänster, säger Jan Sturesson. Även om tidpunkten för statliga uttåg är mycket svårt att förutsäga, med tanke på marknadsförhållanden, svårigheter i att värdera tillgångar och marknadens rörlighet, så ger rapporten exempel på framgångsrikt statligt inflytande. Rapporten menar att det finns mycket att lära om utträden när det gäller statligt ägda företag från länder som Sverige, Norge och Japan. Den viktigaste lärdomen som kan dras från tidigare privatiseringar är att objekten måste rensas upp före avyttringen och att sämre tillgångar måste hanteras rätt. Rapporten menar även att de exakta metoderna för statligt utträde bör utformas mycket noggrant utefter enskilda nationella förutsättningar. Till exempel beroende på olika regeringarnas grad av involvering, om kreditlimiter förekommer, om ansvarsförsäkringar erbjuds, eller om det förekommer ett fullständigt eller delvis ägande av tillgångar. – Hittills har regeringar inriktat sig på att stabilisera vissa institutioner eller har uppmuntrat vissa marknadsaktiviteter. Däremot har de inte helt och hållet bemött problem med att åtgärda sämre tillgångar hos bankerna eller att skapa en fungerande marknad och prismekanismer för dessa tillgångar. Först då kan regeringar ta ett långsiktigt perspektiv och som en följd inte bara inrikta sig på finansiell avkastning på en investering utan även en social avkastning, avslutar Jan Sturesson. Sammanfattningsvis slår rapporten fast att inblandade staterna har följande uppdrag: • Vara goda aktiva ägare inom branschen • Återställa förtroendet på marknaden • På ett trovärdigt satt hantera den ökade skuldsättningen Läs mer om rapporten Back to the Future på www.pwc.com/government.

Taggar: